Vad svarar du till hästen med ditt kroppspråk?

Så har även unghästarna haft sadel på sig! Dom lär sig snabbt de små liven. Conrad rykte knappt på öronen åt sin sadel. Det enda han tyckte var lite spännande var att det lät lite mer än vanligt på hans rygg när han blev longerad så han ville gärna vända sig om och titta vad det var som gjorde ljud ifrån sig. Annars har han nu haft sadel på sig och kan skritta, trava och galoppera på volten. Hålla galoppen är lite svårt än så länge. Men vi kämpar på!

När vi introducerar sadel för hästarna så gör vi som med allting annat. Vi tar det lugnt, låter dem först få undersöka och nosa på sadeln. Vi stryker dom mycket med händerna under tiden och pratar med dem, bibehåller kontakten och känner av situationen. Därefter läggs sadeln försiktigt på och sadelgjorden spänns på efter hand som hästen är okej med att ha sadeln på sin rygg. Vi använder oss av elastiska gjordar över stigbyglar och kåpor i början så de inte skall flaxa och låta för mycket.

Sadeln läggs första gången på i boxen bara så de får känna lite på den. Sen satte vi åter på den igen i ridhuset och prövade att leda dem runt några steg. Alla hästarna var lugna och tog det hela med ro så vi började efterhand ta ut dem på en volt och låta dem skritta, trava och jobba dem lika som innan med den fasta gjorden. Conrad skötte sig så bra att han även fick galoppera med sadeln.

Stolt kille som gjort sitt första pass med sadel på ryggen!

Vi har haft ett diskussion timme idag i vår unghästgrupp där vi diskuterat ämnet "inlärning hos häst" och det finns så mycket att säga om det ämnet men det viktigaste jag tar med mig som Lisa, våran lärare, tog upp var
kroppspråk kroppspråk kroppspråk.

Vi måste lära oss hästen språk och beteende för att kunna få den att förstå oss. Den ställer frågor till oss hela tiden och vi måste kunna svara tillbaka på deras språk, genom vår kropp! Allt för många tycker unghästar beter sig konstigt och är "svåra" men det är oftast för att vi sänder ut felaktiga signaler som de inte förstår.

Samt att hästarna får ta allt i sin takt. Vi vill inte att de ska fara iväg och börja bocka för att de har något på ryggen utan vi låter dem känna sig fram och acceptera att det är något på deras rygg sakta men säkert. Vi vill att de ska lita såpass mycket på oss att det inte är något farligt. En metod som funkade mycket bra på våra 4 unghästar.