Utmanaren Åsa gästbloggar!

Kan det vara så att jupiter och månen ligger i ofas med varandra, och därför skapar det oflyt hos oss? Hur som helst så berättar Åsa här om sin vecka :)

/annelie

Min första vecka i utmaningens tecken... nej det blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Måndag. Efter att ha släpat och staplat över ett ton hö-balar, och med luftvägarna fulla av små, retsamma vassa höfragment, kändes utmaningen inte som prio ett. Nej -ser hellre fram emot tisdagens första träningspass med fokus på den kommande hoppningen.

Tisdag. Arwen har dragit av sig en sko i hagen. Igen. Men denna gång hittade jag den utan metalldetektorn... Fast man börjar ju undra om det inte är något hovslagaren kan göra för att undvika att det blir så här? För det är andra gången på bara några månader som det händer. Lägligt nog hade min sambo, som är tandläkare, chefsveterinären på ett av de större travstallen, i tandläkarstolen häromdagen, och fick det lugnande beskedet att det är inte ovanligt att en häst drar av sig en sko någon gång i halvåret. Ska inte skylla på hovslagaren alltså! Avbokade träningen, spelade tennis istället.

Onsdag. Att få hjälp av en bra hovslagare (utbildad, erfaren och klok) på kort varsel är inte det lättaste... Vilodag för oss båda.

Torsdag. Arwen har skor på alla hovar och jag sitter upp i dressyrsadeln och tänker att idag får det bli grundridning. Dock ingen vänstergalopp ännu. Efter vinterns mystiska hälta på vänster fram, har vi satt igång henne högst försiktigt och besparat henne belastning på vänster fram i galoppen. Den mystiska hältan diagnosticerades som sulläderinflammation, men häromsistens så upptäckte hovslagaren tecken på en tidigare blödning, så det kan ju också vara att hon fått ett slag mot hoven. Så i år fick Arwen en spontan vintervila. Men nu är vi på gång! Nästa träning bokad till söndagen. Då tänkte jag att vi drar fram lite bommar!

/Åsa