Angelica Augustsson, 23 år gammal, kunde inte sluta gråta på prisutdelningen efter Rolex FEI World Cup i Scandinavium. Och varför skulle hon det, hon hade ju vunnit sitt livs första världscupklass, dessutom på hemmaplan i Göteborg! 

- Det var en väldigt, väldigt speciell dag i dag. En fantastisk dag för hoppsporten och för hela idrottsvärlden - som behöver nya och unga stjärnor, var Ludger Beerbaums kommentar till hennes historiska seger. 
 
Han själv kom trea i den maxade femstjärniga 1,60-klassen, efter Angelica och tvåan Edwina Alexander. Dagen innan, när Angelica var tvåa i Göteborg Trophy, berömde Ludger henne och sa att det inte skulle dröja länge tills det var hon som vann.
- Men ska jag vara riktigt ärlig trodde jag inte att det skulle bli SÅ snart, skrattar den superrutinerade tysken.

På prisutdelningen fick Angelica själv frågan om hon någonsin hade kunnat drömma om att vinna världscupen i Göteborg. Svaret kom snabbt:
- Visst har jag vågat drömma om det här. Men jag trodde att det skulle bli om tio år!
 
Angelica Augustsson hyllar givetvis sitt fantastiska sto Midtown du Tillard, som hon bara har ridit mot klockan en enda gång tidigare. Hästen är nämligen så het och känslig att hon har undvikit att stressa upp henne, för att stoet ska få bygga upp sig långsamt och verkligen gilla att komma in på banan.

- För mig är det här den bästa hästen i världen. Jag älskar henne!
De har gjort det tillsammans, de båda tjejerna Angelica och Midtown. Stoet har bara hoppat två eller tre rundor på den här höjden tidigare. 

- All erfarenhet hon har är tillsammans med mig. Och jag har ju inte heller så mycket erfarenhet! Hon kan vara lite svår i munnen och gillar inte om jag rider för mycket med händerna. Så i dag försökte jag bara att följa med henne i svängarna.
På frågan hur hon ska fira svarar den rödgråtna Angelica:
- Jag vet inte, jag har aldrig vunnit en världscup förut...

Men fira måste hon. Hon får ju, förutom äran och berömmelsen, med sig 400 000 kronor och en Rolex-klocka hem till arbetsgivaren och hästägaren i Tyskland - där hon bor och arbetar sedan ett par år tillbaka. Och då räknar vi inte in prispengarna från lördagens Göteborg Trophy....
 
Angelicas Scandinavium-historia är faktiskt en riktig saga. Karriären började med att hon fick jobba extra på ridskolan för att finansiera ridlektioner. Första gången hon tävlade under Göteborg Horse Show var i GP-Ponnyn. Men hennes ponny kunde inte byta galopp, så hon fick bryta av i alla svängar och kom näst sist. Ett par år senare vann hon juniortävlingen "Morgondagens vinnare". Och nu fick hon alltså komma hem till Göteborg och vinna världscupen - i sin och hästens första WC-start!
 
På presskonferensen efter klassen passar Ludger Beerbaum på att berömma Göteborg Horse Show som den kanske bästa tävlingen i världen. Och då menar han inte bara den fantastiska publiken och att det har bjudits på så spännande sport.

- Allt är outstanding, från uppstallningen till stewards och hur hästarna tas om hand. När hästskötarna kör in med lastbilen kommer de sju personer springande för att hjälpa dem att packa ur. Och det här är inget jag säger varje söndag, det lovar jag!
Ludger är ganska säker på att han inte hade kunnat slå Angelica i dag, hur han än hade ridit sin Gotha.
- Jag såg hennes ritt när jag stod vid ingången och insåg att det nog skulle bli omöjligt för mig att slå tiden. Hennes runda var perfekt, och hästen är snabb.
Edwina Alexander är mycket nöjd med sin häst Ciske van Overis, speciellt som hon haft en riktigt dålig tävlingshelg hittills.

- Äntligen fick jag till det här i dag! Och jag tror att Sverige gillar mig bättre som tvåa än om jag hade kommit först...
 
Douglas Lindelöw på Talina stod också för en jätteprestation och blev åtta i klassen - efter fyra fel i omhoppningen.

- Det här var vår andra start i världscupen, första gången i Mechelen hade vi tolv fel. Så jag är väldigt glad över att jag var felfri i grunden, även om jag inte var riktigt lika nöjd med min omhoppning, säger han.
Även Peder Fredricson på H&M Arctic Aurora Borealis var felfri i grundomgången. Men han vurpade så illa att han ramlade av i omhoppningen, och fick utgå. Därmed blev det ingen rosett till Peder denna gång.
 
Text & foto: Anki Yngve
  

Angelica var grymt snabb i omhoppningen.

Precis efter ritten trodde hon att det kanske skulle kunna räcka till topp-tre.

Det var visserligen Walter och inte vinnarhästen som fick vara med på prisutdelningen. Men han fick en kram ändå!

Ludger såg Angelicas ritt och tyckte att den var perfekt. I stort sett omöjlig att slå!

Tvåa i klassen blev Edwina Alexander. Startfältet var verkligen på topp, med sju av tio på Topp 10-rankingen på plats.

Peder var nolla i grunden men vurpade rejält i omhoppningen och fick leda Arctic ut.

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat