Vi har ögonen på oss.

Ibland får man uppmärksamhet på sätt man inte riktigt väntat sig!

Arbetsgruppen för hästfrågor på djurrättsorganisation Djurens Rätt har uppmärksammat min blogg den här månaden;

"I januari delar vi ut inte mindre än två frustar! Den första frusten går till Marie Ryman som driver Hippologbloggen, och som i flera blogginlägg den senaste tiden har belyst fördelarna med utedrift som hästhållningsform. Vi tycker att det är särskilt glädjande att det är en ung hippologstudent som hjälper till att sprida detta budskap, i en annars ganska så traditionellt präglad ridsportvärld och dito syn på hästhållning."

Bara ordet djurrättsorganisation brukar få de flesta inom hästsporten att skruva på sig, och med all rätt får man väl säga. Ridsporten ÄR otroligt traditionellt präglad och vi gör mycket som är svårt att argumentera för. På hästhållningspunkten håller jag med dem i stort, en naturligare hästhållning är något att sträva efter, och i just det fallet behöver det inte ens bli en kompromiss mellan hästens välmående och dess prestationsförmåga, utan tvärtom kan vi få en win-win-situation! Det är ju lysande.

Det finns dock fler frågor som är desto knepigare. Som exempel har vi diskussionen kring spöanvändande, vilket annat djur är det accepterat att slå för att göra som vi vill?

En kompis kommenterade det hela på facebook: "Jag som inte är speciellt insatt i ridsport måste bara fråga. Det vore väl bra om man inte får piska någon eller något(det här fallet hästar) för att få saker gjorda?"

Jag hade inget vettigt argument mot det, och jag tror inte någon annan har det heller...

Man kan gå ännu längre och ifrågasätta att vi använder hästarna till tävling, vilket Djurens Rätt också gör: "det ligger inte i hästens natur och intresse att pressas maximalt under en tävling för att människor ska bli underhållna eller tjäna pengar." (här)

Nej, det som ligger i hästens natur är att äta gräs, öveleva och föröka sig. Det klart att vi utnyttjar hästen när vi använder den till något annat än just det här, gör vi inte det? Blev inte det här plötsligt världens jobbigaste diskussion? För jag vill i varje fall använda hästen till att rida, träna och tävla med, och möjligen till avel.

Det är ganska obekvämt. Vi har ögonen på oss, vi ryttare, och lär inte kunna fortsätta i samma stil länge till utan att kunna ta diskussionerna och hitta bättre argument än att vi alltid har gjort så här. Nu när vi kräver mer uppmärksamhet i media, så lär det också innebära fler frågor från utomstående om varför vi gör som vi gör. 

Läge att börja diskutera detta ordentligt, innan vi ställs mot väggen? Hur tänker ni kring det här? Eller - tänker ni kring det här?

Vi kan i varje fall vara säkra på att hästen inte föds med någon inbyggd önskan om att bära om kring på oss. Däremot tror jag att de säkert kan lära sig att uppskatta det, och tycka om att samarbeta med oss. Förhoppningsvis.