Varför säger inte folk sanningen?

Hej på er!

Först och främst, tack! Att ni är så många som sluter upp bakom mig och stöttar är helt fantastiskt, jag kunde inte tro mina ögon när jag slog på datorn och fick se all respons.

I min mailbox trillade det in mail om att jag är en förebild för andra i samma sits i livet. Jag läste mailet om och om igen, förebild stod det.

Ja, jag har ju bjudit in er i min vardag och när någon säger att jag blivit en förebild, då kan jag ju inte svika!

Det är självklart att alla har rätt till sin åsikt, jag uttrycker mina åsikter i bloggen varje dag. Men innan man knappar ned vad man vill säga så tycker jag att man kan fundera på en sak!

Om man mötte mig på en tävling, träning eller bara på gatan - skulle man gå fram och säga samma sak till mig då? Skulle man ha det modet, så att jag kan försvara mig i verkligheten, då är man varmt välkommen att skriva ned sin kritik!

Nog om det, men jag vill ändå vara kvar på ämnet som startade detta.

Hur kommer det sig att man inte talar sanning i ridsporten?

Hästhandlare har ett dåligt rykte om att dom bara ljuger om resultat på hästarna och dess skador etc. Det är lätt att dra alla över en kant, och just hästhandlarna ligger på den kanten.

Men till vardags så möts man av osanning! Det kan vara allt från om hur det gick på tävling till vad hästen man köpt har för resultat.

Många gånger när jag frågar stallkompisar om hur det gick på tävling, så får jag sällan resultatet som svar.

Det börjas med hur hästen kändes, att den hoppade fantastiskt, felfri och är bäst i världen! Då grattar man och känner, jäklar dom vann hela klassen.

Men när resultatet kommer upp så visar det inte alls samma som återberättelsen man hörde innan.

Vad är det som får en att inte berätta sanningen?

Jag berättar alltid glatt om hur det gått på tävling om hur galet jag kom på räcket i den svängen, eller att jag fick en mardröm i trekombinationen. Men även om hur fantastiskt fin hon var i omhoppningen, synd att jag rev första hindret!

Alla resultat går att kolla upp ändå!

Är det så att ryttare skäms för vår ridning om vi inte gör det felfritt varje ridpass?

Eller är det så att ingen vill få kritik som jag fick igår, för att människor har olika åsikter?

Ärlighet varar längst säger det gamla ordspråket och jag tror verkligen på det..!

Igår morse när jag red Cajza så var det som att lördagens fight inte hade hänt.

Hon jobbade på lika fin och bra som vanligt! Jag tränade förvänd-galopp och mycket övergångar från galopp - trav. Lilla tjejen har verkligen blivit en dressyrhäst snart ;) Det känns tryggt att ha henne lydig på marken, vet att det kommer hjälpa oss mycket i hoppningen!

När jag hade ridit henne slog klockan 8.00 och precis när jag skulle lasta en annan häst så började det snöa. Stora flingor vräkte ned och plogbilen lös med sin frånvaro!

Jag var tvungen att stanna bilen och ta denna bild, för hemma i stan snöade det inte alls, så ingen hade trott mig!

Kärlek till min bil, för jag kopplade på fyrhjuls-driften och bara plöjde genom all snö med hästtransporten bakom!

Dagarna blev långa denna helg, jag har verkligen nyttjat varje minut för att vara "hästig" när Per varit borta!

Vi sammanstrålade igår när jag var påväg hem och sporrarna satt fortfarande kvar på mina skor..

Ni vet hur det är, man ska in och köpa lite mat på vägen hem och tänker inte på att man luktar häst!

Det var söndag, och vi åt tacos till middag! Ingen ovanlig syn vid tacohyllan kan jag tycka.. Andra kanske inte håller med ;)

Nu ska jag svara på lite bloggmail, sen bege mig ut med Greta innan jag springer till jobbet!

Hörs vi sen?

Jag kommer iallafall vara kvar här! 

Hoppas att ni känner samma sak - för i min blogg kommer jag alltid vara ärlig!

/annelie