Igår var Loppan alldeles uppe i varv redan när jag kom till stallet. Hennes hagkompis var borta och hon gick bara fram och tillbaks, gnäggade lite, skrapade och ville in. Detta trots att hon såklart ser alla andra hästar som är ute i hagarna. Hon fick lite hö i hagen medan jag mockade, men så fort det var uppätet gick hon igång igen. Jag tog in henne och hon kom liksom inte till ro i boxen heller, man märkte att det liksom kröp i hela kroppen på henne.

Såhär kan hon vara vissa dagar, inte hysterisk på något sätt, men rastlös och klart missnöjd med livet. De flesta dagar är hon dock supercool och verkar framför allt trivas väldigt bra i sin box, jag kan inte sätta fingret på vad som triggar igång hennes rastlöshet då och då. Även i gången när jag gjorde iordning henne var hon stökig och ville inte stå stilla, sur och grinig. Nu kanske vissa tycker att en sån här dag borde man lägga ner ridningen och bara göra något kul, men grejen med Loppan är hon kan vara sån här "på marken" och sedan tvärvända i humör när man sitter upp och bli jätteambitiös och glad. Typ bara understimulerad i stallet och vill röra på sig, jobba.

Så var dock inte fallet igår, hon var faktiskt riktigt tråkig att rida till en början. Hon var på jättedåligt humör, surade mot hjälperna istället för att gå fram och bara betedde sig illa. Mitt i allt gick ett stigläder sönder också, men det var nog bra att jag fick sitta av och hämta ett nytt - ett litet avbrott för eftertanke, för sedan mot slutet gick det faktiskt riktigt bra (utifrån resten av passet i alla fall)! Gick verkligen back to basics och red massor av övergångar på böjt och rakt spår, volter i olika storlekar med fokus på att hon ska följa mina hjälper och gå precis dit jag vill i den takt jag vill. Loppan var jättesur i början men protesterade inte så högljutt utan gjorde ändå det jag bad om, och i slutet så såg hon faktiskt glad och nöjd ut med öronen framåt och frust, frust.

Gammal bild

Tänk om hästar kunde lära sig handling och konskevens : "Om jag inte bråkar utan gör som matte säger direkt så blir det ju sådär behagligt och trevligt mycket snabbare".

Jag fick frågan om att rida ut med en stallkompis idag, men jag vet inte om jag kanske borde ta ett pass till i ridhuset för att upprepa gårdagens övning. Ska ta en stund och fundera, klart Loppan behöver komma ut och ha kul i skogen men samtidigt är det lite slutfjantat på banan för hennes del och jag behöver liksom lite kontinuitet för att få henne över tröskeln nu.

Hej!

Eftersom att Loppan har visat så mycket protest på senaste bestämde jag mig för att göra en ordentlig genomkoll på klinik. Jag har absolut inte fått några indikationer på att det skulle vara något, jag känner mig ändå ganska säker på min palperingsteknik och hon har inte visat smärta, haft spänningar eller svullnader/värme någonstans. Ändå har jag haft en liten oroskänsla i magen varje gång hon har protesterat och känt att jag börjar tveka lite på att ta igenom det, min värsta mardröm är att "sparka på" och att det sedan visar sig att hon har haft ont.




Sagt och gjort, in på kliniken med lite fjärilar i magen. Loppan skötte sig strålande och gick snällt på transporten med lite stöd av en lina bakom. På kliniken fick jag träffa en superbra veterinär som tålmodigt lyssnade när jag ingående gick igenom vår situation och mina orostankar. Han palperade henne och böjde sedan högt och lågt i alla fyra ben. Hon var superfräsch och visade inte det allra minsta på böjprov. Han tyckte att hon rörde sig jättetrevligt och med bra elasticitet.




Valde ändå att gå vidare och röntga igenom hela henne för att vara helt säker (det må kosta pengar, men inte lika mycket som det kan kosta om man inte upptäcker något i tid - plus det värsta såklart, att de har ont). Alla plåtar var helt rena! Inte en skrovlig ledyta, täta tornutskott eller minsta lösa benbit någonstans. PUH!

"Nu är det bara att rida på, håll i dig och trilla inte av" sa veterinären och vi kunde åka hem med en enorm känsla av lättnad! Hurra, hon är helt fräsch!

Firade med att rida ett pass, jag har bara jobbat henne från marken senaste tiden för att det kändes onödigt att rida mer innan hon blev kollad. Visst var det lite protester, men nu kände jag mig helt lugn i att bara sitta kvar och fortsätta be henne gå fram och vips kom hon över tröskeln och kändes riktigt trevlig framför allt i traven. Det sitter i huvudet och ingen annanstans...




Jag fick tips från en annan veterinär om att prova en så kallad bettlyftare som kan vara bra om de är lite stökiga i munnen. Loppan är ju väldigt "oral" och grejjar med munnen i alla situationer, så fort hon blir rädd eller stressad letar hon efter något att tugga på och hon står ofta och ser ut som att hon föltuggar om hon blir osäker. Samma i ridningen! Har inte hunnit köpa en bettlyftare (som är en slags nosgrimma med hakar som lyfter upp bettet och frigör tryck från tunga och laner) men provade att sätta snokremmen i bettringarna och lyfta det på så vis. Blev inte helt optimal passform, men klart tydlig skillnad i Loppans mun, hon var helnöjd och gick med helt stängd mun när hon slappnade av och bjöd på framåt. Små detaljer som gör stor skillnad, ska definitivt införskaffa en riktig variant snarast.


Så, bara goda nyheter idag. Känns så fantastiskt bra! Nu kör vi, över tröskeln och vidare mot kvalitén!

Jag vet inte om Loppan har saknat mig eller om hon bara har lite allmänna vårkänslor (hon är superbrunstig). När jag klev ur bilen vid stallet gnäggade hon högt och mötte mig vid grinden. Jag gick ner till hagen bakom deras för att hämta en stock som de kan gnaga på och Loppan travade bredvid mig längs staketet hela vägen ner. När jag sedan skulle in i hagen och kolla vattnet kom hon galopperande från andra änden och stoppade huvudet i famnen. En riktig mamma-gris?

Hon var riktigt mysig idag, inte ett uns av hennes sura sida ens när jag borstade. Hon kanske är ett av de stona som blir mysig snarare än ännu surigare när de brunstar?

Vi gav oss ut i skogen med tömkörnings-mundering och provade att svänga runt lite träd. Mamma-grisen Loppan ville helst bara gå om jag gick bredvid eller före, inte lika sugen på att gå själv i täten. Vi snodde runt lite bland stockar och stenar och det blev till och med några små skutt. Kanske inte vårt bästa träningspass någonsin, men ändå ganska mysigt i vårsolen.


På sommarbetet är hon också ganska mys-benägen!


Hon ser lite matt ut i päls och har en antydan till att ha tappat lite i vikt, så jag tror det är dags för ett träckprov. Kan ju även bara vara fällningen som påverkar henne, plus att de ju ofta ser lite matta ut i vinterpälsen när de går nakna i jordiga hagar på vårkanten. Lika bra att kolla i alla fall, skulle ju snart vara dags ändå inför betet.

Hej!

Efter en intensiv skolvecka är jag hemma igen! Den här veckan har varit så grym, vi har varit på Backome Islandshästar som har några av världens bästa islandshästar, en otroligt modern och fin anläggning med proffsig och engagerad personal. Tänk om vi kunde samarbeta mer över gränserna i hästvärlden, jag tror att vi i "halvblods-världen" skulle ha stort utbyte av det, och alldeles säkert vice versa. På Backome hade de ett väldigt uttänkt system för inridning och utbildning av unghästarna, där de använde sig av rundcorall, anlagda ridslingor ute och en inhängnad rundbana som de motionerade hästarna på lösa i flock. Så smart!

Vi har också haft en föreläsning med vet. Fredric Spång som pratade om användningsrelaterade skador på hästar samt hur vi måste arbeta prestigelöst över yrkesgränserna för ett helhetskonceptet med hästens välbefinnande i fokus, tänk om alla veterinärer tänkte så! Han menade att alla är specialister i sitt område; Veternärer, hovslagare, tränare/beridare, sadelutprovare och så vi komplementärbehandlare. Otroligt inspirerande! Jag har träffat på alla sorter - veterinärer som tycker det jag håller på med är "hitte-på" och komplementärvårdare som hellre försöker lösa komplicerade problem själva än remitterar till veterinär. Det gör inte någon en tjänst, allra minst hästen. Som tur är samarbetar jag med öppensinnade och otroligt kompetenta veterinärer som jag använder mig mycket av när jag stöter på frågor och funderingar i mitt jobb, helt ovärdeligt!

Nu ska jag jobba lite innan det blir dags att åka till Loppan! Hon har blivit tömkörd av min mamma i veckan och gått superbra! Hon har varit på bra humör och arbetat på fint i alla gångarter. Igår hade jag en ganska viktig grej inbokad för henne men det blev avbokat i sista sekunden...Väldigt tråkigt. Jag ska styra upp det nästa vecka innan jag berättar mer.