Karoline Goldberg Vååg kunde inte sluta pussa på sin fina Yajamila. Det supersnabba stoet vann sjuårsfinalen i hoppning.

– Det här är en familjemedlem, stakade Karoline fram mellan tårarna på prisutdelningen.

Nio ekipage var med till omhoppning i finalen i Horseware Sjuårschampionat. Däribland favoriterna Corporal VDL med Malin Baryard Johnsson och Singular LS La Silla med Marcus Ehning.

Marcus red en prickfri omhoppning, vilken stilryttare den mannen är, man blir lika imponerad varje gång man ser honom.

Men så kom Niklas Arvidsson och Yajamila in på banan. Och det gick snabbt, riktigt snabbt. Ritten var nästan en sekund snabbare än Marcus och segern var ett faktum.

Yajamila har gjort det mesta som en ung hopphäst ”ska”. Bland annat gick hon Zangersheide både som fem- och sexåring. Niklas Arvidsson har ridit stoet i ungefär två år.

– Framför allt är det en häst med hjärta. Många pratar om kapacitet och teknik – men att hästen är hinderklok och hoppar med hjärtat är det allra viktigaste, säger han på presskonferensen.

Karoline Goldberg Vååg har själv fött upp det smäckra stoet.

–   Mamman hoppade här för 15 år sedan. Det här är stort, sa hon på prisutdelningen och torkade glädetårarna med tröjärmen.

Enligt Niklas finns det inga planer på att sälja Yajamila.

– De vill behålla henne, men man vet ju aldrig. De har fått en hel del bud på henne genom åren, säger han.

Här ser du fullständigt resultat.

Niklas Arvidsson har ridit Yajamila i två år.

Singular Ls La Silla och Marcus Ehning fick se sig slagna.

Malin Baryard Johnsson och Corporal VDL gjorde sitt bästa för att få till en snabb runda.

Text och foto: Ida Röök

Lyckan är total efter att ha vunnit världscupen i hoppning.
Foto: Tomas Holcbecher
  
Han var ensam felfri genom alla tre omgångar av världscupfinalen. Och tog hem segern, precis som förra året.
– Det är svårt att beskriva känslan här och nu. Men framför allt känns det skönt att jag red bättre än förra året, säger Steve Guerdat efter klassen.
  
Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Tomas Holcbecher
  
Det blev riktigt spännande in i det sista i hoppningens världscupfinal. Sista ekipage in i arenan, Steve Guerdat på Corbinian, tog hem segern efter att ha varit ensam felfri genom alla tre omgångar. Det blev tight mellan tvåan och trean, tiden fick avgöra då de hamnade på samma antal fel. Holländske Harrie Smolders på Emerald N.O.P kom tvåa, medan tysken Daniel Deusser på Cornet d´Amour kom trea.
  
Laddade i Spanien
Steve, som ju också är regerande OS-guldmedaljör, och Corbinian har laddat upp inför finalen på tävling i Spanien.
– Jag ville lära känna honom bättre, vi hade flera bra rundor men också flera rundor där det inte fungerade alls. I Spanien red vi klasser på 1,30- och 1,40-höjd. Bara för att lära känna varandra. Sedan tävlade vi i 's-Hertogenbosh och där gick han väldigt bra i tre dagar. Och i dag var det verkligen så att vi jobbade tillsammans, jag hade honom med mig hela vägen över mållinjen, säger Steve på presskonferensen efter klassen.
  
Red bättre
Han stod som segrare även förra året, när finalen hölls i Las Vegas. Då kritiserades banbyggandet hårt av ryttare och Steve vann genom att kasta sig över sista hindret.
– Jag är glad över att kunna vinna på ett snyggare sätt än förra året, jag red bättre nu och det var verkligen mitt mål, säger han och fortsätter:
– Jag har en passion för den här sporten och det är mig ni hyllar här och nu. Men egentligen är det så många andra som borde sitta här med mig i dag. Hela mitt team med mängder av personer som stöttar mig i det här. Det är så mycket som krävs, och jag känner mig verkligen priviligerad att få sitta här. Det här är en seger för hela mitt team.
Steve får frågan om han är medveten om hur mycket pengar han har ridit in i helgen, nämligen omkring 232 000 euro. Svaret är klart och tydligt:
– Jag bryr mig inte!

Fullständigt resultat
Här kan du läsa vår direktrapport från klassen
Läs hur Henrik von Eckermann summerar sitt finaläventyr
  

Daniel Deusser på Cornet d´Amour kom trea.

Harrie Smolders på Emerald N.O.P kom tvåa.

Stående ovationer för vinnaren!

Busiga ryttare på podiet.

"Tack min fina häst".

Han måste ha nerver av stål, Steve Guerdat.

Cornet d´Amour fick busa efter en felfri runda.

Känslan måste vara helt galen när hela Scandinavium ger stående ovationer.

Nu har Henrik von Eckermann avslutat sin världscupfinal tillsammans med Giljandro van den Bosrand. Han sammanfattar det som en viktig tävling i karriären.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Det började bra med en felfri första omgång, när tävlingarna inleddes tidigare i veckan. Men så kom det nesliga nedslaget i lördagens klass och Henrik visade sitt stora missnöje.
– Nu är det kört, sa han då.
Men när han i dag har ridit den sista omgången är han ändå nöjd att han fullföljde tävlingen tillsammans med "Boss", som Giljandro van den Bosrand kallas hemma i stallet.
  
Viktig erfarenhet
– Det är viktigt för mig att fortsätta och slutföra tävlingen hela vägen i stället för att ge upp, säger han till Hippson.
Enligt honom själv är det just erfarenhet som både han och hästen behöver.
– Jag är väldigt nöjd med denna sista runda, det var svårt för honom i kombinationen där vi rev.
Boss är en väldigt storgalopperad häst enligt Henrik, och fick nästan ett halvt galoppsprång för mycket i just kombinationen.
  
Krävande och rättvis bana
Henrik har inget att klaga på när det kommer till banbyggarens arbete denna helg.
– Jag har aldrig hoppat något som detta tidigare. Banan var krävande och banbyggaren har gjort ett jättebra jobb.
När vi pratar om hästen konstaterar han att "Boss" ger allt inne på banan.
– Han var som mest koncentrerad själv sista rundan, det kändes riktigt bra.
Vad väntar den närmaste tiden?
– Nu blir det lugnare i tre veckor. Jag ska tävla de andra hästarna på nationella tävlingar. De har blivit lite sidosatta när det har varit större tävlingar.
Vilken blir nästa stora tävling?
– Det blir Global Champions Tour i Antwerp i slutet på april, där hoppas jag att Cantinero är tillbaka.

Tinne och "Anton" fick till sitt livs ritt. Foto: Tomas Holcbecher
  
Måndagens världscupfinal i hoppning är på allas läppar här i Scandinavium. Men det är några timmar kvar tills den börjar, och vi är inte redo att släppa gårdagens framgångar ännu.
  
– Känslan att komma in på arenan med den fantastiska publiken är obeskrivbar. Förutom den inledande halten är jag jättenöjd med honom, sa Tinne i går efter ritten. 
När hon red upp mot den avslutande halten höll publiken i Scandinavium andan och tränaren Louise "Lussan" Nathorst hade gåshud och tårar i ögonen. Det är en ritt väl värd att se igen, med andra ord!

Se den här:


"Anton" är hemma igen och tar en tur i solen med sin hästskötare Sara: