17 december 2014, 08:54
Vi kom fram till London "safe and sound", men idag ramlade jag av igen... 98 gånger kvar! =P
Hallå!
Trots ett trångt tåg mellan Calais och Dover, massor av trafik och super-smala gator genom London så tog vi oss fram hela och rena – kanske med några nya ovänner – men ändå hela och rena. =)
Tror ni att jag blev glad när en skylt med texten "Olympia" äntligen dök upp? Oja att jag blev, äntligen framme.
I förrgår hann jag med lite sight-seeing i London, med världens bästa guide, min mentor som är här på ett domarseminarium. Jag är extremt avundsjuk, hade också velat gå! =(
Efter sight-seeingen tog jag tåget hit till Winchfield, lite sydväst om London. Här bor min vän Josefin, som jag träffade under tävlingarna i Hickstead i somras. Superhärlig tjej som har utvecklats så otroligt mycket som ryttare den senaste tiden, jag hoppas vi får se mycket av henne på tävingsbanorna fram över. =D Det var så väldigt roligt att jag äntligen fick möjligheten att komma hit och hälsa på.
Josefin hämtade mig ifrån tåget efter jobbet och så åkte vi hit till hennes underbart gulliga lilla lägenhet, här hade hon redan bäddat och gjort iordning. Åh så mysigt, bättre än många hotell. =)
Igår morse gick vi upp och åkte till ett litet café och käkade english breakfast, innan vi drog till stallet. Det var kul att testa något riktigt typiskt engelskt.
Väl i stallet började vi med att mocka boxarna, eller rättare sagt, jag tiittade på och Josefin mockade. Har aldrig mockat i halm innan... Men jag hjälpte till att tömma skottkärran i alla fall. =)
När vi var klara var det dags för ridning, Josefin red sin fux först. Sedan var det min tur att rida Troy, en supersöt skimmel. Det gick faktiskt jättebra, ända tills Troy blev skrämd av att någon tappade något utanför ridbanan. Då satte han av i full galopp tvärs över den, ingen större fara med det, jag lyckades hålla mig kvar. Men sedan kom väggen och Troy gjorde något man skulle kunna kalla ett "sliding stop", samtidigt som han svängde vänster.
Jag, som redan var lite framåtlutad och hade mest vikt på höger sida, la armarna på hans hals och evakuerade sadeln åt höger. Jag landade faktiskt på fötterna denna gång, i alla fall för en sekund innan jag drattade med arslet rakt ner i manegebotten. Detta kommer bli ett fint blåmärke på min rumpa.
Men med facit i hand borde jag stannat kvar, det var över efter "the sliding stop". Efter att Troy hade svängt till vänster, så stannade han och tittade på mig... "Vafan gör du där?", "Oj, herregud vad har jag gjort" ... och så travade han iväg ett varv lite smått skärrad över att jag ramlade av. Det var ju inte hans mening alls. Och efter några travsteg vände han och gick tillbaka till mig och Josefin igen.
Jag klarade mig fint men jag blir ju alltid så orolig för hästens skull, så jag bad först Josefin att hoppa upp igen. Men då sa hon: "Nej nej, du skall hoppa upp igen! Man måste hoppa upp igen direkt." Och det gjorde jag!
Jag hoppade upp och mina ben skakade när jag satte foten i stigbygeln, Troy var också lite skärrad. Men efter ett skrittsteg slutade mina ben att skaka och kanske efter 15-20 steg, med massor av klappande och kliande, slappnade Troy av igen och vi både skrittade, travade och galopperade.. Så ja verkligen, slutet gott allting gott. Både häst och ryttare är okej!
Vill ni se film när jag galopperar med Troy? Kolla in på Instagram, Dressyrsatsningen heter jag där.
Nu skall vi åka till stallet och rida igen! Sedan blir det London och Olympia. =D
Donald hälsar! =)
Kram!
Daniel Bjärving
Dressyrsatsningen @ Instagram
EnAnnorlundaDressyrsatsning@gmail.com
ANNONS:
ANNONS: