"Hej! Som många av er kanske vet är jag och min familj väldigt delaktiga i Ljungby Ridklubbs alla hopptävlingar, samt i klubben över lag. Pappa var tävlingsledare förra helgen och mamma tillsammans med en annan ansvarade för den posten denna helg. Pappa valde att ta storhäst-helgen då han nästintill vägrade ta ponny-helgen, vilket jag nu verkligen förstår...
Fattar varför pappa inte ville
Varför har jag efter denna tredagars nationella ponnytävling en förståelse för det då? Jo, det tänker jag svara på och diskutera i detta inlägg. Vi får börja några år tillbaka i tiden. År 2009 arrangerade Ljungby RK ponny-SM. Efter det valde vi att ställa in ponnytävlingar då det var ett jävla liv rent ut sagt.
Ljungby RK gick ut i alla olika medieformer just för att förklara varför vi har ställt in och hur illa behandlade vi som förening blivit. Dock vet jag inte riktigt allt som hänt, då jag var ganska liten. Om vi spolar tillbaka ytligare några år, ni vet när ponnysporten var så där enormt stor? Då var det små "ligor" kan man säga, som bestod av några ryttare som härjade runt, saboterade och så vidare.
Under några år har både dessa "ligor" och tillhörande föräldrar typ varit borta. Inga nya har kommit, tills nu... Denna helg har nästan allt fötts på nytt. En del rent ut sagt vidriga föräldrar – läs lång ifrån alla – och barn som saboterar och en attityd som är fullkomligt respektlös och oacceptabel!
Ljungby nationella ponnytävlingar
Lördag kväll byggde vi om banan till söndagens första klass. Innan vi ens var klara kommer det in barn och leker i ridhuset som om det vore en lekplats. De stormar in med elcyklar, välter ner bommar och får vårt arbete ogjort. Vi funktionärer blir irriterade och säger att alla obehöriga ska lämna banan. Ingen ånger visas hos barnen, utan de drar benen efter sig och svarar med spydiga kommentarer.
Banan ändrad och stopp i avloppet
När vi sedan lämnar anläggningen sent på lördag kväll, förväntar vi oss att finna den precis som vi lämnat den när vi kommer tidigt en söndagsmorgon för att arrangera meetingets sista dag. Det är en självklarhet! Eller?
Förvånade och förbannade upptäcker vi att tävlingsbanan är totalt ändrad, nummer och hinder står inte på sin plats. Inte nog med det, någon eller några har lagt handdukar i handfat och låtit vattnet stå på hela natten och har därmed skapat översvämning. Hur tror ni att det känns?
Vi lägger ner hjärta och själ och långa dagar av ideellt arbete för att barn och föräldrar ska trivas hos oss. Vilka saboterar ni för? Visst är det vi som får städa upp med mera, men i slutändan förstör ni bara för er själva. För vilka klubbar i landet vill arrangera tävlingar när anläggningen utsätts för sabotage? Vilka klubbar vill använda sin fritid när barn och föräldrar är otacksamma och respektlösa? Jag kan garantera er att antalet klubbar till slut blir noll om detta fortgår.
Så här är det att arrangera ponnytävlingar 2015
Jag skulle kunna dra upp flera exempel men väljer att inte göra det av olika anledningar. Det jag vill komma fram till med detta inlägg är att jag vill att alla ska förstå och få en inblick i hur det är att arrangera ponnytävlingar 2015, och jag önskar att detta får ett slut. För givetvis är det långt ifrån alla barn som är inblandade. Flera barn och föräldrar sköter sig jättebra och är på tävlingen för att tävla och ha trevligt. Inte för att vara uppe om nätterna, dricka alkohol och låta barnen härja runt. Men tyvärr blir alla lidande av de barn och föräldrar som är inblandade i detta sabotage."
| Läst 16605 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Foto: Adobe Stock och Privat (porträtt på Jenny till höger)
Visst har vi sett dem, delat stall med dem, varit i samma träningsgrupp som dem, varit dem själva...
Inte helt sällan ser jag ekipage där jag undrar om ryttaren verkligen gillar sin häst. Ryttarna är arga och frustrerade. Ibland är de inåtvända och visar inte några känslor alls, ibland är de utåtagerande med arga ord, ben och händer. Och det är ett tydligt mönster. Det är inte en dålig dag eller någon tillfällighet, de här två individerna har helt enkelt ingen god kemi sinsemellan.
