Voltige och gymkhana -Då flyr hästjournalisterna!

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om voltige egentligen. Förut har jag bara sett det på TV och har väl inte varit... direkt imponerad. Ser ut som vilken gymnastikuppvisning som helst fast de är på en häst istället för en bom eller ett räck.

Efter att ha sett det live för första gången idag så har jag kanske, men bara kanske, ändrat uppfattning. Att stå på någons axlar som i sin tur står på en häst som galopperar runt? Det kan vara väldigt modigt, men det kan också vara helt jävla sinnessjukt. Jag blev lite imponerad av den unga tjejen fem meter upp luften  i alla fall. Jag hade inte gjort det där för tio miljoner Euro ens.

Flyinge har fått en kvart ett antal gånger under helgen för att visa upp sin verksamhet. Jag vill verkligen inte klaga på Flyinge, men... (och det här är ett riktigt Tony Irwing MEN) bortsett från Maries körning så var det ett riktigt sömnpiller. Gör det bra, eller gör det inte alls! Sluta slösa bort folks tid med halvmessyrer.

Efter det var det dags för gymkhana. Det är väl inte en tävlingsform som är ett under av god ridning och stilfulla ekipage. Visst, vissa ryttare såg väldigt stora ut på sina små ponnys, men för mig är det bra underhållning. Det är fart och fläkt. Publiken hejar och ropar, och ingen måste sitta tyst som en mus med händerna knäppta i knät. Så som det kommer att bli när det är dags för dressyr. Skulle någon hosta till så vänder sig hela läktarsektionen om och säger ett unisont: -SHHHH! Party, party.. not.

Fördelen med blocket voltige och gymkhana är att alla riktiga hästjournalister flyr dessa grenar som om de vore pestsmittade. Det i sin tur innebär att de går in i presscentret och skriver, medan jag får hela pressläktaren för mig själv. Bekvämt! Här är lite bilder från de båda journalist-fria showerna.