Valspecial: Vänsterpartiet

- Hej och välkommen Lars Stohly, du är alltså vänsterpartiets talesman bland hästarna? inleder jag pratstunden med att säga. - Jo det stämmer. Du skall veta att det är svårt att vara häst i vänsterpartiet svarar han. - Hur kommer det sig? frågar jag lite förbryllad över hans uppriktighet. - Jo, du förstår, svarar han. Mitt parti vill ju införa ett generellt förbud emot uppfödning av pälsdjur, eftersom pälsdjur inte fyller något viktigt behov hos människan och som du vet så är vi hästar just djur som har päls. Det är svårt att värva väljare bland hästarna med det argumentet säger Stohly och ser ledsen ut.

För att snabbt byta ämne till något som inte gör den gamla hästen lika nedslagen så frågar jag honom om hans efternamn, det är ju trots allt ganska ovanligt, även i hästvärlden. - Jag hette förr i tiden samma som vår partiledare, Lars Ohly. Men jag kände att jag verkligen ville manifestera att jag är feminist i själ och hjärta, och då kom jag på den lysande idén att byta namn till Stohly, visst var det smart? frågar han och ser väldigt stolt ut. Jag nöjer mig med att nicka, samtidigt som jag i smyg korsar fingrarna bakom ryggen.

- Jag har förstått att det är väldigt viktigt att vara feminist om man är Vänsterpartist, säger jag. Hur tar sig det uttryck i er politik i praktiken? - I vårt parti är vi jämställda på riktigt svarar Stohly stolt. Se bara hur jäkla snedvriden familjebildningen är i hästvärlden. Stoägarna betalar dyra pengar för att få sina ston betäckta. Stona är gravida, föder och sköter all uppfostran av fölen. Allt papporna gör i sammanhanget är att spruta i en strut, sen är deras engagemang avslutat.

- Lik förbannat, fräser Stohly ilsket, så är det minsann männen som tar åt sig all ära och berömmelse om det skulle gå bra i livet för avkomman. Det handlar ta mig fan enbart om pappa, farfar och morfar! En stor skam är vad det är! Så får det bara inte gå till i ett jämlikt, socialistiskt och feministiskt samhälle! Lars Stohly är rödflammig på halsen och saliven sprutar ur munnen på honom. Själv börjar jag ångra att jag inte tog med mig ett paraply till den här intervjun, men det kanske hade varit oartigt att fälla upp det?

- I en hästs liv är ju utbildning väldigt viktigt. Vad har Vänsterpartiet för tankar om det? frågar jag, mest för att jag för stunden känner mig ganska obekväm som just man. - I grunden är vi emot alla privata utbildningsalternativ, svarar Stohly. Vi tycker inte att någon privat tränare skall få lov att göra vinst på att utbilda hästar. Det är omoraliskt och går inte ihop med vår ideologi säger han. De röda flammorna på halsen som tillfälligt lagt sig återvänder snabbt när han lyfter ett finger och pekar på mig och säger:

- Vi vill också att feministiskt självförsvar blir en obligatorisk del av utbildningen för alla kvinnliga hästar från och med medelsvår klass, säger Stohly med en tydlig skärpa i rösten. - Det handlar inte enbart om att lära stona att bruka våld emot valacker och hingstar, utan även om att lära stona hur de skall kunna omvandla sin rädsla och skuld till styrka. Lars Stohly ser stolt ut. Så stolt att jag inte kan med och fråga honom om han någon gång har funderat över vilka som egentligen bestämmer i en hage?

- Vi strävar alltid efter rättvisa säger Lars Stohly, både mellan könen, men också i samhället och globalt. En global rättvisa mellan hästar är viktig. Vad är det som säger att de feta Nordsvenskarna skall ha mer mat att äta än sina tunna släktingar i bortre Asien? Dessutom så producerar de mycket mer avfall än sina bröder och systrar i tredje världen, och bidrar därmed till nedskitningen av vår planet i en mycket grad än vad de gör. Det är inte rättvist.

Jag frågar Stohly om han kan ge något exempel på hur Vänsterpartiet arbetar för en rättvisare värld här i Sverige. - Visst kan jag det, svarar Stohly självsäkert. Vi är till exempel helt emot hästtävlingar, de är fullständigt onödiga. Vi anser att alla har rätt till samma ersättning för samma prestation. Tänk dig en dressyrtävling där alla startande får exakt 20 % allihop, visst hade det varit fullständigt meningslöst? Säger Stohly och skrattar så tårarna rinner. - Varför just 20 % frågar jag lite konfunderat, borde det inte ha varit så att alla fick typ 60%? Nu viker sig Stohly dubbel av skratt och frustar: - Du är ingen riktig socialist du inte. Fattar du inte att 40 % går bort i skatt?

Med det sagt så är tiden vi hade till vårt förfogande slut, men jag kan inte låta bli att fråga hästen Lars Stohly på vägen ut till hans hage hur han egentligen ser på ridsporten och dess överklasstämpel. Han ser lite lätt uppgiven ut när han svarar: - Det var svårt att vara en socialistisk häst och inte få lov att kasta av alla de där bortskämda överklassungarna med sina snobbiga kläder som klänger på ens rygg hela dagarna. Men suckar han: - Det är väl så det alltid har varit att vara arbetare. Kapitalet har alltid ridit på arbetarklassen.