Vad hände med Vovva?

Hej! För er som följt mig i bloggen "veterinärstudenterna" så vet ni att jag har en dressyrhäst vid namn Wosario och kallas Vovva. För er som vill läsa om vår historia tillsammans så länkas den i följande inlägg från gamla bloggen:

http://www.hippson.se/blogs/VeterinarStudenterna/sagan-om-vovva.htm

Förra våren gick träning och tävling riktigt bra. Vi placerade oss i Msv dressyr och debuterade Msv A med godkända resultat. Under sommaren fick vi dock problem. Först spökade Vovvas rygg och sedan blev det problem med en tand som satte stopp för ridningen några månader. Under hösten gick det bättre igen. Jag flyttade till Stockholm och allt var nytt. Stall, hagar, underlag, tränare mm. Under hösten fick vi dock en del protester i träningen när vi höjde upp ribban, även om vi fick igenom det och hästen blev riktigt riktigt fin på träning. Strax innan jul blev dock Vovva halt. Tyvärr var det samma ben som han varit halt på innan, och samma område som hältan släckte på.

Trots upprepade episoder av hälta från samma ben och område så har ingen veterinär innan ställt en exakt diagnos. Det har varit spekulationer om att hältan kommit från gaffelbandsinfästningen men inget tydligt fynd på röntgen eller ultraljud hade gjorts. Och då hästen blivit bra med perioder av vila så har det varit alternativet. Eftersom jag själv är veterinär nu och kan en hel del mer än för några år sedan så bestämde jag mig för att en gång för alla ta reda på vad felet var.
 

Jag och mina kollegor på Stav bestämde att det bästa måste vara att köra Vovvas ben i en CT-kamera. För er som läste mitt inlägg om Helsingborgs nya CT så kan jag berätta att det var Vovva som låg i maskinen när jag fotade.

Det var en märklig känsla att se sin egen häst sövas och vara med under proceduren, men som tur var hade jag bästa Karolina (Beyond equestrian) med mig som peronligt stöd och foto-movie-maker. Normalt sätt får ju inte djurägare vara med under denna typ av undersökningar men vi fick en liten special-biljett eftersom jag faktiskt ändå är veterinär och en del av mina patienter skickas på CT:)

På bilden står jag med min älskade häst precis innan sövningen nere i Helsingborg. Han hade fått lugnande o va sådär söt o snäll och gosig som de nästan bara är när de blivit drogade:) Ja tänk vad man gör för sina djur tänkte jag när jag stod där och känslorna nästan svallade över. Ett tag fick jag försöka tänka på att det inte var Vovva och att det bara var "en vanlig häst". Nyttigt dock att som veterinär få inta rollen som hästägare. Man tänker verkligen inte på samma rationella sätt vad gäller sin egen häst när mycket känslor blandas in.

Vill återigen berömma det proffsiga teamet i Helsingborg som sövde och gjorde hela undersökningen. Kunde inte gått bättre och man kände sig trygg både som hästägare och veterinär. Nedan en bild på Vovva under narkosen.

Igångsättningen var dock inte helt smärtfri när jag skulle börja rida. Vovva är en mkt känslig individ och då han vilat pga sitt ben så fick han återigen ont i sin rygg. Vovva har ju som jag tidigare nämnt kissing spines på två ställen i ryggen (om än mkt lindriga sådana). Om en sådan häst vilar för länge och tappar smidighet och muskulatur så finns alltid risk att smärta kommer tillbaka. Därför brukar man helst inte vilja att dessa hästar ska vilas, men ibland har man inget val.

När jag skulle börja rida igen så stannade han, backade och stegrade och ville inte alls. Vi fick då ta tag i hans rygg igen. Kombinerad medicinering med fysioterapi. När jag sedan skulle börja rida igen så fick jag börja med att värma honom i longering. Sen bli longerad med mig på. Då han stannade eller tänkte bakåt så fick jag hjälp från marken att få honom att gå fram. I en veckas tid var jag på Karslund innan jobbet varje morgon för att rida/bli longerad. Snälla Ann-Catrin kom ut 7 varje morgon för att longera mig på hästen som ett år innan tävlade Msv A och nu betedde sig som en nyss inriden 3-åring.

Jag var ganska uppgiven där ettag - kände lite att, nu skiter jag i det här! Men på grund av en hel del underbara människor runt omkring mig som taktiksnackade och peppade mig att jag inte skulle ge mig så fortsatte vi och gav honom tid. Tack också till Micke som hjälpte till med pepp och longerade mig på "åsnan" som jag kallade honom ettag. O vet ni vad - helt plötsligt släppte det. Hästen funkade igen! Senaste två veckorna har jag åkt från stallet med ett leende på läpparna. Häromdagen red jag ett underbart pass och fick känslan av att: VOVVA IS BACK! De senaste halvåret är värt allt för att få sitta på denna underbara häst när vi är ett team.

Nedan en bild efter passet: On the same team again! Nu måste jag boka in en träning för Jennie Larsson igen. Woop woop!

Ser man inte nästan på bilden att vi kör lagspel igen?;)

/Izabella