Utan anmärkning

Hej!

Eftersom att Loppan har visat så mycket protest på senaste bestämde jag mig för att göra en ordentlig genomkoll på klinik. Jag har absolut inte fått några indikationer på att det skulle vara något, jag känner mig ändå ganska säker på min palperingsteknik och hon har inte visat smärta, haft spänningar eller svullnader/värme någonstans. Ändå har jag haft en liten oroskänsla i magen varje gång hon har protesterat och känt att jag börjar tveka lite på att ta igenom det, min värsta mardröm är att "sparka på" och att det sedan visar sig att hon har haft ont.




Sagt och gjort, in på kliniken med lite fjärilar i magen. Loppan skötte sig strålande och gick snällt på transporten med lite stöd av en lina bakom. På kliniken fick jag träffa en superbra veterinär som tålmodigt lyssnade när jag ingående gick igenom vår situation och mina orostankar. Han palperade henne och böjde sedan högt och lågt i alla fyra ben. Hon var superfräsch och visade inte det allra minsta på böjprov. Han tyckte att hon rörde sig jättetrevligt och med bra elasticitet.




Valde ändå att gå vidare och röntga igenom hela henne för att vara helt säker (det må kosta pengar, men inte lika mycket som det kan kosta om man inte upptäcker något i tid - plus det värsta såklart, att de har ont). Alla plåtar var helt rena! Inte en skrovlig ledyta, täta tornutskott eller minsta lösa benbit någonstans. PUH!

"Nu är det bara att rida på, håll i dig och trilla inte av" sa veterinären och vi kunde åka hem med en enorm känsla av lättnad! Hurra, hon är helt fräsch!

Firade med att rida ett pass, jag har bara jobbat henne från marken senaste tiden för att det kändes onödigt att rida mer innan hon blev kollad. Visst var det lite protester, men nu kände jag mig helt lugn i att bara sitta kvar och fortsätta be henne gå fram och vips kom hon över tröskeln och kändes riktigt trevlig framför allt i traven. Det sitter i huvudet och ingen annanstans...




Jag fick tips från en annan veterinär om att prova en så kallad bettlyftare som kan vara bra om de är lite stökiga i munnen. Loppan är ju väldigt "oral" och grejjar med munnen i alla situationer, så fort hon blir rädd eller stressad letar hon efter något att tugga på och hon står ofta och ser ut som att hon föltuggar om hon blir osäker. Samma i ridningen! Har inte hunnit köpa en bettlyftare (som är en slags nosgrimma med hakar som lyfter upp bettet och frigör tryck från tunga och laner) men provade att sätta snokremmen i bettringarna och lyfta det på så vis. Blev inte helt optimal passform, men klart tydlig skillnad i Loppans mun, hon var helnöjd och gick med helt stängd mun när hon slappnade av och bjöd på framåt. Små detaljer som gör stor skillnad, ska definitivt införskaffa en riktig variant snarast.


Så, bara goda nyheter idag. Känns så fantastiskt bra! Nu kör vi, över tröskeln och vidare mot kvalitén!