Gästbloggen - En utrotning av ponnytävlingar – orsakad av deltagarna själva
SEP
22

En utrotning av ponnytävlingar – orsakad av deltagarna själva

OM DENNA GÄSTBLOGG
Linnéa Benjaminsson, 20 år, var funktionär vid Ljungby RK:s ponnymeeting i helgen. På lördagen reagerade hon på föräldrar som drack sig fulla och barn och unga som förstörde banan. På natten hade dessutom någon gjort så att det blev stopp i avloppet. Hennes frustration mynnade ut i ett blogginlägg skrivet tillsammans med kamraten Malin Svensson. Vi har fått lov av Linnéa att publicera inlägget här i Gästbloggen.

 

  
"Hej! Som många av er kanske vet är jag och min familj väldigt delaktiga i Ljungby Ridklubbs alla hopptävlingar, samt i klubben över lag. Pappa var tävlingsledare förra helgen och mamma tillsammans med en annan ansvarade för den posten denna helg. Pappa valde att ta storhäst-helgen då han nästintill vägrade ta ponny-helgen, vilket jag nu verkligen förstår...
  
Fattar varför pappa inte ville
Varför har jag efter denna tredagars nationella ponnytävling en förståelse för det då? Jo, det tänker jag svara på och diskutera i detta inlägg. Vi får börja några år tillbaka i tiden. År 2009 arrangerade Ljungby RK ponny-SM. Efter det valde vi att ställa in ponnytävlingar då det var ett jävla liv rent ut sagt.
Ljungby RK gick ut i alla olika medieformer just för att förklara varför vi har ställt in och hur illa behandlade vi som förening blivit. Dock vet jag inte riktigt allt som hänt, då jag var ganska liten. Om vi spolar tillbaka ytligare några år, ni vet när ponnysporten var så där enormt stor? Då var det små "ligor" kan man säga, som bestod av några ryttare som härjade runt, saboterade och så vidare.
Under några år har både dessa "ligor" och tillhörande föräldrar typ varit borta. Inga nya har kommit, tills nu... Denna helg har nästan allt fötts på nytt. En del rent ut sagt vidriga föräldrar – läs lång ifrån alla – och barn som saboterar och en attityd som är fullkomligt respektlös och oacceptabel!
  
Ljungby nationella ponnytävlingar
Lördag kväll byggde vi om banan till söndagens första klass. Innan vi ens var klara kommer det in barn och leker i ridhuset som om det vore en lekplats. De stormar in med elcyklar, välter ner bommar och får vårt arbete ogjort. Vi funktionärer blir irriterade och säger att alla obehöriga ska lämna banan. Ingen ånger visas hos barnen, utan de drar benen efter sig och svarar med spydiga kommentarer. 
  
Banan ändrad och stopp i avloppet
När vi sedan lämnar anläggningen sent på lördag kväll, förväntar vi oss att finna den precis som vi lämnat den när vi kommer tidigt en söndagsmorgon för att arrangera meetingets sista dag. Det är en självklarhet! Eller?  
Förvånade och förbannade upptäcker vi att tävlingsbanan är totalt ändrad, nummer och hinder står inte på sin plats. Inte nog med det, någon eller några har lagt handdukar i handfat och låtit vattnet stå på hela natten och har därmed skapat översvämning. Hur tror ni att det känns?
Vi lägger ner hjärta och själ och långa dagar av ideellt arbete för att barn och föräldrar ska trivas hos oss. Vilka saboterar ni för? Visst är det vi som får städa upp med mera, men i slutändan förstör ni bara för er själva. För vilka klubbar i landet vill arrangera tävlingar när anläggningen utsätts för sabotage? Vilka klubbar vill använda sin fritid när barn och föräldrar är otacksamma och respektlösa? Jag kan garantera er att antalet klubbar till slut blir noll om detta fortgår.
  
