En lyckad och en mindre lyckad uteritt!

Hej!

Idag var planen att både unghästarna skulle ridas ut i snön! Rowan med mig i sadeln och Loppan med min mamma i sadeln. Ja, hon är modig, mamma! Jag hade tänkt att jag skulle rida igång Loppan lite för att stämma av lite och sedan överlåta det till min mamma innan jag tar hem Loppan från lösdriften, men mamma var så sugen på att rida så hon kunde inte vänta tills jag hade tid att komma ut dit :)

Rowan var så pigg att han stod och bockade i hagen innan jag tog in honom. "Äsch då, det ger sig!" tänkte jag och hoppade glatt upp! Redan på stallplanen laddade han och skuttade fram istället för att skritta. Eftersom att han inte har skor bak blev det väldigt halt och då vågade jag inte rida på vägen ifall att han skulle tappa fotfästet och sladda omkull. Jag & mitt ridsällskap (också i sadeln på en väldigt pigg häst) bestämde då att vi skulle prova att rida i sommarhagen istället...."YES nu kör vi" sa Rowan och visade hela registret av cirkuskonster med mig som en vante någonstans mellan sadeln och himlen. Dessvärre var underlaget så kramigt att de fick en halvmeter platå-skor under hovarna, så vi vågade inte rida där heller, vi vände ganska snart.... Antiklimax på den uteritten, men ibland får man ju helt enkelt ändra planen utifrån förutsättningar även om det känns lite tråkigt.

Jag red istället en sväng i ridhuset och där var han superfin verkligen, men fortfarande lite laddad. Det var rätt mycket aktivitet i ridhuscafeterian så det var lite spring i trappen, dörrar som smällde, hundar o.s.v så att det var inte helt lätt att få honom avspänd och till arbete eftersom han redan var lite på tårna. Blev ändå ett ganska bra pass och han kändes jättehärlig mellan varven, så lätt, elektrisk och känslig för hjälperna, precis som jag vill ha dem.

Sakta men säkert börjar han lägga på sig lite, både i hull och muskler räknat. Så sjukt snygg modell på honom, han kommer bli en riktig eye-catcher när han växer ifrån valpigheten!

Loppan då! Hon var också laddad och hade bockat en hel del innan min stackars mamma kom upp i sadeln. Ändå vågade hon sig upp och ut på tur med sällskap. Efter halva vägen svängde de av in i skogen och red hem ensamma medan de andra fortsatte vidare. Loppan tyckte det var såååå härligt att få röra på sig och det bekom henne inte det minsta att vända hem på egen hand. Hon hade enligt uppgift skött sig utomordenligt bra hela ridturen och var som en dröm att sitta på i skritt och trav. Nöjd & glad efteråt :) Härliga häst!

Gammal bild på mamma & Loppan! Ett radarpar visar det sig :)