Stina Lindgren har tillsammans med sitt team full koll på stallarna.

Ordentliga scheman hjälper till med organiseringen av allt i stallet.

Stjärnor delas ut till de som gjort något extra bra i teamet.

Matschemat för funktionärerna sitter uppe i stallkontorets byggnad.

Inne på stallkontoret finns även information om Beridna Högvaktens hästar som assisterar vid prisutdelningarna.

H&M Cash In stannar direkt vid Stina för att undersöka om hon har något godis i fickorna. Stina är dock noga med att inte röra hästen på grund av smitto- och dopingrisk.

Vad händer där? Det är inget som undgår Stina i stallarna, hon har full koll!

Två mobiltelefoner, en COM-radio och anteckningsblocket - Stina får man alltid tag på.

Denna box står isolerad utanför arenan för att agera som akutbox eller karantänbox.

Brevid uteboxen står hästambulansen parkerad hela helgen.

Det står uppåt 200 boxar i garaget bakom Scandinavium som inhyser några av världens bästa och mest värdefulla hästar denna helg. Ansvarig för uppstallningen är Stina Lindgren och hennes team på 39 medarbetare, som alla har tagit ledigt från sina vanliga jobb för att tillbringa tolv dagar tillsammans här.

Redan torsdagen den 18 april började nämligen arbetet med uppstallningen, när boxar anlände och skulle byggas upp.
Stina och hennes team kontrollerar varje box när de är monterade - innan strö läggs in. Det får nämlingen inte stå ut något vasst på boxarna som kan skada hästarna. Det sitter därför silvertejp på endel boxar för att förhindra skador.

Utöver boxarna som bildat stall i garaget finns det även en karantän- eller akutbox isolerad från övriga boxar utanför stallkontoret. Det finns också två "treatingboxar" inne i stallet, lite avskilda från de andra, om en häst skulle behöva behandlas på plats.

 
Stallkontoret är deras reception
Kontoret är ständigt bemannat och hjälper ryttare, men framför allt hästskötare med allt de behöver. När jag sitter och pratar med Stina kommer Nanna Nieminen (Henrik von Eckermanns groom) in för att ta reda på när de måste lämna hotellrummet?

Utan att ens kolla i några papper så vet Stina att Nanna är bokad på hotellrummet till imorgon bitti, så det är ingen bråska. Nanna ser direkt lugnare ut och försvinner iväg till stallet igen.

Det är precis detta som genomsyrar andan bland stallpersonalen - Service! När hästskötarna anländer med sina lastbilar så får de direkt hjälp med urlastning, mockning och bärhjälp.

- Hästskötaren inspekterar boxen, tar dit hästen och ger vatten. När de sedan kommer tillbaka till lastbilen så är allt klart, berättar Stina.

Det tar cirka 10 minuter för teamet att hjälpa en hästskötare på plats när de anländer. En avfärd tar cirka 15 minuter beroende på hur organiserat allt är från skötarens sida.

Det är därför det aldrig blir något kaos i lastgångarna, allt rinner på som en väloljad maskin.

Vi rör aldrig hästarna
När vi går ut för att ta en bild på Stina kommer H&M Cash In med sin skötare Malin Henlöv från spolspiltan. Han vill gärna få en klapp och kanske en godisbit från Stina, men det kommer inte ske.

- Vi rör aldrig hästarna på grund av dopingrisker och försäkringsfall, berättar Stina. Om hästskötarna behöver hjälp så ställer de självklart upp, men då ligger ansvaret på skötaren.

Det är många års erfarenhet som talar, Stina har jobbar i stallet sedan 2007 och blev stallchef 2010. Hon är tjejen med koll och har med sig två mobiltelefoner, en COM-radio och anteckningsblocket.

Om jag inte skriver upp det glömmer jag bort det, hör jag Stina säga flera gånger under mina 20 minuter med henne. Och jag förstår henne! Med allt ansvar och all information hon har så är det inte så konstigt att hon måste anteckna för att inte glömma bort.

Angelica Augustsson, 23 år gammal, kunde inte sluta gråta på prisutdelningen efter Rolex FEI World Cup i Scandinavium. Och varför skulle hon det, hon hade ju vunnit sitt livs första världscupklass, dessutom på hemmaplan i Göteborg! 

- Det var en väldigt, väldigt speciell dag i dag. En fantastisk dag för hoppsporten och för hela idrottsvärlden - som behöver nya och unga stjärnor, var Ludger Beerbaums kommentar till hennes historiska seger. 
 
Han själv kom trea i den maxade femstjärniga 1,60-klassen, efter Angelica och tvåan Edwina Alexander. Dagen innan, när Angelica var tvåa i Göteborg Trophy, berömde Ludger henne och sa att det inte skulle dröja länge tills det var hon som vann.
- Men ska jag vara riktigt ärlig trodde jag inte att det skulle bli SÅ snart, skrattar den superrutinerade tysken.

På prisutdelningen fick Angelica själv frågan om hon någonsin hade kunnat drömma om att vinna världscupen i Göteborg. Svaret kom snabbt:
- Visst har jag vågat drömma om det här. Men jag trodde att det skulle bli om tio år!
 
Angelica Augustsson hyllar givetvis sitt fantastiska sto Midtown du Tillard, som hon bara har ridit mot klockan en enda gång tidigare. Hästen är nämligen så het och känslig att hon har undvikit att stressa upp henne, för att stoet ska få bygga upp sig långsamt och verkligen gilla att komma in på banan.

- För mig är det här den bästa hästen i världen. Jag älskar henne!
De har gjort det tillsammans, de båda tjejerna Angelica och Midtown. Stoet har bara hoppat två eller tre rundor på den här höjden tidigare. 

- All erfarenhet hon har är tillsammans med mig. Och jag har ju inte heller så mycket erfarenhet! Hon kan vara lite svår i munnen och gillar inte om jag rider för mycket med händerna. Så i dag försökte jag bara att följa med henne i svängarna.
På frågan hur hon ska fira svarar den rödgråtna Angelica:
- Jag vet inte, jag har aldrig vunnit en världscup förut...

Men fira måste hon. Hon får ju, förutom äran och berömmelsen, med sig 400 000 kronor och en Rolex-klocka hem till arbetsgivaren och hästägaren i Tyskland - där hon bor och arbetar sedan ett par år tillbaka. Och då räknar vi inte in prispengarna från lördagens Göteborg Trophy....
 
Angelicas Scandinavium-historia är faktiskt en riktig saga. Karriären började med att hon fick jobba extra på ridskolan för att finansiera ridlektioner. Första gången hon tävlade under Göteborg Horse Show var i GP-Ponnyn. Men hennes ponny kunde inte byta galopp, så hon fick bryta av i alla svängar och kom näst sist. Ett par år senare vann hon juniortävlingen "Morgondagens vinnare". Och nu fick hon alltså komma hem till Göteborg och vinna världscupen - i sin och hästens första WC-start!
 
På presskonferensen efter klassen passar Ludger Beerbaum på att berömma Göteborg Horse Show som den kanske bästa tävlingen i världen. Och då menar han inte bara den fantastiska publiken och att det har bjudits på så spännande sport.

- Allt är outstanding, från uppstallningen till stewards och hur hästarna tas om hand. När hästskötarna kör in med lastbilen kommer de sju personer springande för att hjälpa dem att packa ur. Och det här är inget jag säger varje söndag, det lovar jag!
Ludger är ganska säker på att han inte hade kunnat slå Angelica i dag, hur han än hade ridit sin Gotha.
- Jag såg hennes ritt när jag stod vid ingången och insåg att det nog skulle bli omöjligt för mig att slå tiden. Hennes runda var perfekt, och hästen är snabb.
Edwina Alexander är mycket nöjd med sin häst Ciske van Overis, speciellt som hon haft en riktigt dålig tävlingshelg hittills.

- Äntligen fick jag till det här i dag! Och jag tror att Sverige gillar mig bättre som tvåa än om jag hade kommit först...
 
Douglas Lindelöw på Talina stod också för en jätteprestation och blev åtta i klassen - efter fyra fel i omhoppningen.

- Det här var vår andra start i världscupen, första gången i Mechelen hade vi tolv fel. Så jag är väldigt glad över att jag var felfri i grunden, även om jag inte var riktigt lika nöjd med min omhoppning, säger han.
Även Peder Fredricson på H&M Arctic Aurora Borealis var felfri i grundomgången. Men han vurpade så illa att han ramlade av i omhoppningen, och fick utgå. Därmed blev det ingen rosett till Peder denna gång.
 
Text & foto: Anki Yngve
  

Angelica var grymt snabb i omhoppningen.

Precis efter ritten trodde hon att det kanske skulle kunna räcka till topp-tre.

Det var visserligen Walter och inte vinnarhästen som fick vara med på prisutdelningen. Men han fick en kram ändå!

Ludger såg Angelicas ritt och tyckte att den var perfekt. I stort sett omöjlig att slå!

Tvåa i klassen blev Edwina Alexander. Startfältet var verkligen på topp, med sju av tio på Topp 10-rankingen på plats.

Peder var nolla i grunden men vurpade rejält i omhoppningen och fick leda Arctic ut.

Under eftermiddagen avtackades Malin Baryard Johnssons fantastiska speedhäst H&M Tamina. Trots att hon aldrig har gått de allra största klasserna har hon dragit in 1,6 miljoner kronor i prispengar under sin karriär. Tamina och Malin har gjort hela 250 starter tillsammans.
- Hon har skänkt mig så otroligt mycket glädje genom åren. Jag har aldrig haft en häst som har tyckt så mycket om att tävla som Tamina. Hon älskar det! säger en klart rörd Malin - med tårar i ögonen.
Nu väntar avelsboxen för stoet, och pappa blir så klart Malins topphäst Tornesch.
 

 

 
Nummer 13 är uppenbarligen inte något otursnummer för Rolf-Göran Bengtsson. Genom andraplatsen i speedfinalen säkrade han sin ledning bland meetingets bästa fartryttare och vann Volvon - sin 13:e vinnarbil i ordningen.
 
Men det höll på att gå illa när han skulle köra ärevarv, bilen gick inte igång.
- Jag fick ju en nyckel, men när jag väl satte mig i bilen fanns det redan något som såg ut som en nyckel i. Och när jag vred på den hände ingenting, fnissar Rolf-Göran.
Till sist gick bilen igång och han körde stora delar av ärevarvet med backen i, alltså baklänges, till publikens jubel. 
 
Om Casall La Silla säger "Roffe":
- Han är en kul häst, han älskar verkligen att gå in på prisutdelning. McKinley var faktiskt likadan. Casall vill liksom kasta sig in på prisutdelningen och väl inne står han helt stilla. Helst längst fram.
Just nu är hingsten eftertraktad på många sätt, både som en av världens bästa hopphästar och som avelshingst.
- Han är efterfrågad eftersom han både gör bra resultat själv och får fina avkommor, säger Rolf-Göran.
Och visst är det en fantastisk häst, på 13 rundor från 1,50-höjd och uppåt räknade ryttaren nyligen ut att Casall hade nollat elva...
 
Text & foto: Anki Yngve