Olyckan var nära för Ludger Beerbaum och Chiara

Ludger Beerbaum samtalar med FEI-stewarden efter incidenten.
FOTO: Annelie Lundkvist
    
 
Det var något av en utmaning för de internationella ryttarna att trimma sina hästar inför eftermiddagens hoppklasser, när juniorerna samtidigt värmde upp sina hästar. Stämningen på framhoppningen var nämligen nervös och känslosam.
  
Om man jämför Stockholm International Horse Show och Falsterbo Horse Show så finns det där två framridningsbanor – i Göteborg finns bara en.

Men det är inget unikt, på många tävlingsplatser runt om i Europa finns det endast en framridning - som ofta kan vara mindre än den här i Göteborg. Ryttarna är därför inte helt ovana vid att dela ridbana med andra ryttare.

Trots att ridbanan här i Göteborg är stor blev det svårt för Ludger Beerbaum att rida sin häst Chiara på ett avslappnat sätt idag.

 
Katharina Offel (på skimmeln) i ett hav av hästar och medhjälpare.

  
Han var inte den enda som fick se upp, bokstavligt talat, när han red. Kollegorna Pius Schwizer, Katharina Offel och Jur Vrieling fick också hålla ett extra öga på de andra ryttarna.

Stämningen på framhoppningen var nervös och känsloladdad, med inslag av besvikna tårar. Många av ryttarna hade med sig tre medhjälpare, vilket gjorde det trångt mellan alla hinder.

De hoppande ryttarna gjorde sitt bästa för att berätta vilket hinder de var på väg mot, och ropade med hög och tydlig röst när de var på väg. Flertalet gånger missades det ändå - och gjorde att det blev stressigt bakom hindren.

Ludger Beerbaum höll på att bli påriden flertalet gånger, men bet ihop.

När en ryttare rev en oxer grovt blev två andra hästar, varav en leddes runt på framhoppningen, rädda. Då fick Ludger säga ifrån. Hans häst Chiara höll på att bli påsprungen och det blev uppenbart att säkerhetsnivån just där inte var tillräckligt hög.

Ludger löste situationen på ett bra sätt, och red fram till FEI-stewarden för att lösa detta - i stället för att diskutera med de redan nervösa ryttarna. På några minuter hade stämningen lugnat ner sig, och hästarna som promenerades för hand hänvisades ut till ryttargången i stället.
 

Ludger kunde avsluta ridpasset i lugn och ro när klassen var över. 
  
Text och foto: Annelie Lundkvist