Att ha en häst är som att ha ett förhållande. I alla förhållanden kommer det förr eller senare tuffa perioder. Då finns det ett par olika vägar att välja:
– Du kan lunka på, på precis samma sätt. Låta de dåliga sakerna bli till gruskorn i maskineriet som skaver, river sönder och skapar mer ilska, obehag och negativa känslor. På sikt brukar det skapa så mycket negativt att det innebär att relationen är otroligt svår eller till och med helt omöjlig att reparera.
– Du kan aktivt försöka finna lösningar, strategier och samtidigt behandla din partner med kärlek, respekt och en förlåtande attityd trots att det är lite besvärligt mellan er just nu. Det kräver arbete, engagemang och en stor vilja för att lyckas (och den viljan bygger ofta på äkta kärlek). Det är ingen spikrak väg men målet, vad arbetet ska leda till, är tydligt; en starkare, mer tight relation.
– Du kan själv känna att "visst, det här var en trevlig tid, men nu känner jag att mina känslor inte är tillräckligt starka för att jag ska kavla upp ärmarna och göra det verkliga jobbet. Så därför väljer jag att avsluta relationen".
Just det där sista är ofta hästmänniskor lite rädda för, upplever jag. Visst, jag skriver under alla dagar i veckan på att man inte ska ge upp vid minsta lilla motgång, för livet med hästar består av många sådana... Även av större art! Men kärleken, den äkta kärleken till just den här individen, måste finnas där tycker jag. Vilken häst ska behöva leva sitt liv utan att få känna äkta kärlek? Ha inte kvar en häst som du inte tycker om på riktigt bara för att den har kapacitet, är vacker, för att din tränare tycker att du borde ha den och så vidare.
Det är ditt ansvar att jobba för att din häst ska vara glad och trivas med sitt liv. Hästen är en levande individ som inte har någon som helst plikt att uppfylla dina drömmar, den har ju inte valt sitt liv och ditt mål. Men samtidigt är hästar fantastiska på så sätt, de presterar ofta på toppen av och inte helt sällan lite över sin förmåga om de har en riktigt bra, kärleksfull relation till sin ryttare.
För mig är inte kärlek godis och exklusiva inköp till hästen. Det är respekt, det är en extra klapp, en eftergift, en förlåtande attityd, att jag med mitt röstläge låter den få trygghet och beröm, att jag arbetar med den systematiskt och lyhört, att jag är konsekvent och att jag utstrålar kärlek.
När man träffar ett ekipage (eller ett mänskligt par för den delen) där det finns äkta kärlek så ser man det nästan omgående. Det liksom bara ligger i luften. Allt går inte perfekt, men det som går snett förlåts och görs om tills det sitter, utan ilska och hårda ord. Tydlighet, visst, men med respekt och omedelbart beröm när minsta lilla bit faller på plats.
Jag har själv fått in hästar i träning som jag känt att om jag skulle ha den här hästen år efter år så hade jag inte älska den på riktigt. Det betyder inte att det är en dålig häst, det är bara inte min hästpartner över lång tid. Men eftersom mina uppdrag oftast är tidsbegränsade så är det inget problem, vi hinner sällan längre än till förälskelsefasen.
Så min uppmaning till dig är: Älskar du inte din häst – sälj den till någon som gör det! Både ditt och hästens liv är för kort för kärlekslösa relationer.
/Jenny Karlsson
| Läst 44042 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Foto: Privat
Tänkte skicka ut en liten varning till er, mina hästvänner.
Vi har haft två incidenter med täckeshängare som sitter på boxdörrarna.
Den ena gick bra, vi lyckades bryta loss hängaren när hästen fastnade med underkäken i den.
Den andra gick mindre bra, då hästen som fastnade slet ut en tand samt fick en fraktur i underkäken, den satt helt lös.
Enligt jourhavande veterinär var det dessutom en så pass vanlig skada så att hästägaren inte ens hann förklara vad som hänt, innan veterinären ifråga fyllde i skadans art och möjliga omfattning.
Så lyd ett gott råd, antingen ta bort stången eller håll luckan till boxen stängd.
/Tobbe Segebladh
| Läst 62082 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till HorseNews.se
Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet
Dessutom:
JUST NU – bok på köpet!
Tecknar du en prenumeration får du just nu inte bara vårt specialnummer skickat till dig direkt, utan även succéboken "Träna hästen från marken" utan extra kostnad. Starta året med en riktig inspirationsboost!
Redan prenumerant? Köp Träna hästen från marken för halva priset.
Ansvarig utgivare: Ann Kristin Yngve
Kundtjänst: info@hippson.se
Adress: Hippson AB Storgatan 17, 302 43 Halmstad
Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen artiklar, frågespalter, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden.
