Vägen hit

Nu har Driver fått en lite krokigare väg än tänkt till sin fyraårsålder, men jag tänkte berätta lite hur jag tänker kring vägen fram hit, om inga hinder uppstår på vägen. Jag anser att bäst förberedd för livet är en unghäst som vuxit upp i flock, gärna i lösdrift, med mycket hantering redan som föl - lyft hovar (låt även en skicklig och fölvan hovslagare se över fölets hovar för ev korrigering redan som väldigt ung), led, borsta, klappa överallt. Transportera gärna om den har en mor som är van och lugn. Har den en mamma som är vettig att löshoppa kan den få träna lite rutiner kring löshoppning med stoet. Små hinder och kul ska det vara.

Som ettåring bör den ledas, gärna längre promenader, både med kompisar och utan. Lösdrifter med kuperad mark och uppmuntran till rörelse tror jag kan vara en stor fördel för hästens kropp och knopp. Jag uppmuntrar absolut inte till att anstränga hästen för tidigt men tycker att man kan vänja en ettåring vid en gjord, vänja den vid att man är på båda sidor, ”tömköra” med grimma, jobba med sacking out (en träningsform som bl a västerntränare använder, korrigera mig gärna om man inte använder den termen längre) och t ex leda den över bommar. Har du möjlighet att lösgaloppera ettåringen korta pass är det också bra, sålänge den inte blir pressad. Vissa lösgalopperingspass kan man lägga in bommar och små hinder. Ha en tydlig rutin och ta hjälp av någon som verkligen kan träna unghästar i löshoppning första gångerna. Man kan utveckla en häst oerhört mycket i löshopning om man gör det på rätt sätt men man kan väldigt enkelt förstöra den också. Ettåringarna går utmärkt att lösgaloppera i flock.

Som tvååring bygger man vidare på det som påbörjades som ettåring. Löshoppningen ökas. Hästen vänjs vid sadel och träns. Jag brukade ha grimma och träns och fästa tömmarna/tyglarna i både bettet och grimman. Nu använder jag Miklemträns med krokar till bettet. Då förstår hästen lättare samtidigt som bettets inverkan mildras på den unga hästen. Du kan börja hänga på hästen som tvååring och på hösten är det dags att hoppa upp i sadeln. Jag anser att endast lätta ryttare ska upp på ryggen innan hästen musklat sig för den uppgiften och vant sig vid att hitta balansen med ryttare. Rid för att hitta balans och bjudning på raka spår samt arbeta med inlärning av hjälperna i korta pass. Variera att rida inne och ute, ute ska en trygg häst- lr människokompis följa med. Hästen ska utan bekymmer bära ryttaren i alla tre gångarterna innan en rejäl vintervila.

Under vintervilan ska hästen få kontakt med människor, hanteras och få vara mycket ute. I februari under året den blir tre bör löshoppning och lösgalopp återupptas och sedan smyger man igång ridningen igen för att försiktigt bygga lite kondition och vidareutveckla takt, balans, framåtbjudning och förståelse för hjälperna. Korta pass och mycket variation. Rid mycket ute på raka spår och på olika underlag. Då ska man i god tid vara redo med sin häst för treårstest, och den är i fin form för att göra ett bra intryck. Efter treårs kan din häst behöva en längre vila, men där får man känna av. Vissa behöver bete, andra kanske mår bättre av att gå ute dygnet runt men ridas ut och bara göra lätt arbete.

Jag tycker att man med ett varierande arbete både av och uppsuttet därifrån ska skapa en fyraåring som är trygg i en arbetsform som passar den, med en avspänning i arbete, kunna vänta med framåtbjudning, ha en "exit" när hästen hamnar i stressade situationer, nyfiket kunna uppleva olika miljöer och ändå vara kommunicerbar, kunna jobba med dragspelet öka/minska på ett okomplicerat och glädjefyllt sätt, kunna hoppa en enkel och inbjudande bana på runt metern och vara van vid skog och mark.

Börja tidigt, ta det lugnt, var lyhörd och lägg in viloperioder när hästen behöver det, inte utifrån schablon. Tänk på att du inte bygger en häst för en unghästvisning eller för att du just i dag vill trimma, för att du just idag har en kompis som tittar, för att du just idag inte har tålamod osv utan lägger bit för bit i pusslet som på sikt ska bli en glad, hållbar häst som är sitt bästa jag - GP-häst om ni har det målet. Har man det långsiktiga målet i bakhuvudet, får man långt mer noggrannhet och tålamod för att göra de där första grundläggande sakerna som vi alltid kommer jobba vidare med - takt, lösgjordhet och kontakt - så bra som det bara går.

Avrundar med en notering - för varje år känns unghästarna mer o mer "trimmade" på tre- och fyraårs. Det visas liksom inte bara upp en grundriden häst som får visa sin grundtalang, utan en hel del som är skapat genom träning. Jag kan känna en viss stress över detta, men har samtidigt en tydlig nog målbild för att skaka av mig den stressen. Ni som har tre eller fyraåring som ni ska visa i år, hur känner ni inför detta?

Var förbi stallet där jag jobbat förut häromdagen och hittade flashbacks i ridhuset - fyraårsfinal på Flyinge med Sir Dior:)