Våga hålla i handbromsen - även vid grönt ljus

Jag har lite i uppgift att vara motsträvig ibland. Det handlar självklart, som alltid, om hästens bästa. Men jag förstår om både hästägare och framförallt hästen tycker att jag är så tråkig när jag säger nej, nope, njet! :-)

Det slår mig flera gånger per månad att min hästvardag är inte som alla andras. Jag har sett mer skador, hästar och hältor än de flesta hästägare. Sen är jag självklart ingen veterinär, men jag tror väl att vi fick det till över 100 hästar som passerat oss genom åren?

Två saker får mig alltid att tänka "wow, lugn" när jag pratar med hästägare. Och sen har jag ju glädjen i att bestämma vad som händer på min gård. Hästarna som bor här gör som jag anser är bäst, något annat kommer jag inte ställa mig bakom.

Exempel nummer 1: Veterinären ger grönt ljus! Hipp hurra och självklart vad vi alla längtat efter. Men stopp i galopp. Nu ska vi inte aktivera för fort, släppa ut i för stor hage och bara låta den vind för våg vara häst igen. I min värld är det alltid en 14-dagars period med att vänja in hästen mot veterinärens frisläppning. Sjukt tråkigt, jag vet! Men tänk om man skulle komma hem från veterinärbesöket - släppa ut hästen i hage och vips skadar den sig. Hujedamig vad man skulle smälla av då!

Exempel nummer 2: Det händer både här på gården och nämns ofta i telefonsamtalen när ägarna ringer hit i konsultation om stallplats. Det kan handla om en häst som haft boxvila och nu börjat promeneras eller att jag själv promenerar här.
"Men hästen är glad och pigg, så det känns skönt". Tvi tusan. Nope, jag känner ingen glädje i att det är så vid promenader eller vid invänjning av sjukhage. Inte det minsta faktiskt. Hästen har, oftast, då fortfarande en aktiv skada och den skadan, kanske en senskada, kommer inte tycka att det är roligt att hästen är pigg och glad. Snabba ryck och vändningar är inte positivt i detta skede.


Under boxvila kan man vilja slicka i sig min yngsta dotter, haha!

När jag sitter och skriver här kommer även minnen av hästägare som säger att hästen har tråkigt, det är synd om den. Den har inte fått äta gräs i stor hage under sommaren, den har inte fått galoppera i snön under vintern eller känna den krispiga luften på en skogstur under hösten. Well... Det struntar jag faktiskt i.

Här på gården handlar det om att aktivt under några månader jobba för att hästen ska kunna leva många år och vara hel och lycklig. Då får det tusan vara lite extra tråkigt medan man står här och läker!

Jämförelse: Tänk dig efter en två veckors influensa så springer du 1 mil i full fart. Hur mår kroppen då? Eller om du efter en rejäl vrickning i foten ska ut på en hinderbana över stock och sten. Inget av ovanstående aktiviteter är en god idé. Så jag är den tråkiga mamman som säger "kolla på tv, drick te och sov en helg till". <3

Hoppas ni alla läser detta på sättet det är skrivet - med en stor dos ödmjukhet, men ändå allvar. Hur brukar ni göra ute i stallarna, håller ni också lite i bromsen? Berätta gärna!

Ha en fin dag!
Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på @stallsteningeby