Har glömt att skriva detta, men har du frågor eller synpunkter på Unghästbloggen och inte vill kommentera i ett inlägg kan du alltid maila mig på unghastbloggen@gmail.com istället!

Fråga, tyck till, kom med idéer eller berätta om din egen unghäst! Jag kollar mailen ofta!

Hörs!

Nu är Loppans sportlov över och vi har återupptagit tömkörningen, med livet (mitt alltså) som insats. Nä nu överdriver jag faktiskt, men Loppan var en blandning av superpigg och lite stirrig igår så det gick inte helt spikrakt framåt som det brukar.

Flocken har precis fått byta lösdrift eftersom fölstona ska stå närmare anläggningen nu när det snart börjar bli dags för fölning. De innebär alltså att de bara flyttat över staketgränsen, men det märktes tydligt att det inte var helt lugnt i någon av flockarna än ändå. De högdräktiga fölstona rejsade längs staketet när jag gick förbi, det gick så fort att jag nästan trodde att någon skulle klämma ut ett föl i farten. Som tur var knep de igen!

I alla fall märktes det redan i stallet att Loppan hade lite myror i brallan. Det var i och för sig superstörkigt runt omkring, tvättmaskinens centrifug var igång precis bakom, det var massa spring, skramlande med foderhinkar och busiga hundar här och där. I vanliga fall är Loppan helt obrydd av sånt men idag kunde hon inte riktigt fokusera.

Väl ute blev hon lite studsig. Det var ganska bra för då fick vi öva på sådana situationer, det har inte behövts tidigare. Jag tycker att det är superviktigt att hästen respekterar mitt space, sen är jag inte så intresserad av kadaverdisciplin utan de, speciellt unga hästar, får gärna studsa runt lite kontrollerat så länge de har stenkoll på den som leder och just dennes space. Med det menar jag att jag aldrig ska bli knuffad, påhoppad eller trampad på foten för att hästen är lite prillig. Däremot tycker jag det är helt okej att hästen på ett ödmjukt sätt frågar om den får komma in i mitt space och söka stöd om något är läskigt, det är skillnad.

Det gick otroligt bra och det var så intressant att få möta lite "motstånd" (det var knappast det, men i alla fall mer än vanligt). Loppan tog som vanligt tillrättavisningar väldigt bra och höll sig i skinnet, t.ex mötte vi ett ekipage i trav som bara saktade ner precis när de gick förbi och sen en meter efter satte av i galopp. Loppan vände sig om och kollade på dem och sen var det inget mer med det; Som ni förstår är hennes mest stirriga ögonblick hittills inte särskilt jobbiga. Det som också är väldigt skönt är att hon söker stöd och frågar hela tiden mig som leder, hon blir aldrig blockerad och bara kör på.

Hon gnäggade en gång också! Hon som alltid är helt obrydd över att lämna flocken, stå själv i stallet osv. förvånade mig. Tills jag såg hö-traktorn komma ut ur skogen, alltså den lilla stallbilen som de åker ut med till lösdriften varje dag och fodrar med. Hon längtade alltså inte efter sina vänner, hon var lite hungrig! :-)

Min hovis är fortfarande sjuk men jag hoppas,hoppas att han är åter på benen på måndag! Inte för att det på något sätt är kris, jag vill bara ha koll!

Det är konstigt egentligen hur mycket kärlek man känner för sina hästar. Loppan är verkligen mitt största glädjepiller, men jag blir lycklig av hästar i allmänhet.

Någon postade en rolig grej på Facebook idag, en sån där "Du vet att du hållit på med hästar för länge när du..". Jag vet inte vem som gjort listan och i vanliga fall är jag måttligt road av sådana, men en sak skrattade jag högt när jag läste:

"Du vet att du varit för länge i hästvärlden när...

… du ser en häst i en hage när du kör bil och känner hur världen stannar upp ett par sekunder medan du tänker ‘aaw, häst!"

