Hovslagarens favorit...

...Är inte ett rödhårigt ungsto på hennes dåliga dag!

Idag hade vi alltså besök av hovis som fick den äran att sko Loppan runt om. Hon har egentligen klarat sig fint på bara framskor, men framför allt har det varit ganska svårt att rida ut eftersom att det är så isigt ute och hon bara sladdar med bakkärran. Jag gillar ju att rida ut och föredrar att ha den utgångspunkten vid unghästutbildning, men den senaste tiden har vi snällt fått hålla oss till ridhusets stabila underlag för allas trevnad. Från och med nu är det dock full rulle i skogen som gäller igen :)

Loppan skötte sig ju exemplariskt, som hon gör för det mesta, sist hovis var ute. Idag ville hon dock sätta honom lite på prov, se vad han gick för liksom.

Utvärdering av hovslagare a'la Loppan:

1. Dra undan framhovarna snabbt och kraftfullt så att hovis flyger med som en vante.

2. Visa upp din bästa drak-min med bakåtslickade öron och vild blick, så att alla i närheten hellre vill ta en omväg runt dig än att gå förbi.

3.Kör en kickboxnings-variant med bakbenen, dvs dra fram benet kvickt och snärta det sedan bakåt så att det är rent omöjligt att hålla fast (den här hovslagren var dock av segt virke och svår att skaka av sig...).

4.Visa upp dina bästa moves genom att steppa åt höger och vänster i hastigt tempo, då blir matte nöjd också med tanke på hur hon tjatar om framåtbjudningen dagarna i ända.

Loppan hade helt enkelt inte vaknat på rätt sida idag och dessutom tyckte hon att det var riktigt obehagligt med både ljud och vibrationer från hammaren och söm-klubban (kan inte facktermerna för dem, men jag tror ni fattar vad jag menar). Ett plus för henne är att hon i alla fall varken bits eller sparkas mot människor, men hon har lite svårt med kroppskontrollen när hon inte är bekväm i en situation.

Sista bakhoven verkade poletten ha trillat ner och då skötte hon sig faktiskt riktigt bra. Jag fick hemläxa av hovslagaren att banka lite på hennes hovar dagligen i samband med hovkratsning så att det blir vardagsmat för henne. Jag är glad över att han behöll sitt lugn under hela skoningen och inte "tappade det" som jag varit med att vissa hovslagare gör. Jag förstår dem förvisso på ett sätt, det måste vara fruktansvärt jobbigt med hästar som rycker undan benen och vägrar stå still, men det är oftast ganska kortsiktigt att agera i affekt och gå i fysisk högljudd konflikt med dem (förutom om de faktiskt siktar och sparkar eller bits, då kan det ju vara befogat med en bra tajmad bestraffning om ni fattar hur jag menar).

Vi skulle ha tränat idag, men det blev inställt. Lika bra eftersom att Loppan faktiskt var slut i huvudet efter skoningen, när jag ställde ut henne i hagen drack hon först massor av vatten och sedan parkerade hon på en plats där hon sedan stod i alla fall tills jag åkte hem.

--------------------

Imorgon kommer första stobedömningen med Per Pileryd upp här på bloggen. Ett 7-årigt vackert sto som eventuellt ska bli betäckt för första gången nu i vår. Spännande :)