Vägen till en stilla hand

Minns ni när Kyra var på Strömsholm i höstas och introducera "handtaget" som skulle hjälpa ryttarna till en stilla hand? Det sitter kvar på Newtons sadel och jag använder det i mellanåt, så här ser det  ut:

Längden anpassas så att handen hamnar i rätt position, och lättaste sättet att använda det tycker jag är att kroka i lillfingrarna i remmen. Känslan från början är lite klaustrofobisk, och uppresande/ledande tygeltag går förstås inte att göra, men man tvingas använda resten av sin kropp och inser hur mycket man vanligtvis gör med sina händer. Jättenyttigt.

På min praktikplats har vi provat en alternativ variant som fungerar förvånansvärt bra - de får hålla i änden på stiglädrena istället. De tas alltså framåt, under låret, och löper upp genom handen så att änden går ut mellan tummen och pekfingret. Det krävs lite teknik för att vika lädret så det inte skaver på låret, det blir lite tjockt att hålla, handen går att röra lite mer än med remmen, MEN det ger effekt! Eftersom stigläder alltid finns där är det ett verktyg som är lätt att ta till under till exempel en framridning.

Lektionshästarna svarar på den stilla handen precis som man önskar - de slappnar av och söker mjukt ett stöd på bettet, vilket ger eleverna en känsla av vad de letar efter. Just den biten är jätteviktig, att leda in ryttarna på rätt spår. När ryttaren hittar en korrekt och stabil sits, där grunden är att man kan vara helt stilla, så får hästen en chans att urskilja de små hjälperna, och ryttaren kan få en allt finare inverkan. Det är ju först när vi har balans och kontroll på vår egen kropp som vi kan gå vidare med hästens. 

Söta lektionsponnyn Nantes har fått vara demonstationsobjekt när jag haft genomgång med min grupp. Själv lär mig allra bäst genom att se någon rida och förklara, så det kan vara väl investerade minuter att sitta upp själv och visa.

På så vis har de en bild av vad de strävar efter, och genom verktyg som remmen i sadeln kan man också hjälpa dem till att uppleva en känsla att sträva efter. Så här kan vi utbilda ryttarna till att kunna inverka med säte och skänkel, tillsammans med en stadig, mjuk och känslig hand. Det är ett viktigt uppdrag det.