Världscupens ryttare hoppar fram!

  
Jag tillbringade hela första delfinalen i världscupen nere på framhoppningen. Det är otroligt inspirerande och lärorikt att se dessa ryttare rida fram sina hästar, och alla gör verkligen på olika sätt.
   
En del travar fram sina hästar på långa tyglar och låter dem verkligen jogga igång innan de ställer några krav. Andra sätter direkt av i galopp efter att de har hoppat upp. Något som många har gemensamt är att de alla verkar ha ridit sina hästar lite tidigare på dagen - och de behöver därför bara värma upp dem igen, de är nämligen redan genomridna.
  
Toppryttarnas band med hästskötarna är imponerande, vilken kommunikation de har! Oftast vet hästskötaren redan vad ryttaren vill när han eller hon tittar åt dennes håll, det är väldigt sällan man hör någon av ryttarna uttala en hel mening till sina medhjälpare. Det är intränad rutin och fokus som gäller för en viktig klass som denna.

  
Dock märker man att det är allvar! Det är inte ryttarna som avslöjar stämningen utan just hästskötarna. De vet hur viktig denna klass är, de vill så gärna att det ska gå bra och gör allt för att bidra med vad de kan.
Och även fast det är på denna höga nivå är ingen fullärd. Tränarna matar hela tiden ut information och ger ryttarna direktiv att följa, om de inte gör som de blir tillsagda så höjs röster på framhoppningen.
Det är dock enda gången någon röst höjs. Du hör inga ryttare ropa ut vilket hinder de är på väg mot, ingen talar med för hög röst utan det är kommunikation genom att alla tittar var de andra är.

  
Det var här någonstans jag insåg varför dessa ryttare klarar av att hoppa fram på 20 x 45-metersbbanor utomlands, de är lyhörda.

Missa inte mitt bildspel ovan, fokus låg av naturliga skäl mest på våra svenska ryttare. Och var det så att Beezie Madden vann på grund av hennes uppvärmning över bommarna, innan de övriga ryttarna kom till framhoppningen?