Hur blir avelsverksamheten lönsam?

En intressant debatt som nästan alltid pågår, i stallen såväl som på sociala medier, är den om hur man ska prissätta sin uppfödning. Åsikterna går delade; Vissa tycker att uppfödare prisdumpar sina hästar och skapar obalans på marknaden medan andra tycker att vissa uppfödare ofta har orimliga fantasipriser på sina hästar. De hästar jag pratar om är främst det "övre mellanskiktet", alltså bra och välstammade unghästar med kapacitet för högre klasser - men kanske inte i första hand framtida OS-hopp av absoluta toppklass.

Det är dyrt att föda upp hästar med allt vad det innebär. Inte bara själva produktionskostnaden av fölet, man ska även hålla ett avelssto med uppstallning, foder, hovslagare, vaccinationer och så vidare. Även om stoet är helt skadefritt och inte kostar något i oförutsedda avgifter så drar fölbudgeten iväg rätt snabbt redan under dräktigheten. Därefter, om allt går bra, föds en ny individ som ska försäkras, verkas, registreras, vaccineras samt senare utbildas och kanske matchas mot unghästchampionat. Det är ganska lätt att förstå hur snart varenda unghäst borde säljas för 200.000 kr, oavsett stam och potential.

(själv tänker jag att Frans är värd en miljon, minst! Helt rimlig och objektiv bedömning förstås... ;) )

Jag hör många uppfödare säga just det, att man måste få tillbaks det man har lagt ner på sin unghäst och att köpare faktiskt måste bli bättre på att betala. Det är kanske en rimlig vision, men jag kan tycka att man ibland börjar i fel ände och att hästförsäljningsbranschen kanske skulle vara mer lönsam på lång sikt om man var lite mer krass och businessinriktad redan innan man producerade en ny häst.

Alltså, jag tror helt enkelt att det är riktigt ineffektivt att klaga på att köpare är snåla och kortsiktiga som t.ex köper billiga importhästar istället för gediget svenskuppfödda, sunda SWB-hästar. Istället skulle man kunna vända på steken och fundera över:

*Vilken målgrupp och marknad vill jag inrikta min försäljning mot, vad har mina potentiella kunder för profil?

*Vad vill den marknaden ha för "produkt"?

*Hur mycket är de beredda att betala för den?

*Är betalningskapaciteten hos köparna beroende av "slutprodukten", kan jag alltså påverka priset om jag kan erbjuda något extra?

*Hur marknadsför jag min verksamhet och min "produkt" på ett sätt som tilltalar potentiella köpare?

*Kan jag, med mina förutsättningar, producera en häst som motsvarar efterfrågan på marknaden och samtidigt göra en lönsam affär?

Om man svarar nej på sista frågan kanske följdfrågorna kan vara:

*Vill jag ändå fortsätta avla för att det samtidigt är min hobby där ekonomin i "produktionen" inte är det avgörande?

*Kan det vara ett sätt att delvis finansiera ett starkt brinnande intresse och kanske ibland gå +-0 ?

(Obs att jag inte alls gillar att prata om hästar som produkter, men jag tror att det är viktigt att försöka tänka lite mer generell business och ibland kanske blanda in lite mindre känslor när det gäller att få lönsamhet i sitt hästföretagande)

Som sagt, jag förstår verkligen frustrationen som uppfödare när man inte får ens i närheten av pengarna tillbaks för sin uppfödning. Jag tror dock att vi måste se nyktert och konstruktivt på det ur en annan vinkel än att problematisera köparna, för det är nog att börja i fel ände att försöka ändra på hur de värdesätter gediget avelsarbete. Vi har fantastiskt många duktiga uppfödare med olika storlek på sina verksamheter, bra stomaterial och alla förutsättningar att föda upp sunda, konkurrenskraftiga tävlingsindivider. Kanske skulle det behövas satsas mer på kompetens inom marknadsföring?  Kanske vi skulle (vara prestigelösa och) ta mer hjälp av oberoende proffs när vi värderar och prissätter våra unghästar?

Jag säger inte alls att jag har rätt, jag bara funderar högt. Vad tror ni? Välkomna att debattera!