Gästbloggen - Jag - en fastklamrande kardborre i sadeln
JUN
16

Jag - en fastklamrande kardborre i sadeln

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippsons redaktör Ida Röök bloggade från sin kurs på Flyinge sommaren 2014.


Mette Henriksen instruerade sitsens grunder.
   

Hej på er!

Så var första dagen av tre gjord på Flyinge. Till att börja med kan man bara konstatera att det är helt fantastiskt att vara i den här miljön. Ridkonstens historia sitter liksom i väggarna, eller i ridvägarna – eller i stallarna för den delen.
Vi är sex glada tjejer som drillas i dagarna tre – på Flyinges fina skolhästar. Två ridpass – ett med sits- och dressyrinriktning och ett med fokus på avslappning ute i omgivningarna av Flyinge har klarats av.

Fokus dag 1 har legat på att identifiera såväl positiva som negativa sidor av våra kunskaper som ryttare.
Under det första ridpasset filmades vi med det relativt nyinstallerade Film.me-systemet i det stora ridhuset. Ett litet armband sätts på armen på den som ska filmas, på den sitter en sensor som visar vägen för var kamerorna ska riktas.

Sju minuter kan spelas in ett svep – idag blev det dock kortare sekvenser från samtliga ryttare. Dessa länkas direkt upp via Youtube och vips – så kan man se sig själv på storskärm!

Sitsen bygger på tre "lådor"
Att bli filmad när man rider – och att sedan titta på det som filmats för att analysera sin sits – är ett riktigt bra sätt att bli medveten om fördelar och nackdelar. Visst är det lite jobbigt att se sig själv på hästryggen, när det dessutom är flera andra som är med och ser filmen. Men så småningom sjunker det ”dåliga” in och man börjar faktiskt se fördelarna också. För allt är ju så klart inte bara dåligt.

Mette Henriksen är Flyinges sitsguru nummer ett, tillsammans med henne – som också instruerade under dressyrpasset – gick vi igenom ryttare för ryttare.
Hon visade upp ett bra tänk för att förklara sitsens grundstenar – enligt henne är den nämligen uppbyggd av tre olika ”lådor”.

Sittbenen och bäckenet är utgångspunkten för sitsen, nästa ”låda” är magen och ryggen och till den sista lådan hör axelpartiet.
För att kunna sitta i balans rakt över hästen måste alltså alla delar interagera med varandra, men om man har en svagare ”låda” påverkar såklart även den de andra två.
– De är som kugghjul som går i varandra, förklarade Mette.

Alla skumpar – puh!
Det är lättare att jobba hästen i galopp än i trav, i galoppen är det helt enkelt lättare att följa hästens rörelse fram och tillbaka i sadeln. I traven höjs och sänks hästens rygg på ett annat sätt, vilket gör det svårare att sitta ned på den.
– Alla skumpar! Till och med en ryttare som Kyra Kyrklund! Under ett projekt där hon filmades med höghastighetskamera visade det sig att även hon skumpar. Kyra slog skämtsamt vad med filmaren att hon inte skulle lämna sadeln alls, men visst gjorde hon det. Alla skumpar, så är det bara, säger Mette.

I traven ”kostar” det alltså mer att hålla sitsen stabil. Och då är det lätt att klämma med knäna, vilket medför att du spänner rumpa och ljumskar.
– I det läget kan man tänka att man ska flytta ned punkten där knäet ligger an mot sadeln, ungefär fem centimeter. Om man lyckas med det kan man också få en bättre användning av höftleden. När du blir spänd i skänkeln påverkar det inte minst hästens ryggmuskulatur, den får svårt att arbeta korrekt om du klämmer den i sidorna, instruerade Mette.

Det som inte ryms i hennes ”lådor” nämnda ovan är händerna och armarna.
– Handen är vår viktigaste kommunikation med hästen. Armbågen ska vara placerad något framför axeln, och med tummen kan man tänka att man ska göra ett litet tak uppe på handen. Det taket ska du sedan använda för att reglera tygellängden, i stället för som det ofta blir att den glider igenom vid lillfingret, sade hon.

