Brianne Goutal är in bara en av de trevligaste ryttarna här, hon är även den snabbaste.
I dagens 1,40-klass går hon in på banan med sitt fina sto Ralvesther född 1998 efter Calvaro-Zevenster Bay och fullständigt briljerar - igen!

Av tre möjliga klasser vinner Brianne samtliga och kommer ut från banan nöjd, men inte övertygad om att det kommer att räcka till seger.
Hon ställer sig vid en av de tv-monitorer som är placerade ute vid framhoppningen och får sällskap av sin hästskötare.

Jag kliver fram och gratulerar till en fantastisk runda och berättar att jag är imponerad över hennes flyt denna helg.

Hon och hästen gillar helt enkelt denna arena och önskar att de fick komma tillbaka nästa år, även om det inte går.

Jag frågar varför hon säger så - det beror på Top Ten finalen som ska gå här nästa år, då kommer hon troligtvis inte få plats om hon inte tar sig upp till det gänget.

Vi fortsätter att titta på ryttarna som är kvar och för varje ryttare säger hon "He´s fast! He´s fast, he´s gonna win!".

När sista ryttaren river gratulerar vi Brianne, men inser att en ryttare är kvar och ska in på banan nu.

Brianne skrattar och säger "Oh no, now we jinxed it - he´s gonna win!!"

Men nej då, det räcker hela vägen fram och Brianne ger sin häst en extra kärleksfull klapp innan det är dags för segertäcke och prisutdelning.

Detta ekipage är då inte utsatta för någon "jinx" det har de bevisat i helgen.

Ralvesther får lukta på blomman de har vunnit.

Ser ni Briannes leende? Två sekunder innan har jag nynnat "Here comes the bride" ;).

Direkt efter prisutdelningen ändras stämningen inne på framhoppningen och något ligger i luften.

Stämningen blir stressad, snudd på panikslagen och jag frågar ringmastern vad som är på gång?

- Uppvärmningsklassen för ponnyerna, med ett gäng nervösa mammor, blir svaret.

   
Ponnyerna hoppar fint på framhoppningen och de unga ryttarna har kontroll, men några mammor vid sidan av ser ut att svimma.

Klart att det är nervöst som åskådare vid sidan av, men en av ponnyerna blir så stressad att personalen på framhoppningen får bryta in när den ska ledas till banan.

De får lugna mamman och be en annan ryttare att vara draghjälp till ponnyn så att den får gå in på banan i lugn och ro.

Med kommandon från olika håll och en nervös tjej på ryggen kan det bli lite virrigt. Inne på banan gick det dock galant!

Klassens vinnare - Frances-Corinne Jenderholt på Aragon:

Ponnyerna leds in till prisutdelningen.

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist