Jag läste en forskningsrapport på Horseconnexion som fick mig att fundera lite på det här med positiv respektive negativ förstärkning vid träning av den unga hästen (eller hästar i alla åldrar för den delen).

Sammanfattningen av studien lyder:

"Resultatet av denna studie visar att vissa hästar lär sig bättre när
de belönas efter en korrekt respons medan andra hästar verkar lära sig
lättare genom att undvika en negativ situation. En viktig slutsats är
att försöka skapa individuella träningsprogram för varje häst och att
använda olika metoder. En bedömning av hästens individuella
inlärningsförmåga kan även vara ett verktyg som kan användas när man
värderar hästars olika personlighet."

(Saxat från ovan länkade sida)

Jag använder mig nästan uteslutande av positiv förstärkning när jag tränar mina hästar, även om jag så klart ibland måste morra till i vissa situationer. Så långt det går försöker jag att ignorera oönskat beteende och förstärka med beröm och ibland godis när det oönskade beteendet upphör eller i alla situationer när hästen beter sig på önskvärt vis. Både när det handlar om negativ och positiv förstärkning tycker jag att det är superviktigt med exakt rätt timing, annars är det lika bra att inte göra något alls och vänta på ett nytt tillfälle i stället.

För att konkretisera kan jag ta som exempel när Loppan hade mugg i karlederna på bakbenen i höstas och jag behövde spola med slangen, tvätta med Hibiscrub och smörja in Salicylsyrevaselin med jämna mellanrum; Alltså en massa kladdande och fixande som inte var helt poppis. I början viftade Loppan en del med bakbenen så fort hon hörde att slangen sattes på eller när jag gnuggade med svamp i karlederna. Så länge hon bara viftade, trampade om och "småkickade" rakt bakåt låtsades jag som att det regnade för att i stället överösa henne med beröm och morötter när hon suckade, gav upp och stod med båda bakbenen på jorden.

Om hon däremot svängde rumpan mot mig, liksom siktade och trängde sig in i mitt "space" kunde jag morra och med mitt kroppsspråk be/"tvinga" (låter så hårt) henne att flytta på sig. Så fort hon gjort det jag bett om började jag om som om ingenting hänt - jag tycker det är så viktigt att komma ihåg att aldrig vara långsint när det gäller hästhantering, de funkar liksom inte som vi på det sättet.

I dag ska jag ju lastträna henne och då har jag så klart samma tänk, det ska vara roligt att gå in i transporten, men inte för att det är sjukt obehagligt eller jobbigt att var utanför den utan för att hon själv hellre vill vara där inne - för att det är roligt, spännande och lönar sig att göra rätt och som matte säger. Eftersom hon är en matglad häst funkar det utmärkt med godismutor hela vägen in och nåt extra smaskigt i krubban när hon kommit så långt.

Hur jobbar ni med era hästar? Det finns ju inga rätt eller fel, alla gör olika och jag vill verkligen inte predika om att mitt sätt är det enda eller bästa, det är bara vad som funkar för mig och mina hästar! Tycker det är intressant att höra om olika metoder och vad det har gett för utdelning.

Eftersom jag är på lite extra gott humör i dag tänkte jag att jag skulle bjuda lite mer än vanligt på mig själv, och på Loppan som i det här fallet inte har något att säga till om.

När man bloggar vill man ju oftast visa sig ur sin mest smickrande vinkel, eller i alla fall lägga upp helt dugliga vardagsbilder. Därför har jag hittills inte visat den här lilla godbiten för er:

Vi var ute på en odramatisk tömkörningstur och ögonblicket precis innan hade vi övat på att stanna. Vi stod stilla i 30 sekunder och Loppan var lika lugn och snäll som vanligt, mamma som håller i tömmar och kamera säger något och jag vänder uppmärksamheten från Loppan i en millisekund. Då fiskar hon upp spöt som jag har i handen och skrämmer sig själv med det så hon nästa trillar baklänges, hon verkar inte fatta sambandet med att det slutar vara läskigt om hon spottar ut det! Jag får spöt i ögonen och blundar och fattar ingenting. Att det dessutom lyckades knäppas kort i denna sekund är magiskt!

Hon spottade i alla fall ut spöt efter en stund och då var allt som vanligt, vi kunde fortsätta vår lilla promenad ut i skogen!

Igår var ju jag med en vän och kollade på tvååringar. Vi åkte över halva landet och hann titta på två stycken. Det var jättekul att få se andra i Loppans ålderskategori, både hur de ser ut och har för temperament samt hur mycket de är hanterade. Alla har ju sina olika teorier och det är alltid intressant att jämföra och analysera!

Stina fastnade speciellt för en häst men jag vet i skrivande stund inte om hon har bestämt sig eller fortfarande funderar. Det blir spännande att se hur det hela slutar! Jag försökte vara en opartisk rådgivare men det är svårt, jag fastnar väldigt lätt för charmiga och kommunikativa hästar och då är det svårt att tänka bort det och fokusera på nackdelar. Jag hoppas dock att jag var ett ganska bra och objektivt bollplank!

När jag köpte Loppan hade jag några kriterier:

-Det skulle vara ett sto

-Hon skulle ha intressant och prestationsinriktad stam

-Hon skulle vara mellan 0-4 år

-Hon skulle förväntas landa på max 165-170 i mankhöjd

-Hon skulle ha korrekt exteriör och gångarter över medel

-Hon skulle vara SNYGG!

Jag besökte troget försäljningsajter på internet och kollade annonser på mängder av hästar som passade in på beskrivningen ovan, åkte och tittade på en innan Loppan. Det var redan då "köparens marknad" och det fanns fina hästar ute till förhållandevis låga summor med prutmån eftersom många säljare var tvugna att sälja snabbt, men när jag hittade Loppan spelade inte det någon roll - jag skulle ha HENNE till vilket pris som helst. Det enda som jag tummade lite på var att jag egentligen ville ha en häst med en mamma som hade egna tävlingsmeriter eller många avkommor med bra resultat vid bedömningar/tävlingar. Loppan är ju ensambarn till en mamma som fick avsluta sin karriär innan den ens börjat p.g.a yttre trauma, men jag tog chansen ändå efter att ha sett och ridit mamma samt forskat lite på mödernet.

Stina har lite mindre specifika kriterier och hon har därmed rätt bra förutsättningar att göra en lyckad affär inom en snar framtid. Kön är oviktigt, men den får gärna vara 2 år och ska landa på runt 170 i mankhöjd. Sen är hon fux-älskare men jag vet inte om det är avgörande fast än det även för henne är viktigt att hästen är snygg. För Stina är det viktigt att det säger klick och om jag inte missuppfattat situationen tror jag minsann att det skedde med en av hästarna igår! En riktig liten charmknutte om du frågar mig (hästen alltså)!

Jag tycker att det här är så intressant så jag slänger ut frågan; Vad skulle ni titta på om ni köpte en 2-åring idag? "Utbildnings"mässigt, lynne, exteriör och andra kritierier? Vad är en perfect match för dig?

Jag har bokat in Loppans semester på underbara Stuteri Nådhammar som ligger en bit söder om Stockholm. Där ska hon få tillbringa sin sommar tillsammans med ett tiotal andra ungston samt en äldre uppfostringstant som får agera barnvakt i en enorm och kuperad beteshage. Mina föräldrar bor ett stenkast från gården så det blir perfekt att åka dit ibland och ha lite somriga hästdagar på landet! Längtar!

Hur härligt ser det här ut? En av hagarna på Stuteri Nådhammar.

Igår fick jag en bild på min första unghäst och största kärlek, Smultron.

Påminner hon er om någon? ;) Min typ av hästar går igen, Loppan är "Smulan" upp i dagen!

Jag och min storasyster fick Smultron när hon var 6 månader, jag var då 3-4 år. Hon var sedan min trogna följeslagare tills jag fick inse att det inte var särskilt praktiskt att ha fötterna släpandes i marken när man red - jag var för stor.

Det sista jag vet om "Smulan" är att hon hamnade på en 4h-gård söder om Stockholm. Om hon fortfarande lever nu är hon nu 22 år och en russ/arabkorsning e.Läns G-Sapphire Crown ox, tänk om det finns någon av mina läsare som känner igen henne och kan ge en rapport? Maila i så fall mer än gärna unghastbloggen@gmail.com

Våren är här på riktigt! Ingen blir gladare än jag och Loppan om den sista isen bara kunde smälta bort och lämna plats åt grönt gräs och mjuka marker, då vore livet lite skönare ändå.

Den här veckan bjuder på många spännande aktiviteter, först och främst har jag ett planeringsmöte med en person för diskutera en mycket intressant och så klart hästrelaterad programidé som vi vill sälja in till tv. Blir ni nyfikna? :-)

På onsdag ska jag följa med Stina och kolla på en dressyrstammad tvååring i Värmland. Hon skulle (liksom jag) vara hästfri ett tag men jag har dragit ner henne i fördärvet och inspirerat till hästletande. Jag tar med glädje på mig hela skulden, Loppan ska ju få en ny bästis! Ska bli himla intressant att se andra i Loppans årskull och om vi hittar fler intressanta "objekt" på vägen passar vi på att göra ytterligare ett par stopp. Roligt!

På fredag ska jag lastträna Loppan. Hon har ju, som jag skrivit tidigare, åkt skyttetrafik mellan stall och klinik i samband med hennes tråkiga hovböldshistoria så hon knallar in och står snällt som en gammal tävlingsveteran, men nu vill jag öva på att "skicka in" henne själv. I början kommer jag naturligtvis ha assistans men målet är att hon själv ska gå in och stanna där så jag kan stänga om henne och fixa allt själv i framtiden.

I helgen hoppas jag att vi kan köra en sväng med tömkörningsgjorden igen alternativt så ska jag försöka styra upp det här med löshoppningsträningen för de små! Ser fram emot en härlig vecka!

Fantastiskt, även om jag blev lite förvånad över att Floriciello inte vann. Det kändes verkligen som om allt pekade mot det.

Ska bli otroligt kul att se vad det blir av Zaladin i framtiden, nu känns en Zack-bebis inte långt bort. (Dock får den ge fan i att bli svindlande 176 cm redan vid fyra års ålder).

Nu ska jag en sväng till Loppan och passar även på att ha skimmel-jour, så det blir en härlig tur ut i vårsolen. Kunde haft en sämre söndag!

Ni som har eller nyligen har haft 2-åringar, hur har ni resonerat angående 2-årspremieringen? Jag har inte ens haft en tanke på den tidigare eftersom den är rätt "onödig" (icke avelsvärderande), men å andra sidan är det ju ganska bra träning och samtidigt lite kul att få en oberoende bedömning? Jag har faktiskt på allvar börjat fundera på att visa Loppan om hon är snygg då! Men det får inte bli på bekostnad av hennes långa semester, och premieringarna brukar vara i augusti, man måste ju hinna öva på visning lite innan...Hmm.

Loppan på Riksföl 2010

Hur gör ni andra?

Luxus CML, Floricello, Don de Jeu och Zaladin MI godkändes. Se listan över alla godkända här.

Gud vad jag uppdaterar flitigt nu för tiden! Kanske inte med träningsrelaterade saker, men det är faktiskt fortfarande så trist underlag ute att det inte går att tömköra eller ens promenera särskilt långt. Idag hade Loppan såå mycket överskottsenergi att hon gjorde levader hela vägen in från hagen, det gick knappt att hålla sig för skratt för det var så uppstyrt bus. Hon liksom skuttade fram som en häst på spanska ridskolan, borde ha filmat och skickat in en ansökan dit. Hon hade fått jobbet utan vidare diskussion!

Idag har min vän Stina fotat Loppan massor efter att vi plåtat fina dressyrhästen Lava till ett reportage. Här kommer ett urval:

Står och laddar inför levaden!

Lite svårt att stå stilla och se snygg ut när det spritter i kroppen.

Äntligen ut i hagen och busa med kompisarna igen!

Bonusbild på Loppans eventuella framtida dressyrträns:

Ganska så snyggt va? :-) Kanske svårt att se, men det är mörkbrunt med guldnitar samt guldfärgade och vita kristaller.