Vintern är här!

Det finns inget som riktigt förbereder en på höst och vinter när man har hästgård.

Man tror varje år att man minns hur det är.

Spoiler: Det gör man inte.

Höstmys? Nja. Höstöverlevnad? Ja.

Det börjar med några vackra, frostiga morgnar där man tänker att allt är idylliskt.

Sedan, PANG, kommer leran. Den sortens lera som slukar stövlar, självkänsla och ibland även hela ens planer för dagen.

Varje gång jag drar loss foten ur marken hör jag det där schlrp-ljudet som borde vara ljudloggan för poddavsnittet ”höst på hästgård”.

Och mörkret… allvarligt talat. Vid det här laget överväger jag att skaffa pannlampa som huvudbonad permanent.

Och så kom dagen då jag blev en upplyst människa

Efter års kämpande i halvmörker där ridbanan känts mer som en obskyr spökscen än en träningsplats nu, bestämde jag mig för att skaffa LED-slinga.

Det blev… en spirituell upplevelse.

När jag slog på den första gången stod jag och stirrade som om jag hade bevittnat ett mirakel.

Hela ridbanan lös upp.

Jämnt. Ljust. Inga skuggor.

Inga mörka hörn för Romeo att låtsas-se spöken i.

Jag nästan väntade mig att änglakörerna skulle dra igång.

Romeos stora invigning

Och vem är jag att hålla sådan här prakt ifrån min fyrbenta dramaking

Jag tog med Romeo till ridbanan för den stora LED-premiären.

Hans min var obetalbar.

Han såg sig omkring som om han försökte förstå om vi uppgraderat till en helt annan dimension.

Jag kunde nästan höra hans inre monolog:

“Var är mörker-monstret i hörnet? Var är den där skuggan som jag brukar hoppa åt sidan för? Vad är detta? Ska jag bara… göra mitt jobb nu?”

Och ja.

För första gången någonsin på en novemberkväll kunde vi faktiskt träna och inte bara gissa var vi befann oss.

Så här är sensmoralen

Höst och vinter på hästgård kommer alltid innebära blöta täcken, lerexplosioner och behovet av fler handskar än en normal människa borde ha.

Men nu när ridbanan badar i LED-ljuuuus…

…ja, då känns allt lite enklare, lite roligare, och faktiskt ganska magiskt.

Och Romeo?

Han tog sin uppgift som invigningshäst på största allvar.

Han travade runt i ljuset som om han ägde hela arenan.

Och ärligt talat – det gjorde han också.

Var rädda om er.