Frida Andersén överträffade alla sina förväntningar.

Och blev så här glad när nollan satt.

Nöjd, rörd, glad!

Frida får en kram av sin mamma.

Niklas Lindbäck och Mister Pooh satte nollan.

Och grattas av Staffan Lidbeck.

Sara Algotsson Ostholt hade hoppats på bättre resultat i banhoppningen.

Liksom Ludwig Svennerstål, besviken över den egna placeringen.

Michael Jung - svårslagen tysk.

Ingrid Klimke och Michael Jung gratuleras.

Många tyska supportrar fanns på plats.

Alla lagmedaljörer trängs på podiet.

Tyskland tog guld – riktigt starka är de.

Michael Jung tog guld både med laget och individuellt.

Ingrid Klimke tog silver.

William Fox-Pitt fick med sig bronset hem.

Glada svenskar på podiet.

Hej till publiken!

Poserar för fotograferna.

Ärevarv för våra svenska silverhjältar!

Glad för silvret, men besviken över den egna prestatationen.

Det var ett lite flamsigt gäng silvermedaljörer som ställde upp för fotografering.

Så ja, nu är alla med!

Stenhård fokusering ledde fram till lagmedaljen på EM för Sverige.
- Vi ska inte bara vara med, vi ska ta medalj, det är så vi har tänkt inför det här mästerskapet. Att vi lyckades - ja, jag är så stolt, säger förbundskapten Staffan Lidbeck.
  
Grunden till framgångsreceptet lades redan på förra förbundskaptenen Gunilla Fredrikssons tid.
- Fjärdeplatsen på OS förra året gjorde oss alla väldigt besvikna. Visst, det var bra kanske, men alla vill vi stå på pallen. Jag var med som veterinär då och vi var verkligen förkrossade. Gunillas jobb som hon hade gjort inför OS lade grundstenarna till det upplägg vi har nu, men efter London blev det ännu mer fokus på medalj. Vi ska inte bara vara med och tävla – vi vill fightas om topplaceringarna, säger Staffan Lidbeck.
Det är en överväldigad, sprudlande glad – och möjligen lite trött – förbundskapten som summerar Europamästerskapen för svenskarnas del.
- Alla i laget har presterat på topp. De jämna resultaten ledde fram till medaljen. Inte minst är det så klart Fridas prestation som sticker ut. Helt fantastiskt att kunna gå in och göra den runda i banhoppningen som hon ändå gjorde, säger Staffan.
Han vill även gärna framhålla de individuella ryttarna.
- Johan Lundin till exempel. Han har ju lyft sig flera snäpp, det är så roligt att se att vi har flera starka ryttare på gång.
  
Frida lagets utropstecken
Frida Andersén och hennes fina Herta får väl ändå ses som svenskarnas silverhjälte, efter en fin dressyr, en supersnabb och felfri terräng och så den avslutande, prickfria banhoppningen.
- Jag vet inte vad som händer i mitt huvud just nu. Jag är bara så glad och min häst är så bra, hon har inte gått felfritt på hela året och så gör vi det här. Det här överträffar alla mina förväntningar jag någonsin kunnat ha inför den här tävlingen. Nu ser jag fram emot nästa års utmaningar, säger Frida.
Hon jobbar ju hos Sara Algotsson Ostholt i Tyskland och Sara prisar gärna sin "elev".
- Inte minst var terrängen bara så bra. Hon satte en runda, tog den snabba vägen över spetsen och visade att det gick. Vilken kick det var för oss som kom efter, det peppade allt något helt oroligt, säger Sara.
Herta har en tendens att bli lite flack i sina språng så här dagen efter terrängen.
- Det är något vi har tränat på massor, och visst, efter gårdagen när hon gick så fort fanns ju risken att hon skulle vara ännu mer flack på banan. Men det var hon inte, hon har aldrig gått så bra, och att kunna prestera så här - på ett mästerskap - fantastiskt.
  
Hade högre mål individuellt
Sin egen prestation är Sara något besviken på.
- Jag kom hit för att rida för laget, men personligen hade jag ett mål att nå topp tio. Nu kom jag på 14:e och visst, det är väl helt okej. Men det är klart att jag är besviken. Reality spände till inne på banan, jag vet inte om hon blev lite tagen av atmosfären.
Sara ger ändå sin Facebook-häst en stark fyra, av fem, i betyg.
- Jag kände inte riktigt igen henne i banhoppningen, men hon behöver mer rutin bara. Vi jobbar vidare, säger hon.
  
Hårt jobb av alla i laget – och teamet
Niklas Lindbäck hamnade precis utanför den individuella pallen, men är nöjd ändå.
- Nja, det är klart att det gnager i mig lite. Jag hade velat ta en individuell medalj så klart, men om ett par månader känns det här säkert helt okej ändå.
Även Niklas pratar om att det var Gunilla Fredriksson som lade grunden till framgångarna.
- Staffan har tagit en del av hennes system och utformat ett eget. Han har varit på oss massor – är målet att ta medalj måste man träna och det har vi verkligen gjort. Det har varit en stark satsning från alla parter, inte bara oss ryttare. Det är det som krävs – hårt jobb och fokus. Sedan måste man analysera också, inte bara titta på det som vi gör fel utan även på det vi gör rätt, säger Niklas.
   
Bra hästägare och hästar ett måste
En som är något mer besviken över att inte ha hamnat på den individuella pallen är Ludwig Svennerstål.
- Jag ville ha en egen medalj, det ville jag. Jag är så klart glad över silvret, men också besviken över hur det gick i banhoppningen. Det känns lite som att vi är tillbaka på ruta ett, hoppningen har varit bättre ett tag innan detta, men vi får jobba på helt enkelt.
På den internationella presskonferensen skojade Ludwig om att Sverige nu måste arbeta ännu hårdare – för att kunna slå de starka tyskarna.
– Framför allt gäller det att få tag på bra hästmaterial. Vi behöver få in starka ägare som kan hjälpa oss med det, säger Ludwig.

Hej,

Tack för att ni följde med mig bakom kulisserna på min första bevakning av en stor tävling i Sverige. Att få bevaka den på "hemmaplan" här i Stockholm har varit riktigt roligt!

Jag har fått träffa personer från Svenska Ridsportsförbundet som själva kommit fram och tackat mig för att jag ibland är lite jobbig och sätter press på dem.

Jag har fått träffa våra duktiga ryttares ännu duktigare (och otroligt trevliga) hästskötare och har blivit väl omhändertagen av alla ryttare, tränare och förbundskapten på framridningarna och i stallarna.

Så tack alla ni för att ni gjorde denna helg enkel, rolig och inspirerande för mig.

Fortsätt att följa mig från och med imorgon i Sportkollen, där vi tillsammans fortsätter att följa våra duktiga ryttare. Jag har en sak från helgen som jag inte har hunnit skriva ihop ännu, då jag följde banbyggare Peter Lundström och fick sitta med honom i domarbåset under en av hoppklasserna.

Det var riktigt roligt!

Nu väljer jag att fira in första advent med julpyntning och glögg, hoppas ni får en fortsatt härlig kväll!

Ps. Lite rolig fakta från min helg i Globen:

Antal druckna Loka efter att ha sprungit upp och ner till trappan vid pressrummet: 7

Antal ätna kanelbullar: 3

Antal ätna mackor: 2

Antal koppar kaffe: 0

Antal koppar te: 1

Antal koppar glögg: 1

Antal gånger jag sprungit vilse i gångarna inne i arenan: 11

Antal sparkar jag undvikit av pigga hästar i gången mellan arenan och Hovet: 3

Antal gånger jag bett stallkontoret om att få en penna då jag tappat bort min: 2

Antal gånger jag fått skratta ihop med härliga ryttare, skötare och medhjälpare: Går inte att räkna!

Antal gånger jag känt att trapporna upp till pressrummet är på tok för långa: Varje gång!

Antal bilder jag tagit med kameran: 3192

Vänliga hälsningar,
Annelie

Jag tog mig en sväng in på mässan för att titta på utbudet - och som vanligt kan man köpa allt från strumpor till hästlastbilar.

Besökarna trängdes i de smala gångarna och utställarna är inte jättenöjda med att behöva vara ute i tälten vid Söderstadion.

En utställare som är väldigt besviken är Back on Tracks försäljningschef Mathias Blomqvist.

- Vi har betalat för Globen, men fått Kiviks Marknad.

Varje morgon brukar gästerna komma in på mässan direkt när den öppnar, men inte i år. Spontanshoppingen verkar har försvunnit nu när det är längre att gå från arenan.

När det väl är längre pauser kommer alla samtidigt och det blir kaos.

Mattias och hans kollegor på Back on Track anade att det inte skulle bli så bra när de måste befinna sig ute vid Söderstadion, därför har de minskat ner sin monterstorlek och personalstyrka för helgen.

De kommer att återvända nästa år, men då under helt andra förutsättningar, berättar Mathias.

Han tycker synd om utställarna och besökarna i år och frågar sig själv om någon tycker att detta blev bra?

Jag fortsätter att fråga runt bland utställarna om de tycker att det har varit en bra helg?

Ingen mer än Mathias vill gå ut med namn, men det dåliga betyget är detsamma.

Några mindre utställarna kommer inte att återvända nästa år och alla jag pratar med kommer att tänka efter en extra gång inför nästa år.

Förhoppningsvis kanske Globen kan använda Annexet som vanligt 2013? I år spelas ju X-faktor in på plats, därför är mässan hänvisad till Söderstadion.

Jag kliver in på banan med siktet inställt på förbundskapten Sylve Söderstrand, han går banan och antecknar på en startlista - jag vill veta varför!

- Jag finns på plats som ett extra stöd åt ryttarna, och går alltid banan och noterar avstånden mellan hindren, förklarar Sylve.

Vi tittar på den byggda banan tillsammans och jag frågar vad han tycker om den?

- Banan är lång och tuff, något av det största jag har sett att de har byggt i Globen under alla år. Men å andra sidan har ryttarna mycket att rida om idag, säger han och ler.

Jag tar rygg på Sylve som vill säkerhetsställa att våra svenska ryttare är medvetna om att det är en winning round?

Några har noterat detta, några inte.

Jur Vrieling är först ut på banan och får med sig ett tidsfel, han tror att hans insats för idag är klar så hästen får gå hem till stallet igen, knopparna tas ur och Jur återvänder till framhoppningen i gympaskor.

Sylve tittar på varje ryttare och ger feedback när de kommer ut. Mest imponerad är han över Emma Emanuelsson idag.

- Emma red mycket, mycket bra idag, berömer han flera gånger.

Vad hände med Henrik von Eckermanns häst, undrar Sylve?

- Hon blev osäker och väjde av, blir den enkla förklaringen från Henrik.

Fyra ryttare ska till omhoppning, det blev tre felfria och Jur på ett tidsfel.

Som jag skrev innan trodde han att hästen var färdig för idag så när sista ryttaren är inne - Scott Brash - ser vi en snabbfotad Jur springa i full fart ner mot uppstallningen.

Några minuter senare är han tillbaka på VDL Babalu, som har en lite mer permanentad man än vanligt. 

Efter prisutdelningen frågar jag Jurs hästskötare vad som hände.

- Jur trodde att det inte blev någon omhoppning, så jag var nere i stallet när han kom springande. Vi måste ha slagit något typ av rekord på att ta sig hit, skrattar han.

Och det måste jag hålla med om - snabba var de. Trots att han inte kunde banan och hämtade sin häst i stallet så tycker jag att resultatet 5 fel var riktigt bra!

Daniel Zetterman blev femma i denna plats efter 4 fel i grundomgången.

- Idag valde jag att lita på Glory och inte överjobba som jag gjort i de andra klasserna, han kan själv och det bevisade han idag, säger en nöjd Daniel.

Missa inte bildspelet från framhoppningen i början av inlägget!