Nu är det dags Aernst!

Ryttarna samlas för att se första ryttaren inne på banan.

Men inte Nicole, hon passar på att skritta runt Aernst istället.

Storasyster Stephanie bygger hinder.

Framhoppningens bäst klädda del ett går till Sven Ingvarsson!

Framhoppningens bäst klädda del två går till Emma Emanuelsson!

Ett sista räcke innan det är dags att gå in på banan.

Nu kör vi Aernst

Som han hoppar trots att Nicole tyckte att han stod emot lite.

Glad ryttarinna som är stolt över sin häst!

Slutresultatet!

Och ett härligt ärevarv :)

Lycka till i finalen Nicole, vi kommer följa dig med spänning!

Jag gick ner till framridningen för att möta upp Nicole Holmén som startade i fredagskvällens sista klass, Young Rider Cup.

Nicole är en 19-årig tjej som bor med familjen i Vellinge och hon driver tillsammans med sin syster Stephanie företaget Stehicole.
En av Nicoles största framgångar är när hon 15 år gammal rider in i finalen på junior-SM mot sin syster Stephanie och kommer ut med en guldmedalj. Storasyster fick gott nöja sig med en silvermedalj den gången.

  
Men nu är syster med som coach här i Scandinavium och allt fokus ligger på Nicole. När jag kommer ner till framridningen så har Aernst fått jogga igång och nu väntar bangången.

Hela framridningen blir tom på ryttare och hästarna radar upp sig med medhjälpare som vandrar runt under tystnad.

Sedan händer det som jag gillar otroligt mycket, ryttarna anländer och stämningen förändras totalt. Nu blir det fokus, instruktioner och högt tempo.

Hästarna är pigga och lite taggade, men olikt juniorernas hästar när de tävlade så har de precis kommit till arenan. Det är nästan som att YR-ryttarna inte är välkomna här på Scandinavium. De fick anlända ikväll och hoppa en klass som slutar runt 23-tiden. Och som vi vet slutar inte deras arbete där eftersom hästarna ska tas omhand innan de kvällsfodras.

  
Jag skulle gissa att klockan blir närmare 00.30 när ryttarna kommer hem till hotellet för några få timmars sömn. Morgondagens klass startar nämligen redan klockan 09.00 och när prisutdelningen är över ska ryttarna packa in sina hästar och lämna arenan innan klockan 12.00.

Vore det inte bättre om ryttarna kunde få ha kvar sina hästar och samla inspiration på framridningen eller klasserna inne på arenan? Eller i alla fall att valmöjligheten fanns?
Nåväl, nu är de här och framridningen har börjat på denna blixtvisit - som inleds med en tidshoppning på 1,40-höjd - så nu fokuserar vi på Nicole istället.

För mitt i detta höga tempo skrittar en lugn Nicole. Hon har inte bråttom, hon kommer inte att hetsa upp sig utan tar god tid på sig med sin framridning.

Inte heller hoppar hon fram så mycket utan låter Aernst få gå på några lägre räcken innan det byggs upp en oxer för att avslutas på ett högre räcke.

  
Precis som jag har rapporterat från världsryttarnas framhoppning så följer Nicole samma mönster. Lugnt, kontrollerat och in i minsta detalj.

Teamet skrittar upp till arenan i god tid och det största problemet är filmningen, vem ska filma?
För att inte lägga fokus på detta tar storasyster Stephanie över och beslutar att en av kompisarna får filma med sin telefon - punkt slut.

Och vilken tur att de filmade eftersom Nicole och Aernst får till en klockren runda med en snabbtid - upp i ledning! Endast Julia Kringstad Håkansson och Victoria Wallenstam går om Nicole som slutar på en fin tredje plats.

Efter klassen ringer jag upp Nicole som fortfarande inte är klar för dagen för att höra hur det kändes
- Det kändes bra, Aernst kändes bra även om han stod emot väldigt mycket inne på banan eftersom han är så tittig för blommor säger Nicole.

Aernst är nämligen inte tittig på hinder utan just för blommor, oavsett om det är hemma eller på tävling.

- Det är upp till mig för jag måste anpassa mig till honom, säger Nicole, som hoppas och tror att han kommer att vara lite mer avslappnad på miljön.

I morgon är det alltså final och på frågan om Nicole vill vinna svarar hon snabbt att det är klart att hon vill, hon är ju en tävlingsmänniska!

Dock poängterar hon att hon kommer att rida precis som vanligt, hålla fokus och köra efter sin plan. Hon ska inte ta några risker nu när Aernst självförtroende är på topp!

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.