En svankig rygg medför ofta att ryttaren hamnar före hästen i rörelsen, den uppfattar detta som att den ska sakta av. Lägger du där till en knipande skänkel som driver framåt blir det många olika signaler på en gång.
– Jag brukar säga att man ska tänka att man har ett ”öga” precis där revbenen går samman i magen. Ögat ska visa vägen och se igenom hästens öron, förklarade Mette.

Ta en sak i taget
Det är onekligen en hel del att tänka på som ryttare.
– Man kan inte göra allt på en och samma gång utan man får ta en sak i taget, sa Mette innan vi skildes åt för dagen.
Till i morgon har vi fått hemläxa, vi ska identifiera tre ”problem” med vår sits som vi vill att vi riktar in oss på under tisdagens sitspass. Då ska vi nämligen longera varandra och bara fokusera på oss själva. Det ska verkligen bli spännande – och nyttigt!

Just i detta nu har jag minst tio saker som behöver förbättras, men jag får väl sova på saken och vaska fram tre akuta ”måsten”.

Det som kanske fastnade mest under Mettes föredrag var liknelsen mellan en ryttare och en kardborre som klamrar sig fast. Efter att ha sett mig själv i sadeln passar den dessvärre ganska väl in på mig.
Men det ska det förhoppningsvis bli ändring på nu – med hjälp av både fyrbenta och tvåbenta experter! 

Nu är det dags att natta hästarna som står på stall!

Vi hörs!
/Ida
   


Lärorikt att se sig själv på film!


Propell gjorde sitt bästa under första passet.


Läst 19646 ggr





Fler inlägg

AUG
05

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 42594 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
02

Gästblogg: Glöm inte av munnen när du köper häst

OM DENNA GÄSTBLOGG
Nina Lundgren är veterinär och hästodontolog. Hon är verksam i Skåne men även i Stockholmsområdet. Nina har arbetat som veterinär sedan 2001 och driver sedan 2009 Svenska Hästtandvården. Vi har fått Ninas tillåtelse att dela ett inlägg hon gjort på Facebook. Där berättar hon om en häst med stora problem med käken, vilket inte uppmärksammats vid besiktningen. Hon vill råda alla som ska köpa häst att begära en fullständig genomgång av munhålan.

Dagens ledsammaste fall. Nyköpt jättehärlig häst som några veckor efter inköpet från utlandet upptäcks hålla underkäken snett när han inte äter.
Jag anlitas, och hittar flera småfel redan utanpå huvudet såsom ojämna tuggmuskler, skillnad på tjocklek vänster och höger underkäksgren samt att kindbenet ser olika ut på höger och vänster sida. Underkäken är helt låst åt ena hållet och överdriven åt det andra.
  
Öppnar munnen och konstaterar att det här är inte alls bra. Hästen kan inte centrera käken på grund av en gammal tandfraktur i höger underkäke, som orsakat kraftiga smärtor. Så kraftiga smärtor att han inte alls har använt höger halva av munnen under mycket lång tid, med kraftigt saxbett, trappbett och inaktivitetsfärgning som följd. Ruttet foder och var i frakturhålan. Tanden är död och måste dras ut, och saxbettet successivt korrigeras (vilket tar flera år när det är av den här graden) om inte hästen ska avlivas.
  
Otroligt tapper häst som käkat på, låtit sig ridas och lyckats maskera smärtan för alla i omgivningen. En något matt hårrem, lite dålig andedräkt och en ”ovana” att blöta höet i vattenkoppen – det var allt han visade för ett otränat öga. Och den sneda käkpositionen som man kunde se om man särade på läpparna, då.
 
Framtiden är oviss för denna unga häst. Åtgärderna blir kostsamma och långdragna och hästen har även andra problem i kroppen. Det är oklart hur käkleder och andra vävnader i tuggapparaten påverkats och hur – eller om – de kommer läka. Hur den här hästen kunde gå igenom en veterinärbesiktning är en gåta. Sånt här gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas han tar sig igenom pärsen han har framför sig. Men han verkar vara en fighter. Det finns visst hopp.
  
Kontentan av detta. Lär dig lyfta på läpparna och undersöka andedräkt och åtminstone framtänderna på din häst, och andras. När du ska köpa häst, kräv en fullständig genomgång av munhålan med sederad häst, urspolad munhåla, spegel och sond och en bra ljuskälla.
Dåliga munnar blir dyrt och långdraget. Och besiktningar kan man inte alltid lita på. Framför allt inte utomlands där det inte alltid är så noga, i synnerhet inte i den lägre prisklassen, där sälj är viktigare än nöjd kund och frisk häst.
  
/Nina Lundgren, veterinär och hästodontolog


Läst 65682 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: "Hästar är dumma och elaka"



Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Nordin, i Hälsingland, beskriver sig själv som en hästmänniska, inte en människa som har häst. Hon är nivå II-instruktör i Centrerad ridning och driver bloggen Ridning i centrum tillsammans med sina tre kollegor från olika delar av Sverige; Elettra Sonedotter, Hedvig Ahlsten och Madelene Libonius.

Nu tänker jag ta ett steg in i ett område som känns lite läskigt. Dock är detta något som jag känner så starkt och min träning bygger ju också till stor del på det. Här kommer det.
Uttalanden såsom att en häst är dum eller att en häst gör något för att vara elak är något som jag har svårt för att höra. Ska jag vara helt ärlig från hjärtat så tycker jag också att uttryck som dessa är korkade.

Innan jag gör någon upprörd så vill jag bryta ned mina åsikter kring detta lite. Jag tänker ta en häst som stått mig nära som exempel. En individ som varit med om saker som präglade honom att bli skeptisk mot vår sort, människan. Hans syn på världen blev att attackera innan han utforskade. Jag och de runt mig har många gånger fått höra hur elak han är, hur dum han är och så vidare.

Men vi hade en annan syn på individen än de som kom med dessa uttalande. Innan man känner en individ som har dessa reaktioner i olika situationer så behöver vi börja leta och förstå vad som gör att ett beteende finns. Sedan har vi något att jobba utifrån. Vi lär oss hur vi ska presentera olika nya miljöer, nya moment och framför allt hur vi trots individens svårigheter, får ett samspel som gör oss till en enhet istället för två stridande.

Jag menar inte att det alltid är lätt, för jag vet att det finns så många välmenande människor som gör allt för våra fyrbenta älsklingar som är av det slag som tar längre tid att förstå. Några har skador som vi behöver anpassa oss runt. Några har ett sinne som vi behöver hantera.
Några behöver befästa träning på ett vis och andra på ett annat vis.
Alla behöver en god vägledare som är tydlig och trevlig.

Här spelar allt runtomkring roll. Maten som vi väljer att ge till vår häst, genre som vi väljer att presentera för vår häst. Skoning eller verkning som vi människor väljer. Omgivning i hagar och stall som vi människor väljer. Allt spelar in och vi har ansvar för allt. Vi är också priviligerade att ha förmågan till dessa val. Vi har så många möjligheter att lära oss om varje del.
I förhållande till detta breda spektra om hur vi kan utveckla oss till goda ryttare och ägare till en häst så tycker jag att ge en kommentar om att en häst är elak eller dum känns så korkat och platt utan substans.

Hästar är individer och vi behöver ta vårt ansvar att se olika individer. Ingen häst är dum eller elak. Om du gör något som inte ger det resultat som du vill så är det dags för oss alla att byta ut meningar som har med hästen att göra till: Hur ska jag göra detta annorlunda.
Vi kan välja mellan att vara en person som har häst eller en hästmänniska.
Om vi är en hästmänniska som älskar hästen så ska vi inte heller rida som om vi var en människa som ogillar hästar.

/Hanna Nordin


Läst 89499 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv