VM-äventyret är slut och vi är tillbaka i Sverige

 
Jag får börja med att be om ursäkt för min frånvaro, men det har varit fullt upp dom senaste dagarna. Nu är det faktiskt så att vi redan är tillbaka i Sverige, så det är bland annat  på grund av resorna och jetlagen som jag inte har hunnit skriva något.
 
Det var på måndagen vid lunchtid vi fick reda på att Isaac kunde få komma med på ett flyg redan nästa dag. Vilket så klart var mycket bättre för både oss och Isaac. För det första var Isaac på väg att krypa ur skinnet när han var tvungen att vara på en tävlinsgplats utan att få tävla och för det andra så ska vi tävla världscupen i Oslo nästa helg. Så att kunna komma hem tidigare ger oss alla lite mer tid att ställa om dygnet och få allt klart innan nästa uppgift. 
 
Vi fick en biljett hem för mig redan tisdag morgon 06:00 i från Lexington, då skulle jag vara hemma innan Isaac och kunna ta emot honom på flygplatsen i Liege.
Så under tisdagen fick Alex och Aisling ta hand om Isaac eftersom hans flyg inte var förrän senare på kvällen.

                      
Flygplatsen i New York.                                  MÅNGA olika flyg som ska iväg.

                      
Högt ovan molnen.                             Väl i Europa/Bryssel var det dags för tåg.

När jag var framme i Liege efter si sådär 22 timmars resande var jag skapligt trött kan jag lova, även om man sover på flyget tar det på krafterna, speciellt eftersom man inte kan gå ut och få någon frisk luft någonstans.
 
Anna, snäll som hon är, kom och hämtade mig på tågstationen och körde mig tillbaka upp till Henks gård. Nu var klockan cirka 11:00 och det var sagt att hästarna skulle landa klockan 12:00. Men precis när jag ska hoppa in i bilen och köra ner så ringer dom och säger att hästarnas flyg är försenat och att det räcker om vi är där till 14:45.
Så då var det bara att vänta någon timme istället, men det va ju skönt att få reda på det innan jag hunnit köra iväg.

Den lilla ljusa pricken över byggnaden är flyget Isaac kom med =).

Planet landade väl, nu inväntas nya order.

Första conteinern med hästar lastas ut ur flyget.

Första hästarna redo att få komma ut.

Äntligen var det Isaacs tur.

Medan jag väntade på att våra saker skulle komma fick Isaac lite hö att äta.

Så när alla saker var hittade och inpackade körde jag upp till Henks stall igen och lät Isaac få vila lite innan jag senare tog ut honom för en promenad med gräs. Han var superpigg och du kunde verkligen inte tro att han nyss flugit över halva jorden.
 
Isaac fick vila över natten och tidigt nästa morgon började vi resan hem mot Sverige, med ett stopp i Bremen för att sko honom, plus att han fick gå in i en box för att äta och dricka lite. Vid 18:00-tiden på  torsdagskvällen kom vi då hem till Linderöd och Springfield farm igen. Isaac, som fortfarande var superpigg, blev väldigt lycklig över att få komma hem och träffa alla kompisarna igen.

 
Hur glad bli man inte när men ser den här filen...??????

Nu sitter jag här hemma i soffan i mitt och Jennies lilla hus och äter Karamellkungen-godis, för det var längesedan vill ja lova.
 
Som en sammanfattning av VM vill jag bara säga att jag tycker att det var en otroligt rolig upplevelse. Jag fick pröva på saker som jag inte gjort förr och jag lärde mig oerhört mycket. Det var kanske inte precis som jag tänkt mig, och det var synd att boendet var så illa, det vill man helst glömma. Men något utav det bästa är att jag fick uppleva allt detta med några av mina allra bästa vänner.
 
Som till exempel Josefine som jobbar för Edwina Alexander, henne har jag känt i cirka 6 år nu ungefär, och vi har många roliga minnen tillsammans. När man jobbar så här lär man känna enormt mycket folk och du träffar vänner för livet.

Josefine till höger och brevid sitter Alex som jobbar för Harrie Smolders.

Ja, det var väl allt för mig eftersom både jag och Isaac är hemma nu och vårt VM-äventyr är över. Så jag vet inte om detta kanske kommer att vara mitt sista blogginlägg.
Jag hoppas att ni som läst bloggen tycker att den har varit bra och har gett er en inblick i en hästskötares liv - och att ni också kunnat fått uppleva Kentucky i ord och bilder på ett bra sätt.
 
Nu får ni hålla tummarna för oss i Oslo och Helsingfors. Och jag tycker faktiskt också att Isaac borde bli nominerad till Horse of Fame under Ryttargalan - så mycket som han gjort för Sverige under en massa år.

MVH Ida Lövgren och Isaac