Stämningen var magisk under lördagens kürfinal i World Dressage Masters. Solen sken i Falsterbo, läktarna var fyllda med entusiastisk publik och ryttarna red fantastiskt. Men allra bäst red Patrik Kittel på Watermill Scandic, som vann WDM-küren i överlägsen stil på fantastiska 82,775 procent (svenskt rekord!).
På andra plats kom Anky van Grunsven och Salinero, tätt följd av Tinne Vilhelmson Silfvén på nya stjärnan Don Auriello.
- Jag fick till en riktigt bra uppvärmning och satt verkligen och njöt inne på banan i dag. Man brukar säga att det bara händer fyra eller fem gånger i livet att man få till en sådan där perfekt kürritt, när allt stämmer. Och det här kan nog kvala in som en av mina gånger, säger en överlycklig Patrik efteråt.
  
Känner sig nästan svensk
I går var Anky van Grunsven riktigt arg på sig själv eftersom hon inte alls red, Salinero fick sköta jobbet själv. I dag var hon nöjdare, framför allt med första delen av programmet. Sedan fick hästen tungan över bettet, något hon menar aldrig har skett förut.
- Det enda jag kan komma på att det berodde på var orutin, han har ju bara tävlat en gång på 15 månader innan det här. Och på den tävlingen var det typ tio personer i publiken! Salinero blev nog lite överexalterad och då åkte tungan över. Det ska vara en första gång i livet för allt, säger hon. 
På prisutdelningen berättade Anky för övrigt att hon verkligen älskar Falsterbo, Sverige och svenskarna. Hon har gott om svensk personal hemma på gården.
- Det här är som mitt andra hemland!
 
Premiär i kür för Don Auriello
Tinne Vilhelmson Silfvéns nioårige Don Auriello gick sin första kür någonsin i dag. 
- Jag är väldigt, väldigt glad. Han var lite spänd i går eftersom han aldrig hade sett så mycket publik förut. Men i dag var han jättefin, säger Tinne. 
Till EM är det dock Favourit hon satsar på, Don Auriello behöver lite mer tid på sig innan han är redo för mästerskap.
- Om inte något händer förstås, så att jag inte har två hästar att välja mellan längre. Då kan han eventuellt bli aktuell. Men förstavalet är Favourit, förklarar Tinne. 
 
Dressyr i stället för reining
Dubbelt glad kunde Antonia Ax:son Johnson vara. Dels äger hon tredjeplacerade Don Auriello, dels är hon som huvudsponsor kvinnan bakom att WDM kommit till Falsterbo över huvud taget. Och i år har evenemanget verkligen höjt sig ytterligare en nivå.
- Jag pratade precis med show director Jana Wannius. För några år sedan tyckte han inte alls om dressyr, då sade han att han hellre skulle ta in reining än dressyr i Falsterbo. Nu älskar han dressyr, så ni förstår ju hur långt vi har kommit, skrattar hon. 
Antonia poängterar också vilket unikt arrangemang Falsterbo Horse Show är, genom att det inte "bara" är tävling utan att publiken bjuds på så mycket annat.
- Jag och Jana var till exempel sena hit till presskonferensen eftersom vi var tvungna att hjälpa till lite på kaninhoppningen på vägen...

 

Patrik Kittels reaktion på beskedet om det nya personliga rekordet.

Resultatlista, WDM kür 
Bildspel från den fantastiska kür-finalen

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat