När jag började rida min häst med målet paradressyr trodde jag först att det handlade om att ”förenkla” rörelser eller ”anpassa” ridningen efter mig. 

Men ganska snabbt insåg jag att det inte är hästen som ska anpassas – det är vårt samarbete som ska utvecklas. Vi måste skapa ett nytt språk tillsammans. 

Ett språk där min kropp ibland pratar annorlunda än andras, och där hästen får en roll som både partner, tolk och vän.

Grunden är densamma – fast ännu tydligare

Oavsett om man rider paradressyr eller ”vanlig” dressyr så vilar allt på samma fundament: rytm, balans, eftergift och framåtbjudning. Men i paradressyren behöver jag vara ännu tydligare med mina signaler. 

Mina hjälper ser kanske inte ut som andras – jag kanske inte använder samma ben eller samma styrka, och ibland kommer hjälperna från andra delar av kroppen än det klassiska systemet beskriver.

Mitt jobb blir att bygga om kommunikationen:

• Var är min primära drivande hjälp?

• Var kommer min halvhalt ifrån?

• Hur får jag hästen att söka sig framåt och nedåt utan att jag kan ”krama, ge efter, kram igen” med ljumsken eller vaden?

Det är här tränaren och hästen blir ovärderliga. Tränaren hjälper mig formulera hjälpdefinitioner. Hästen lär mig att vara konsekvent.

Hästen behöver bli lyhörd – och trygg

Den häst som trivs i paradressyren är inte nödvändigtvis den med störst gångarter. Istället är det hästen som gillar att kommunicera. Den som vill samarbeta. Den som inte blir orolig när en signal ser annorlunda ut.

Vi övar mycket på:

• Start och stopp – att komma fram direkt för en lätt impuls.

• Riktning – att flytta några steg åt sidan, inte hela kroppen på en gång.

• Avspänning – att stå still, andas och hitta kontakten igen när något blir svårt.

Jag märker snabbt när min häst bär mig. Inte ”bär runt mig”, utan bär mig. Den känslan är paradressyrens hjärta.

Anpassning av utrusning och sits

Sadel, stigbyglar, tygellängd, handställning – allt har vi testat om och testat om igen. Magnetiska stigbyglar, specialanpassad sadel. 

Ibland använder jag:

• Handtag på sadeln
• Specialtyglar
• Kardborreband över låren för att stabilisera benen och minska oönskade rörelser.
• Band mellan stigbyglar och sadelgjord för att skapa en trygg och stabil stigbygelposition när benstyrkan inte räcker.
• Dubbla ridspön för att ersätta eller komplettera benhjälperna med lätta, precisa signaler, eller bara en annan sits än den klassiska.

Det viktiga är inte att det ser ut “som det brukar”. Det viktiga är att det fungerar för oss.

Resan är långsam – men varje framsteg är stort

Paradressyr har lärt mig att jag behöver ha tålamod. Jag firar de framsteg andra kanske inte ens ser:

… en stadig halt, ett mjukt byte av varv, att hästen själv söker stöd i handen när jag inte kan rama in med benen som förr.

Och hur svårt det än är ibland, så är glädjen desto större.

Att utbilda en häst till paradressyr är inte att rida ”annorlunda”. Det är att rida konsekvent, ärligt och med en öppenhet inför att det finns fler sätt att kommunicera än de som står i skolboken.

Min häst och jag är ett lag.

Vi pratar vårt eget språk nu.

Och varje dag fortsätter vi resan tillsammans.

Mina träningstips

”Andas in – gå fram” (framåtbjudning utan ben)

Syfte: Hästen ska svara för en mycket lätt signal.

Utförande:

• Jag tar en lugn inandning och lättar i handen.

• Om hästen inte går fram → ett mycket lätt touch med spöet bakom skänkelläget.

• När den svarar → beröm direkt.

Mål: Hästen går för energi, inte muskelkraft.

Mikrostyrning på volt (precision och balans)

Syfte: Förbättra styrning med minimala hjälper.

Utförande:

• Skritta på en 15 meters volt.

• Flytta voltens mittpunkt 1 meter i sidled – sedan tillbaka.

Varför: Hästen blir uppmärksam och följsam.

Halter med mjukt släpp (kontakt och lugn)

Syfte: Hästen ska stå still och andas – inte låsa sig.

Utförande:

• Gör halt genom att andas ut och stänga handen mjukt.

• När hästen står: lätta lite i handen och invänta mjuk framåtsökning.

Resultat: Halterna blir bäriga och mjuka.

Lycka till och visst är väl ändå lyckan en lycklig häst?

Följ mig på Instagram och kom förbi mig oss på Eurohorse i februari. Tack all Ni som gör denna resa möjlig för oss.