Veckorna som gick

Oj, nu har jag haft dåligt samvete. Jag har inte bloggat här på snart tre veckor, tiden har inte räckt till helt enkelt. Den har fluugit förbi. Så är det ibland, men inte hjälper det med dåligt samvete egentligen. Det ger mig ju varken mer tid eller någon sprudlande inspiration.

Sedan sist har jag bland annat föreläst om näringslära och mental träning för ungdomarna på ridklubben. Det är svårt att prata om kost och hälsa överlag, eftersom det faktiskt kan vara ett extremt känsligt ämne för många, men det är ju också väldigt roligt förstås. Till barn och ungdomar får man tänka till några extra vändor känns det som. En enda mening kan tolkas jag-vet-inte-hur och ge en inställning till kost som kanske inte alls är hälsosam. Därför blir jag lite smått arg varje gång jag ser någon ogenomtänkt reklam eller liknande som barn och ungdomar ständigt ser på nätet, i tidningar och på tv, där hälsa och mat kopplas direkt till att gå ned i vikt, att vara smal, att vara ännu smalare... Morr.

Öh, ja. Det blev ett sidospår. Vi pratade som sagt om mental träning också och det skulle jag nog kunna blabbla om hur länge som helst. Det är SÅ bra för ryttare. För alla, egentligen, för man kan såklart använda sig av det inför vilken utmaning eller prestation som helst. Men när vi rider är det ju inte bara vi som får det kämpigt på grund av våra negativa tankar, utan även våra hästar. Jag borde själv ta tag i den typen av träning lite bättre än vad jag har gjort det senaste halvåret. Förra helgen hoppade Sam och jag clear round och det gick bra, men jag blev påmind om det där med mental träning på framhoppningen för där kände jag hur lugnet sprang och gömde sig lite när flera ekipage hoppade samtidigt. Hm, det har jag faktiskt inte tänkt på innan. När jag tränar mentalt brukar jag fokusera på själva ritten inne på tävlingsbanan, men uppenbarligen behöver jag även fokusera på framridningen. *Skriver upp som nästa månadsmål*