Så här är det att arrangera ponnytävlingar 2015
Jag skulle kunna dra upp flera exempel men väljer att inte göra det av olika anledningar. Det jag vill komma fram till med detta inlägg är att jag vill att alla ska förstå och få en inblick i hur det är att arrangera ponnytävlingar 2015, och jag önskar att detta får ett slut. För givetvis är det långt ifrån alla barn som är inblandade. Flera barn och föräldrar sköter sig jättebra och är på tävlingen för att tävla och ha trevligt. Inte för att vara uppe om nätterna, dricka alkohol och låta barnen härja runt. Men tyvärr blir alla lidande av de barn och föräldrar som är inblandade i detta sabotage." 

Länk till Linnéa Benjaminssons blogg

taggar


Läst 42344 ggr





Fler inlägg

DEC
03

Gästbloggen: "Vänta inte ut hovbölden"

OM DENNA GÄSTBLOGG
På Vaggeryds hästklinik har man sett många hovbölder den senaste månaden. I ett inlägg på Facebook vill kliniken därför informera hästägare om hovbölder och vad de kan innebära. Hippson har fått tillåtelse att dela deras inlägg i Gästbloggen. 

Foto: Adobe Stock och Vaggeryds hästklinik
  
Ena dagen kan
hästen plötsligt vara blockhalt. Hältan kan också komma smygande eller komma och gå. 
En hovböld är en infektion i hovens läderhud. Bakterier kan ha tagits dit via exempelvis trampskador, spiktramp, sömstick, sprickor, röta eller hålväggar.
Hästen kan få ökad puls till hoven och bli varm och svullen. Svullnaden kan gå upp över kotan. Hästen kan även bli hängig.
  
Oftast sitter bölden i väggläderhuden och det gäller att säkerställa diagnosen och hitta var bölden sitter. Det kan även vara andra orsaker till att hästen är kraftigt halt.
Hovslagaren eller veterinären känner noga igenom hoven med en visitertång. Ibland är det svårt att hitta bölden, ofta läggs ett våtvarmt omslag över natten.
  
När bölden lokaliserats gäller det att tömma den nedåt. Detta görs av veterinär eller hovslagare. När bölden väl tömts och spolats ur räcker det oftast med bandagering och vila en kortare tid. Ibland behöver hästen skos med en sula efteråt.
Vid svårare infektioner krävs antibiotika. Stelkrampsskydd kontrolleras.
  
Vänta inte ut hovbölder. Det kan handla om infektioner som kräver antibiotika eller stelkrampsskydd. Bölden kan också sprida sig och bli mycket stor om den inte dräneras i tid.
Framför allt så har hästen mycket ont, när bölden tömts brukar smärtan släppa snabbt.
  
/Vaggeryds hästklinik


Hippsons julkalender

Fram till den 24/12 publicerar vi ett erbjudande per dag. Observera att det kan finnas erbjudanden som enbart gäller "sin" dag.

Läst 15602 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23

Gästblogg: Interaktiv övning till uteritten

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Kerstin Olsson med sin 13-åriga SWB-valack Archi (e. Camaro M – Icro Marco) rider varierat och ofta ute i naturen. Vid uteritt ville valacken tidigare bara gå först i ledet, men som en lösning på problemet kom Kerstin på en bra övning. Här i Gästbloggen delar hon med sig av övningen – som passar alla som rider i grupp och som vill öka samspelet under uteritten.

Jag kom på denna övning för en tid sedan när min häst – som jag ofta rider ut med själv – tydligt visade att han inte accepterade att gå efter en annan häst när vi ibland hade sällskap på uteritterna. Övningen rids med fördel på grusvägar eller bredare skogsstigar.

Ni behöver vara minst två ekipage och övningen rids enligt följande:

1. Börja med att skritta, på tygeln, i ett led efter varandra.

2. Den som är sist gör en övergång till trav och travar förbi den eller de som är framför. När ekipaget är främst i ledet görs en övergång till skritt. Under tiden ska alltså den eller de hästar som blir omridna fortsätta att skritta på samma sätt som tidigare.

3. Den som nu är sist gör en övergång till trav, travar förbi övriga ekipage och gör en övergång till skritt när ekipaget är främst i ledet.

Det blir alltså en evighetsövning och när grunden fungerar bra kan svårighetsgraden ökas. Bara fantasin sätter gränser för hur övningen kan varieras, men här är några exempel:

– Arbeta i galopp i stället för trav under "omkörningen".

– Flytta hästen sidvärts undan höger skänkel innan "omkörningen", samt undan vänster skänkel när ekipaget är främst i ledet – för att komma i linje med övriga igen.

– Rida öppna och sluta under delar av övningen.

För mig räckte det med ett par "omkörningar" för att min häst skulle acceptera att vänta och fortsätta att skritta fint tills det blev hans tur att "köra om" igen. Samtidigt kan övningen vara bra för att träna övergångar och sidvärtsrörelser på ett annat sätt än på ridbanan, samt när andra hästar finns i den omedelbara närheten. Det vill säga att hästen tränas till att inte bryr sig om vad de andra gör, utan fortsätter att fokusera på ryttaren.

Med vänliga hälsningar
Kerstin Olsson, hobbyryttare


Läst 40251 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
21

Gästblogg: "Ett dåligt kapitel betyder inte bokens slut"

Foto: Tobias Hansson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ryttaren, föreläsaren och inspiratören Johanna Lassnack, som driver Ryttarinspiration, har publicerat ett tänkvärt inlägg på sitt Instagram-konto. En svacka behöver inte betyda något negativt, utan kan i stället vändas till något positivt. Hippson har fått tillåtelse att dela inlägget här i Gästbloggen.

Kan ni också känna ibland hur enkelt det är att tvivla på sig själv? Att man inte är "bra nog". Man har en dålig dag, man gör ett misstag och så är man i gång med att börja kritisera sig själv. Man tänker att man borde ha kommit längre, borde ha gjort mer. Ibland kommer en känsla av hopplöshet av att inte ha "rätt" jobb, "rätt" häst, relationer, livsstil.

Något som har hjälpt mig i dessa tankar är att inse att där jag är just nu är ett nödvändigt steg. Det kanske suger just nu, jag kanske inte ser resultat, jag kanske verkar stå still, men sanningen är att där jag är just nu är precis där jag behöver vara för att förbereda mig på dit jag är på väg. Och något jag i dag vet av erfarenhet är att resultatet kommer att komma, verkligen! Kanske inte omedelbart, men så småningom. Jag brukar påminna mig om att när tiderna är tuffa så är de det av en anledning – för att lära mig något. Smärta är en del av att växa.

Sedan har jag också insett att jag inte kan styra allt som händer mig, jag kan bara kontrollera hur jag svarar på vad som händer, och i mitt svar ligger min makt. Och när jag känner att det står still så påminner jag mig om att det alltid finns något litet jag kan göra. Det räcker inte att stirra på trappan, jag måste kliva upp för trapporna. Och det intressanta är att det ibland har slutat med att det minsta steget jag tog i rätt riktning visade sig vara det största steget i mitt liv.

När jag får bakslag använder jag varje besvikelse som bränsle för att driva på framåt med större beslutsamhet än någonsin tidigare. För jag har insett (och det tog lite tid) att när något dåligt händer kan jag antingen låta det förstöra mig eller låta det stärka mig. Och valet är mitt.

Och med detta sagt vill jag inspirera dig som kanske är i en dipp just nu och påminna dig om att du är starkare än du tror att du är. Du kanske inte är där du vill vara ännu men du är på väg, så ingen ånger, bara lektioner. Inga bekymmer, bara acceptans. Inga förväntningar, bara tacksamhet.

Berättelsen om ditt liv har många kapitel. Och ett dåligt kapitel betyder inte bokens slut. Det är du som skriver och det är du som bestämmer innehållet, så även hur slutet ska bli.

/Johanna Lassnack


Läst 49997 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv