18 maj 2012, 10:32

Vad får jag för pengarna?

Minns ni att jag skrev detta inlägg för åtta dagar sedan? LÄNK

Tanken var att det dagen efter skulle komma ett inlägg som följde upp mitt ironiska inlägg. Men tyvärr så tog verkligheten tag i mig och timmarna försvann utan att jag kunde hitta tiden att sätta mig ner och formulera vad jag vill ha sagt.

Men nu är det fredag klockan är 10.00, fåglarna kvittrar utanför dörren på torpet som står öppen. Iris, grannens hund vaktar trappen medan Greta sover på övervåningen. Jag har precis ätit en lika bra frukost som igår, men inte riktigt hoppat ur myskläderna!

Vi kan väl hålla det som vår lilla hemlighet idag?

Det här med att jag troligtvis nästan hela dagen kommer sitta här vid min dator och skriva på bloggen. Tidsinställda inlägg bara för att jag måste skriva av mig och för att jag kan sitta still vid datorn idag utan att någon drar i mig, eller att jag har en tid som ska passas.

Per kallar mig för Lilla My när jag har mina slappardagar. Jag gillar Lilla My, hon är en cool tjej!

Lika som bär?

Men låt oss då komma till saken! Låt mig berätta vad jag anser om att man tror att en häst som går 150 klasser kostar 50.000 :-


Det som gjorde mig lite irriterad skedde för tre veckor sedan, på facebook såg jag denna bild.

Som ni ser så är bilden från hästmagazinet.

Jag har själv inte läst den tidningen, för jag är riktigt dålig på att läsa papperstidningar!

Material som ligger online och Hippson magazine är de enda jag läser, lite tråkigt, men när skulle jag hinna läsa fler? :)

Men just denna bild ger mig chansen att säga vad jag tycker, utan att ha läst hela artikeln.

För den är så solklar, där står det svart på vitt det många säljare tycker: Kom inte med orimliga krav!

Självklart går det att "fynda", Helena Lundbäcks Myntha är väl ett levande bevid på den "misslyckade" fyra åringen som såldes som dressyrhäst till Lundbäcks ridskola för 20.000 kronor.

Men Mynta är pensionerad sedan många år tillbaka och har någon av er hört om en liknande solskens historia?

Nej, trodde väl det!

Nu ska jag absolut inte försöka sitta här på en hög häst och kasta sten i glashus eftersom jag köpte Cajza utan att ha provridit henne och för ett bra pris. Men jag köpte Cajza av en kille som jag ser som min storebror, en sedan många år tillbaka god vän.

Jag vill bara poängtera att min personliga åsikt om detta är följande:

Ska du köpa en häst så kommer den kosta pengar varje månad, mycket pengar. Därför är det enligt mig viktigt att tänka igenom vad man vill ha ut av hästen.

Om ägaren vill rida ut i skogen och kanske rida någon lektion ett par gånger i månaden?

Köp en äldre, kanske tidigare tävlingshäst! Den hästen är värd att komma till en person som gärna pysslar om och skämmer bort den, för kunskapen som den hästen besitter kommer ge ryttaren mycket glädje.

Vill du tävla på en lägre nivå?

Ja, då kommer vi in på "medelhästen". Här tycker jag ofta att köparen har orimliga krav måste jag ändå påpeka!

Självklart ska en häst gå igenom en veterinärbesiktning, det är inte det jag talar om. Samtliga hästar oavsett prisnivå ska klara en besiktning! Dock borde ryttare inte vara rädda för att hästen kanske får lite gallor i bakbenet dagen efter den hoppat, eller att den har behandlats i ryggen och kotan en gång för 2 år sedan.

Är det inte ärlighet som varar längst? Vill vi inte att säljaren upplyser om allt som hänt hästen under tiden den bott i deras stall? 

Att hästen behandlas är väl inte något som pekar på att det är en dålig häst? Jag skulle snarare säga att det är en ordentlig och observant ägare som noterat att hästen varit lite ojämn eller liknande och undersökt den.

Tro nu inte att jag är någon "sprut-galning" som förespråkar behandlingar, Cajza har blivit veterinärkollad i min ägo, men aldrig behövt behandlats.

Less is more, men var inte rädd för att behandla när veterinären tycker det bör göras- så kanske man kan sammanfatta det?

Utöver att köparen vill ha en fläckfri häst så ska den ofta ha perfekta resultat från tävlingen. Den ska helst för 150.000 :- anses som en "rosettplockare".

Sen kommer vi till Lyxhästen

Lyxhäst och lyxhäst, det är som att köpa bilar! Köper du en Volvo 745, så kostar den mindre och dokumentationen på verkstadsbesöken är sådär. Köper du en Porsche, då får du någon som verkligen bryr sig om din bil.

På hästarna som ligger i den "högre" prisklassen så ligger det ofta nogrann planering bakom vilka tävlingar de startar, när vilopauser läggs in, vilka underlag de rids på etc. Ofta så vet säljaren hästens värde och behandlar den efter det.

Köps det ett sto med härlig stam, då tycker jag absolut att det kan vara värt att lägga några extra hundralappar för att i framtiden kanske ta ett föl?


Jag har blivit uppringd flera gånger av personer som vill köpa Cajza, och jag har av mina hästvänner blivit kallad dum som inte säljer henne för de buden jag har fått på henne.

Men hur säljer man sin bästa vän?

Hur säljer man en häst som alltid är schysst och ställer upp? Som alltid presterar så gott hon kan med en amatör på ryggen?

På söndag är det ett år sedan vi gjorde vår första start tillsammans, 90 cm clearround och jag var kräknervös!!

Från 90 cm har Cajza tagit mig över stora oxrar på 150 cm hemma på träning, hon har gett mig glädjetårar när vi tillsammans gått i mål med felfri runda på 120 cm på tävling.

På detta år kan jag säkert räkna på en hand hur många dåliga ridpass vi har haft tillsammans, men varken fingrar eller tår kan tillsammans summera alla glädjestunder och det självförtroendet hon byggde upp från första stund och sen hjälpte till att bygga upp igen.

Ni förstår att om jag ska sälja Cajza med min prissättning så kostar hon 48 miljoner. 

48 miljoner, smaka på det.. Ja, 48 miljoner låter som en rimlig summa för att jag skulle sälja mitt hjärta, min fina vän.

Men nu tror jag inte att någon vill köpa Cajza för 48 miljoner och det är väl det som är grejen.

När ni ska sälja en häst, värdera den inte själv. 

Det priset som Cajza ligger på om hon skulle säljas har jag inte satt själv. Det har tre oberoende tränare/tävlingsryttare satt. Det är ett pris som återspeglar hennes stam/ålder/hållbarhet och vilken typ av häst hon är.

Om du ska köpa en häst, titta på hur mycket pengar du kan lägga för köp.

Slösa inte andra säljares tid genom att åka och provrida en lyxhäst när ekonomin egentligen säger budgethäst.

Och vad ni än gör, importera inte "billiga" hästar från tyskland..

Det är en helt annan historia som jag har många fördomar om, men nu har jag skrivit alldeles för mycket, så nu får det räcka.

Det finns en häst för varje plånbok, det gäller bara att titta med ärliga ögon vad plånboken har råd med.

Vad tycker ni om mina tankar? Tänker jag helt fel, är jag som vanligt lite för kritisk eller håller ni med?

:)

/annelie

ANNONS: