Gästbloggen - Anna Hassö: ”Täckesträsket har blivit djupare än man kunde ana”
APR
16

Anna Hassö: ”Täckesträsket har blivit djupare än man kunde ana”

Foto: Ida Röök och Tomas Holcbecher

OM DENNA GÄSTBLOGG
Fälttävlansryttaren och ridsportprofilen Anna Hassö vill hålla sina hästar så naturligt det bara går – med mycket utevistelse och kompisar i hagen. Hon oroas över utvecklingen att många hästar går med täcke på, oavsett väder och temperatur. I sin blogg tar hon upp ämnet, vi har fått tillåtelse att återpublicera texten nedan.

"Angående täckesträsket

I måndags hade vi 20 grader (Förra veckan, reds anm.). Mina hästar som hade gått 1,30–1,40 i helgen rullade sig svarta och hade en skön vilodag i hagen. 
Sedan ser man x antal bilder och filmer på hästar som går ut och rullar sig frenetiskt, vilt påhejade av täckesfanatiker. Till och med fortfarande med halstäcke, trots den sköna vårvärmen.
  
Man ser tydligt att
hästarna gör allt för att bli av med täckena. Vissa går in för att poängtera vad som är rätt och fel. Känner inte att man behöver ge sig in i den diskussionen. Man vet ju liksom redan.
I dag dök denna upp. En kompis i England, som i morse fick SAMTALET. ”The call” från Badminton att han hade fått en plats, från den i rankingordning gigantiska väntelistan... Här är bilden på hans häst i dag. ”Jag får nog ta in och klippa den”, sa han.
Jag brukar undvika att vara nedlåtande, men en sak är säker. De flesta av er, eller era hästar, kommer aldrig att ställas inför en så hård ansträngning som väntar dem om en månad. 

Alla har vi våra svagheter, dåliga ursäkter och bekvämlighetsskäl. Låt oss hoppas att de flesta hästar slipper lida av de här dåliga orsakerna. Onödig värme är svårare för en häst att ta hand om än lite kyla. Vilket leder mig in på en annan täckessituation.
Vi hade en föreläsning med en veterinär på en landslagsträff. Han förklarade hur förkastligt det är att lägga täcke på för snabbt efter ansträngning, speciellt om det är hög luftfuktighet (typ när regnet hänger i luften).
 
Då det är torr luft avdunstar överskottsvärmen från hästen lättare. När luften är fuktig så har hästen svårare att göra sig av med fukt och värme på grund av att luften är mättad med fukt. Kroppstemperaturen stiger ju vid arbete och hästen får då svårare att återfå normal kroppstemperatur.
Visste ni att man har uppmätt temp på hästar i hårt arbete upp till 43 grader? Det kan ta upp till två timmar innan den är tillbaka i normaltemp. Kan vara värt att tänka på när man har ridit ett hårdare pass. Vänta med täcket lite!
  
Jag har en massa terrängträningar och en hel del hoppträningar. Har lite svårt för att man rider och hoppar med fladdrande ländtäcken. Tror någon på allvar att ett flaxande täcke på rumpan ger någon typ av värme?
Jag kan köpa att en helklippt häst i isregn behöver skyddas under framskrittning, men sen har det verkligen ingen betydelse! Dessutom finns det en del hästar som blir spända av att det fladdrar bakom sadeln, men det kan man ju hoppas att ryttaren känner.
  
Det pågår en ganska vild diskussion om man kan ha täcke på avelsston. Jag tycker verkligen inte att oklippta hästar behöver täcke, när det gäller dräktiga ston så behöver de alla ADE-vitaminer de kan få av solen (solen går igenom molnen, så ja, det finns sol även under den mörkare årstiden) och när de fölar och är digivande kan jag inte se en enda anledning som motiverar att ha täcke. Om de är frusna får de hellre vara inne en stund.
Jag har sett motiveringar om att de är flugkänsliga, har eksem och annat. Då får man hitta andra lösningar med tak, olika typer av solskydd – inte täcke som fölet kan fastna i… Att de blir smutsiga är inte en anledning att täcka ett avelssto!
  
Täckesträsket har blivit djupare än man kunde ana. Det är inte så enkelt att en spegelblank, välryktad häst är den som alltid mår bäst, det finns något under leran som kanske inte syns.
  
Heja våren som kämpar på, det gör vi också.
  
PS. Glöm inte att kolla in Ben Hobday i Badminton!

/Anna Hassö"


Läst 41737 ggr





Fler inlägg

APR
17

Yrkeschaufförens uppmaning till hästägare

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lotta Grip är yrkeschaufför och kör buss. Hon är också ridsporttjej, har tidigare haft egen häst och har då kört mycket med hästtransport. I sin vardag som chaufför ser hon ofta hur förare till bilar med hästtransport kör ut mitt framför henne. I en uppmaning via Facebook vill hon få hästägare mer medvetna om att även de har ett ansvar i trafiken. Vi har fått tillåtelse att återpublicera hennes text.

 
Foto: Privat och Adobe Stock
 
Yrkeschaufförens uppmaning till hästägare: ”Kör inte ut mitt framför – olyckor kan hända!”
  
Hej alla hästägare! Jag har en uppmaning till er som är ute och kör med era transporter, kanske det också kan bli en liten tankeställare. Jag kör tung yrkesmässig trafik, kör långa sträckor, ungefär 50 mil om dagen. Och jag blir väldigt upprörd när jag gång på gång ser att många med hästtransport väljer att svänga ut framför mig och min buss, ofta på vägar med hög hastighet och när det är en kort sträcka mellan mig och korsningen.
  
Föraren väljer inte att gasa på eller att lägga sig åt sidan, utan kör ut mitt framför mig. Med passagerare kan min buss väga över 19 ton, då är det inte så roligt att panikbromsa eftersom det skjuter på en hel del. Vi vill inte köra in i era transporter, jag vet att ni älskar era hästar, så var då mer rädd om er och tänk lite på det här. Ni vet ju själva hur det skjuter på bakifrån när ni kör med transport och måste bromsa, då kan ni tänka er hur det är att bromsa med lastbil eller buss.
  
Sedan vet jag att jag har kolleger som tyvärr älskar att ligga tätt bakom och det är inte heller okej.
  
I helgen körde en transport ut framför mig, som tur var kunde jag köra om eftersom jag inte fick möte just då. Att bromsa hade inte varit okej, eftersom jag hade en passagerare som just då var på toaletten. Om jag hade bromsat hade min passagerare kunnat skada sig svårt.
Just den här transporten körde ut framför mig och körde sedan väldigt sakta för att svänga av vägen 800 meter senare. Väldigt onödigt, tycker jag!
  
Det är mycket för oss yrkeschaufförer att tänka på, vi har alla ett ansvar men jag ber även er hästägare att tänka till och kanske hellre vänta en extra gång än att svänga ut framför ett tungt fordon.
  
/Lotta


Läst 20512 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12

Gästblogg: Obetydlig snuva kan vara skillnad mellan liv och död för uppfödare


Det blir inga föl hos Sofie Skylvik i år. Foto: Linda Svensson (porträtt)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sofie Skylvik och hennes sambo föder upp ardennerhästar på sin gård i Tvååker, Halland. De har tre godkända hingstar och fem avelsston på gården. I år ser det sorgligt nog inte ut att bli några föl då hästarna är smittade med EHV-1, mer känt som abortvirus. I ett inlägg på Facebook berättar Sofie om tragedin som har drabbat dem, ett inlägg vi har fått lov att dela här i Gästbloggen.

"Jag har det senaste fått många frågor om vi har fått några föl ännu… Det har vi; en kastade och sedan följde två dödfödda. Anita, Barilla och Pira har mist sina söner. I samråd med veterinär valde vi att obducera ett utav fölen på egen begäran, då vi misstänkte abortvirus för något stod inte rätt till, och i går kväll kom resultatet från SVA. Mycket riktigt är vi smittade med EHV-1. Och nej, vi vet inte med 100 procents säkerhet var det kommer ifrån. Men visst har vi våra misstankar.
  
Skrämmande hur lätt den här smittan sprids
För en unghäst kan det vara "obetydligt" näsflöde, för en annan lätt hosta och för en tredje en kortvarig febertopp som du med stor sannolikhet inte kommer att upptäcka. 
För en person med tränings-, tävlings- eller hobbyhästar har det sällan större betydelse.
För oss med avelsston är det dock förödande. Dödligheten för fostret ligger på 90 procent och vaccinerar man ger det ett skydd på 60–75 procent (våra är i år inte vaccinerade).
Nu går vi och väntar på att våra två sista ston, Amanita och Märta, ska kasta sina föl. Om de mot förmodan föds levande dör de sannolikt inom kort. Låt oss slippa att få uppleva det.
Viruset kan också sätta sig på nerverna i länden om man har otur. Astrid (Tures enda levande dotter född 2017) har problem med bakkärran men tar sig fram i skritt och mår för övrigt bra. Hon får några veckor till på sig. Antingen så läker det eller också inte och det finns INGET vi kan göra.
  
Stanna hemma efter snuva, hosta och/eller feber
Från sista kastningen eller annat symtom råder det besöksförbud i tre till fyra veckor. När karens-/inkubationstiden har gått är hästarna fullt friska och allt är som vanligt igen.
Och stona kan betäckas om efter andra brunsten, men i dagsläget finns inte suget där.
Så snälla ni som åker på träning, tävling, premiering, utställning eller andra evenemang med andra deltagande hästar. Ta ert ansvar och stanna hemma med er häst i minst två till tre veckor efter minsta snuva, hosta eller feber.
Och ni som förlorar föl sent i dräktigheten och inte kollar upp det, snälla, ta ert ansvar! Då hade kanske vi och våra ston i denna stund kunnat njuta utav nytt liv i stället för den förtvivlan som råder här i dag.
  
/Sofie"


Läst 48101 ggr Kommentarer Kommentera

APR
11

Gästblogg: På studentryttartävling i Spanien


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
I Student Riding Nations Cup tävlar landslag av universitetsstudenter från hela världen mot varandra. Detta i hoppning och dressyr och på för dem helt okända hästar. Den svenska ryttaren och psykologistudenten Mikaela Larsson har skrivit följande text om sin tävlingshelg i Spanien. Läs mer om laget och vad det innebär med studenttävlingar i faktarutorna nedan.

"Ska man lära sig dressyrprogrammet på en kvart?"
  
Torsdag 03.00 
Klockan ringer. Kort därefter ringer också telefonen – taxin väntar utanför. Bara att ta sig i kragen och kravla sig ur sängen och ner för trappan med alla tusen väskor. Linneas dragkedja jobbar på maxpuls efter att en onepiece med enhörningshuvud har tryckts ner, men så länge man inte rör väskan verkar det ändå fungera helt okej. 
 
Planet lyfter från Kastrup 06.00 och landar i Malaga strax efter 10. För en gångs skull kommer vi inte att vara på tävlingsplatsen mitt i natten! Eller? Alla tåg från Malaga till Madrid de närmaste fyra timmarna är fullbokade och de biljetter som är kvar har ungefär samma kilopris som saffran. Så mycket för vår budgetsmarta plan att flyga till Malaga i stället för Madrid. De fyra timmarna avverkas ganska smärtfritt på en parkbänk i solen med glass i handen. Två tågbyten senare är vi till slut i Segovia, vår slutdestination. Klockan är 22. 
 
Fredag 08.30
Någon tänder taklamporna och det är dags att krypa i ridkläder, kuta till ridhuset och helst plocka med lite frukost från tältet på vägen. Den är inte mycket att hurra för. Bröd doppat i olivolja plus en trött banan, sen är vi redo för action. 
  
Lottdragningen ger oss ett hästpaket bestående av en liten fux, en större svart häst som ser käck ut och en liten söt svart häst med extremt rak pannlugg. Det är första gången Linnea rider avdelningsridning, så hon får välja häst först och tar fuxen som går sist. Rebecka har bäst tajming och rider i mitten, jag är rätt kass på att lära mig dressyrprogram men accepterar mitt öde och rider först i ledet.
  
Den svarta med luggen är tydligen utbytt och jag får i stället en bedårande söt fyraåring (nej, de jobbar inte på samma sätt som vi gör i Sverige). Vi är tredjeryttare på våra hästar och det märks att babyhästens bensin börjar ta slut. Hon sköter sig jättebra trots allt, men högergaloppen blir inte helt rätt. Det är inte lätt när man är liten. 
 
Resultaten ropas upp efter lunch och Linnea går vidare till nästa omgång! Hon blir åtta nyanser vitare i ansiktet och undrar om hon verkligen ska lära sig ett till dressyrprogram på en kvart? Jajamen svarar vi. Linnea lottas mot en norsk tjej och en tysk. Om det skulle skita sig med minnet, så är det på studentryttartävlingar helt okej att ha en person vid sidan som skriker programmet. Linnea levererar ett tjusigt program och vi tar oss tillbaka till boendet för att svida om till temakvällsoutfits. 
  
Iförda emoji-kläder körs vi sedan till centrala Segovia för helgens kulturella aktivitet. Exakt vad den skulle innebära förutom att sitta utanför en bar och äta fläsksvålar är lite oklart, men den avbryts tidigare än planerat. Den irländska tjejen som bröt foten första kvällen behöver tydligen ännu en ambulans efter att ha halkat på det blöta badrumsgolvet med kryckorna. Axeln är ur led. 
  
Lördag 08.00
Vaknar halvt på golvet. Luftmadrassen börjar bli ledsen. Vi greppar samma stadiga frukost som dagen innan och får se våra hästar för dagens hoppning värma upp! Vi lottas på samma häst som Linnea red i dressyrens grundomgång (och alltså inte får rida igen), den lilla svarta med lugg och en större brun som ser ut att ha passerat bäst-före-datum. Jag tar den bruna, men den blir halt och måste bytas ut mot en annan. In kommer i stället Calimero (e. Cornet Obolensky), som ska gå finalen. "Han är livsfarlig. Jag skulle aldrig i mitt liv sitta upp på den hästen." Tack för den. 
  
Ryktet om vildhästen visar sig lyckligtvis inte stämma, åtminstone inte för dagen. Hästen är rätt ljuvlig och det känns lite löjligt att hindren är så små. Vi tar oss i mål utan krusiduller och allt är frid och fröjd. Alla tre gör bra ifrån sig, men ingen tar sig vidare till nästa runda. Det gör däremot Sophie, som rider i ett internationellt mixlag. Hon sätter nollan även i runda två, men blir utslagen. 
  
Kvällen avslutas med en traditionsenlig gala på en restaurang i närheten. Det här är första gången maten levererar. Tapas är inget man hatar direkt. 
  
Söndag 7.30
Vaknar på golvet. Luftmadrassen har gjort sitt. I dag vankas det finaler. Ingen av svenskarna ska rida, men det är så klart ändå kul att se. Det blir tysk seger i hoppningen och belgisk i dressyren. Vi har tråkigt nog bokat tidiga flyg hem och missar både paella-lunchen och prisutdelningen. 
  
Väskorna är packade och vi är redo att rulla hemåt. Eftersom Spanien är ett land där folk inte har bråttom har vi lagt på en dryg halvtimmes marginal för vår chaufför till tåget. Det hjälper inte. Han är sen och bilen han har valt är den minsta Volkswagen jag skådat. Vi får inte plats. En till chaufför får rycka in och trots att vi missar vårt tänkta tåg lyckas vi bli insläppta i bistrovagnen på nästa. Oh well.
  
/Mikaela Larsson

Den svenska truppen i Spanien

Mikaela Larsson studerar psykologi, rider i studentlandslaget och sitter som ordförande i organisationskommittén för SRNC Sweden 2018.
 
Linnea Kolm red sin första studentryttartävling i Spanien. Till vardags läser hon till lantmätare i Karlstad.
 
Rebecka Nyhlén är en sjuksköterskestudent med sex hästar hemma i stallet och en riktig studentryttarveteran. Hon ingick i Sveriges segerlag på WUEC, studentryttar-VM 2016.

 

Vad är en studentryttartävling?

I Student Riding Nations Cup tävlar landslag av universitetsstudenter från hela världen mot varandra. Detta i hoppning och dressyr och på för dem helt okända hästar. Tävlingsformen är ett knock out-system där tre ryttare rider samma häst, endast den med bäst resultat går vidare. Hoppningens final går i 1,30 och dressyren avslutas med kür på St. Georges-nivå.
 
I juli kommer studentryttarnas världscup till Sverige. Lund står värd för årets tredje omgång, där tolv landslag kommer att göra upp om medaljerna. Vill du rida i det svenska laget, hänga med som supporter eller vara funktionär? Släng iväg ett mejl till 
president.srncsweden@gmail.com.


Läst 47638 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Granngården

Husbloggare

Lagom är bäst.

Kajsa Boström

ÄNTLIGEN!!

Saras vardag

Ny kompis

Hippologbloggen

Till Husbloggarna