Det där stämmer verkligen, från att jag var 5 år och tvingade mamma att betala för en runda ponnyridning på Skansen fast jag hade egen häst hemma till och med nu, när jag 24 år gammal fortfarande saktar in om jag kör förbi en hästhage. Jag vet inte vad det är jag tror jag ska se på flera hundra meters avstånd och när hästarna går med huvudet i marken eller med halstäcke upp över öronen, men jag måste alltid glo en stund. Konstigt, eller hur?

När man ska förklara sin obegränsade kärlek till dessa djur för icke-hästintresserade vänner möts man väldigt sällan av förståelse. Jag kan faktiskt inte fatta hur man inte kan begripa kärleken till det här underbara gänget som jag hängde med idag:

Känner ni igen er? :-)

Tyvärr är hovis sjuk idag så vi satsar på att fixa Loppans fötter i helgen istället. Därför låter jag henne få vara vildhäst en dag till och åker ut och hälsar på imorgon istället.

Artikeln är ännu inte klar, jag väntar på några svar. Jag har dock varit i kontakt med en mängd duktiga unghästutbildare så nu hoppas jag på att kunna släppa 4-5 st artiklar på ämnet under vårens gång. Frågorna är ställda med fokus på unghästutbildning 0-3 år eftersom det är där någonstans jag och Loppan är just nu, det ska verkligen bli spännande att få input från dessa superduktiga ryttare och utbildare.

I helgen står det, förutom förhoppningsvis hovslagarbesök, lite tömkörning på Loppans schema om det inte är typ -20°. Sist provade vi några steg i trav och det tänkte jag fortsätta med om hon är duktig. Man får verkligen bra kondis av att ha en häst som man bara arbetar från marken, speciellt i djupsnö. Ytterligare en bonus som unghästägare...

Längtar efter sommar, värme och...en fölis? Funderar faktiskt på att betäcka Loppan efter 3-årstest, tur att det är ett tag kvar så jag hinner bestämma mig!

foto: Ewa Jakobsson

Som ni vet har jag Loppan på lösdrift, hon reglerar alltså sin utevistelse alldeles själv. Oavsett i vilket väder och tidpunkt på dagen jag har varit och hälsat på har hon för det mesta varit någonstans ute i hagen och sett välmående ut. Hon och de andra hästarna har dock ofta halm i svansen och pälsen så jag vet att de använder ligghallen när de behöver vila. De är oftast helt obrydda över vädret oavsett om det är halvstorm eller snöar som sjutton.

Jag är av den bestämda åsikten att det allra bästa sättet att hålla en frisk unghäst är på lösdrift, GENERELLT sett. Det är självklart att det finns undantag med fryslortar eller dylikt, men i de allra flesta fall finns det enligt mig inga bättre alternativ om det är en bra hage, en välplacerad, ren och torr ligghall, en harmonisk flock samt att hästarna erbjuds färskt vatten och fri tillgång på grovfoder.

Detta gäller inte bara unghästar, men om jag ska ha en häst i full kondition för träning och tävling är det mer bekvämt för mig själv att ha hästen uppstallad, då får man kompromissa lite. Något jag dock aldrig kompromissar om är hästens rätt till utevistelse i en riktig hage, då räknar jag inte små ensamrutor som "riktig hage". Jag vill att min häst i allra största möjligaste mån får gå i en stor och kuperad hage med minst en annan hästkompis från tidig morgon till sen kväll om väder och underlag tillåter, det gäller oavsett om jag har en treåring eller en äldre häst som är i full tävlingskondition. Visst finns det hästar som kanske inte kan gå med andra hästar av olika anledningar, men jag pratar fortfarande rent generellt och själv har jag aldrig haft en häst som inte har mått bra av att gå ute långa dagar med andra hästar.

Visst, det är en viss skaderisk att ha en häst ute i en stor hage med sällskap och har man en tävlingshäst som är värd mycket pengar kan det kännas läskigt att riskera ett avsparkat ben eller något annat som innebär slut på karriären. Det är också det argument jag oftast möter från människor som har sina hästar ute några få timmar i en liten ensamruta, men jag tycker att då får man fråga sig till vilket pris det är okej att i så fall ha en dyr tävlingshäst. Jag menar alltså; Är det verkligen okej att hålla dyra hästar på bekostnad av deras välbefinnande? För oavsett hur många "Han tycker ändå inte om att vara ute, det märks att han vill in och ha det skönt i stallet" jag möter så kan jag aldrig tro att en häst som erbjuds utevistelse i en BRA hage med sysselsättning och passande hästkompis (också superviktigt att flocken är väl sammansatt) tackar nej och hellre vill stå med dubbla stalltäcken och glo in i väggen, det är nog för det allra mesta en känsloöverföring och omskrivning av ens egna värderingar. Observera att jag fortfarande pratar absolut rent generellt.

Jag bor i Stockholm och vet att det kan vara riktigt svårt att hitta en stallplats på en anläggning som lever upp till alla ens krav. Det finns ont om stora hagar på ställen som också erbjuder bra träningsmöjligheter om man är tävlingsryttare. Jag tror inte heller att alla väl omhändertagna tävlingshästar står och mår dåligt för jämnan om de förutom sin hagtid blir promenerade för hand, uteridna och i övrigt stimulerade, men det jag pratar om är förhållningssättet och även faktiskt lite (bristen av) respekt för hästen som art.

Jag har en vän som importerade en häst från Spanien där han växt upp som hingst i en box, jag är inte helt säker men jag tror att han aldrig någonsin varit ute i hage. Han blev kastrerad sent och borde alltså av två skäl vara svår att ha i hage med andra hästar. Efter några års successiv tillvänjning går han numer i en stor hage tillsammans med flera andra hästar och är den bästa ledarvalacken jag någonsin sett i en hästflock. Det kan alltså gå även med de sämsta förutsättningarna, om man vet vad man håller på med.

Jag har absolut varit med om hagrelaterade olyckor; T.ex nån broddspark på ett tråkigt ställe eller muskelfläkning till följd av ett race på halt underlag. Men jag har också sett/hört om hästar som kraschat in i hinder på tävling, sträckt sig eller trampat snett under ett dressyrpass, gått omkull i ridhuset, rullat fast i boxen och brutit ett ben, gått över bommen i transporten, spräckt huvudet i krubban efter att ha pillat i spånet under och blivit skrämd.... Om jag hela tiden skulle tänka på allt som KAN hända skulle jag faktiskt aldrig våga ha häst överhuvudtaget.

Nu är inte Loppan precis Totilas (som för övrigt aldrig någonsin får gå i hage..) men även om hon i framtiden blir en relativt värdefull tävlingshäst kommer jag ändå aldrig att tumma på hennes rätt till ett sunt hästliv, även med risken att hon skadar sig i hagen och får avsluta sin karriär tidigare än tänkt. Med en bra och välskött hage, en kompis eller flock som passar henne och bra rutiner hoppas jag så klart att den risken är så minimal som det går om man vill erbjuda sin häst något som är så nära ett naturligt hästliv som möjligt.

Hur gör ni; Både med era unga hästar och de som är i tävlingskondition? Har du en ultimat hagsituation eller hade du önskat att det fanns ett annat alternativ? Har du några egna erfarenheter av hagrelaterade skador och hur har dessa i så fall färgat din syn på utevistelse? Berätta och tyck till!

Det är dåligt med relevanta uppdateringar på unghästbloggen, men jag hoppas ni har överseende. Förutom att jag tycker det är viktigt att lägga in kortare perioder med total vila från all "onödig" hantering (utöver de längre sammanhängande viloperioderna) så har jag även haft okristligt mycket att göra. Så här ser min kalender ut i januari och februari:

De vita rutorna är alltså dagar som inte är uppbokade. Japp, jag hade en enda helt oplanerad dag i januari och det var nyårsdagen.

Från och med nästa vecka verkar det dock bli en lugnare period och då får Loppans tömkörningsträning ta vid igen, det ska bli så himla roligt att få sätta igång!

Idag har jag också bokat in hovslagare som kommer och verkar Loppan på torsdag. Hon råkade ju ut för världens elakaste hovböld några dagar efter att jag köpte henne i somras och efter ett par veckor på klinik var det en lång period med gipsbyten hemma innan hon fick gå ut i lösdriften med sko och sula på. Nu är allt som det ska vara, men från att nästan ha tyckt "åh, vad skönt om det vore en hovböld" om en häst är halt är jag numer supernojjig över att det ska hända igen. Tur att man har sån expertis runt omkring sig att bolla och spåna med, en bra hovslagare är värt ALLT.

Om inte annat återkommer jag med (eventuellt bild-)uppdatering från hovslagarbesöket, jag hoppas Loppan sköter sig så jag får vara stolt över vilken väluppfostrad liten tonåring jag har. Förmodligen gör hon det, men man vet aldrig...Bäst att ladda med lite morötter i vilket fall! Med mutor och kärlek kommer man långt!

Jag hoppas också kunna droppa den första unghästutbildningsartikeln i veckan, håll till godo!

I helgen är jag och Stina hästvakter åt de fina skimmlarna jag har nämnt i ett tidigare inlägg. Igår trimmade vi lite i ridhuset och idag har vi varit ute på den mysigaste vinterturen på så länge jag kan komma ihåg!

Stina och Clabbe, ganska nöjda efter en grym ridtur!

Det var ganska kallt, runt -13° men HELT perfekt vinterväder. Solen sken, det snöade inte och underlaget var helt perfekt; Sviktande och ett jämnt lager icke-kramsnö. Vi har ju sån lyx att det finns milslånga plogade, i princip bilfria ridvägar runt gården, så man kan rulla på i galopp hur länge som helst. Jag och Stina bara satt och log under hela ridturen, det var helt enkelt magiskt! Hästarna var också ganska nöjda...!

Har också så klart hälsat på Loppan i lösdriften, det är svårt att hålla sig från att göra något med henne (vill ju bara pyssla och hänga heeela tiden) men har hon semester så har hon! Det går ingen nöd på henne precis:

Loppan till vänster, halvt begravd i hö.

Edit: Haha, känner inte ens igen min egen häst. Hon står till höger och syns alltså bara nätt och jämt i bild. Begravd i hö står hennes kompis Chanelle!

Längtar ihjäl mig tills jag och Loppan kan sticka ut på långa vinterturer, är dock väldigt tacksam över att jag har en massa hästar att låna tills det blir dags!

Nu när min lilla Loppa har en liten semester från sin allmänt lugna tillvaro som 2-åring har jag passat på att vara supereffektiv på alla andra plan istället, av de båda anledningarna blir det inte mycket till uppdatering här på bloggen för tillfället.

Jag tänkte dock snabbt presentera en idé som kanske blir en följetong på Unghästbloggen, om ni tycker det låter spännande och intressant?

Jag har intervjuat en av Sveriges mest erkända och meriterade unghästutbildare och det porträttet kommer inom kort att publiceras här på bloggen. Jag har ställt frågor om dennes modell för unghästutbildning och andra relaterade frågor för att få lite perspektiv och inspiration för alla oss andra som på ett eller annat sätt sysslar med unghästar. Vem det är får ni veta...Snart!

Om jag får bra feedback på detta från er funderar jag som sagt på att göra det till ett återkommande inslag i bloggen, ni får då också gärna ge förslag på vilka ni skulle tycka det var intressant att läsa om.

Så, vad tycker ni? Vill ni "bara" läsa om min favorit-unghäst Loppan eller skulle det vara intressant att även få en inblick i professionella unghästutbildares system och upplägg?

Jag på en treåring som jag hade under utbildning 2008-2009, inte Loppan men intressant ändå? :-)