Ur mörkret tar vi oss med semla och löshoppning

Hej, 

Låt mig först inleda med att jag är överväldigad av det stora stöd jag fick efter mitt förra blogginlägg. Sorgen har legat som en våt handduk över gården, men på Facebook, Instagram och via mejl har jag fått så otroligt många fina kommentarer, meddelanden och hejarop.
Ridsporten när den är som bäst - alla hejar på och ni hjälper mig att komma över det tuffa. Ni är många som peppat och jag vet innerst inne att jag gjorde allt jag kunde. Mer kunde vi inte göra. Tyvärr. 

Veterinärer i min närhet har räckt ut händer och gett sitt stöd i frågan med goda råd och pepp. Mina chefer på seminstationen har ringt för att peppa och trösta. Avelskollegor i landet skickar fina meddelanden och familjen som hade hopp om att köpa fölet skickade en underbar blombukett. 

Jag känner värmen från er alla! Och vackra mamma-häst mår jättebra! Mjölken har nästan helt sinat ur hennes juver, hon går ute med sin bästa kompis och njuter av att få mumsa hur mycket hö man vill <3

Under måndagen behövde dock livet fortsätta rulla på. Jag har alldeles för många kundhästar i stallet som väntar på min uppmärksamhet. Det går inte att ignorera dem, utan var viktigt att ta sig i kragen och fortsätta. Jag har promenerat, ryktat och gjort rehabövningar i högervarv. Jag räckte också ut hand till mina hästägare för att informera om att deras hästar mår bra, att jag inte glömmer bort dem utan att vi fortsätter livet.

Mjukgörande arbete för operationshäst. 

När tisdagen kom behövde jag en boost ändå. Min vän Agnes (som jag sitter i styrelsen med på SWB Mälardalen) och jag lastade våra unghästar och åkte till Emma Willgårds fina ridhus. Det var dags för en sista hoppning för Rose innan hon nu ska ridas lite för att sedan vila en vända och göra sig redo för unghästtestet. 


Rose Bay är efter Cascari - u. Carnella Z - Caritano Z - Chellano Z, uppfödd och ägd av oss. 

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Frågan är om jag kommer sitta kvar i framtiden?

Det var precis vad jag behövde. Få umgås med vänner, se min första uppfödning hoppa "högt" för första gången och sedan få njuta av Agnes hembakta semlor i solen på lastbilsrampen. 


Här satt vi och filosoferade om livet! ;-)

Jag åkte hem och kände mig gladare!

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram