Världens kortaste dag

Jag börjar undra om det är en annan tidsräkning här i skåne, dygnen känns ungefär 10 timmar långa trots att vi utnyttjar varje minut maximalt!

Första lektionen hade vi besök från Strömsholm, där vi fick information om hur årskurs två kommer se ut. Utbildningen är nämligen uppdelad så att första året är förlagt till Flyinge, andra Strömsholm, och tredje beror på vad man väljer att inrikta sig på. Andra året innehåller kurser i pedagogik och ledarskap, vidareutbildning i ridkonst och hästhantering, som vi ju även läser nu i ettan. Företagsekonomi för hästföretagande, praktik, och unghästridning med inriktning på fyraårstestet. Nu på Flyinge är det treårs som man jobbar mot.

Nästa timme ägnades åt säkerhet i stallet - här finns rutiner för allt, från hur du ska fånga hästen i boxen till hur du stänger grinden i hagen. Centralt i all hantering och hästhållning är dels säkerheten, det jobbas stenhårt på att minimera skaderisk för både hästar och elever. Inte särskilt förvånande såklart, men mycket av det man själv gör går ju på gammal vana så vi kommer nog att få tänka till i början!

Hästens välbefinnande är naturligtvis prioriterat, de ska hållas i fläckfritt skick, och det läggs väldigt mycket omsorg på rykt och daglig skötsel. Det ska inte bara mekaniskt ryktas 20 skrapor, hästen vill ha kärlek och uppmärksamhet för att må bra, det är trots allt bara en relativt kort stund av dygnet som vi hanterar den. Under den tiden ska all fokus läggas på hästen. Låter uppenbart kanske, men visst är det tänkvärt.

Dessutom måste anläggningen vara i uppvisningsskick varje dag, så allt ska vara prydligt, rent, städat och snyggt. (Ja, rosa ridbyxor är portade. Vill man sticka ut får man nog ta sig någon annanstans...)

En teoretisk lektion i ridkonst och hästhantering senare var jag fri att cykla hemåt, och efter insläpp och egen ridning, med lite middag någonstans där i mellan, så... var dagen slut? Jag tyckte jag nyss gick upp. Alla andra känner likadant, lite mystiskt är det allt...

Tittar man noga ser man vårt lilla team på väg till skolan, på led och allt. Det blåser brutalt här nere, den där "backen" som ni ser (det är en backe, med skånska mått mätt) gick jag upp för på vägen hem. Klena ben eller stark vind...? :)