Vart tog den söta lilla hästen vägen?

Se så harmoniskt och lugnt det ser ut!

...oj vad en bild kan luras.

Jisses, damerna i stallet har varit heelt galna idag!

När jag släppte ut tidigt imorse så tog jag den nyinflyttade valacken först, det uppskattades inte av tjejerna.

Alla började gnägga och blev som galna.

Lovisa brukar gå efter Molly när man släpper ut, men idag sprang hon ner till Cajza istället. Nu ska inte Cajza ta åt sig av äran, för jag tror mest att Lovisa ville vara nära valacken men inte vågade gå in i hans hage. haha

När jag kom tillbaka till stallet efter en snabb utflykt så mockade jag och fyllde vatten till hela gänget innan jag hämtade min otroligt brunstiga häst i hagen. (förresten, alla är brunstiga..)

Skritt-turen upp till ridbanan gick sådär, hon ville vända hela tiden så det tog lite längre tid.

Det är ingen idé att bli sur på henne när hon är brunstig, det är ungefär som när Per säger att chokladen är slut - inget blir bättre av det. haha

Väl uppe på ridbanan så var hon fokuserad, vi började med att hoppa ett kryss på volt och verkligen få henne att vänta och inte rusa iväg för mycket.

Min stora uppgift är att försöka komma lite längre ut från hindren och inte "in i botten", det blir mycket lättare att öva på den med en häst som är lydigt tillbaka och väntar.

Vi avslutade med ett högre räcke och oxer med vattenmatta under - det kändes kalas!

På lördag tävlar jag Cajza i en 110, på söndagen rider Sandra henne i 120 + 130.

Det ska bli roligt att se Cajza hoppa med en annan ryttare och speciellt kul att se henne debutera 130 :)

Även om jag vill göra det själv så vill jag att Cajza får en positiv erfarenhet med en ryttare som kan ge henne trygghet inne på banan. Jag kommer vara kräk-nervös när jag debuterar 130 så det får bli i vår! Vi skyndar lite långsamt tycker jag :)

När jag hade hoppat klart så skulle jag bära bort hindren och Cajza brukar alltid gå med. Jag höll i tyglarna bar bommar och stöd, men sen "skulle jag bara".. och vips så såg jag min häst (som jag trodde var trött) galoppera på vägen genom åkrarna hem till sin pojkvän i stallet...

HAHA, jag vad ska jag göra nu? Jag tog bort de sista två hinderstöden och vattenmattan innan jag gick in i stallet och frågade om Johan kunde köra ner mig till mitt stall.

Jag kände mig väldigt lugn för jag anade att hon skulle stå där nere vid hagen - precis som hon gjorde.

Efter en visitation av skor-på och ingen hälta/skada så blev det en promenad för att komma ner i varv.

Sen blev det bad! Hon var så svettig att jag snodde tillfället i akt och schamponerade hela hästen :)

Tro inte att det var någon mysigt stund, för Cajza stod och skrek efter de andra hästarna hela tiden...

Måtte denna brunst gå över snart..

/annelie