Ett rödhårigt sto...

Min tränare sa att jag nog inte var klok när jag i augusti 2011 berättade att jag köpt en ny häst, ett rödhårigt sto med fyra vita fötter. Flera andra har stämt in i den kören och idag är jag verkligen beredd att hålla med.

(Nej, självklart tror jag inte på riktigt att det är Loppans "hårfärg" som gör henne till en tjurskalle stundtals, men det är skönt att ha något att skylla på :))

Vi skulle börja med att rida lite ute för omväxlingens skull och därefter upprepa gårdagens övning i ridhuset. Först gick det superbra, Loppan var pigg och travade gladeligen omkring på egen hand. Efter en stund tyckte hon dock att det var dags att visa var skåpet skulle stå och börja sura lite mot skänkeln, ville inte gå framåt. Det har hänt förut att hon lättar lite i fram, men bara ett par centimeter från marken och ofta i samband med ett skutt framåt så att man kan fortsätta rida på.

Idag ville hon utmana ödet och testa lite gränser så hon reste sig så högt hon kunde och lite till. Tjoff sa det och så låg vi båda på rygg i snön. Lyckligtvis gick det så "långsamt" att jag hann reagera och rulla bort precis innan landning, vilket gjorde att enbart min fot hamnade under Loppan. Hon å sin sida blev helt paff men hade stenkoll på var jag var när hon reste sig.

Väl uppe skakade hon på sig och travade iväg några steg så tyglarna lyckas åka över halsen och fastna i ett framben. Coola Loppan stannande då när jag ropade på henne och lät mig lugnt knäppa loss tyglarna (mycket glad över snabbhakarna!!).

Ingen skada skedd alltså, snarare tror jag att det kan ha varit lite "bra" för Loppan eftersom att hon blev lite chockad över hur det slutade när hon reste sig. Jag satt upp igen och sedan gjorde vi det bästa passet hittills i ridhuset, Loppan var helt outstandig gällande både framåtbjudning och lydnad. Det kändes nästan som att rida en vuxen häst :) Inte en tillstymmelse till att sura eller bråka, hon flöt på som tåget självt. Hoppas hon slog i huvudet lite så att några lösa skruvar trillade på plats och att resten av våren flyter på utan sån dramatik som dagens äventyr.

Så kan det gå, livet med unghäst är aldrig tråkigt!