Gästbloggen - Gästblogg: Föl i felläge och föl i fel läge
MAJ
04

Gästblogg: Föl i felläge och föl i fel läge

OM DENNA GÄSTBLOGG
Distriktsveterinärerna i Kungsbacka publicerade det här inlägget för första gången för två år sedan. Men i föltider blir det åter aktuellt. När fölet är på väg och något går fel är det bråttom. Är man väl förberedd sparar man tid – och i slutändan kanske även liv. 

Hur tid kan stå stilla och gå för fort på samma gång
  
"Första gången vi publicerade den här texten var i dag för två år sedan. Den är fortfarande lika aktuell. Föl kommer ju ibland lite när och som de vill.
  
Nu är det fölningstider. Många går och väntar och väntar ... och väntar... Tittar lite extra efter tecken på att något är på gång och funderar "mjaha, kanske hon är lite svullnare i juvret idag?!".
  
Som tur är går de allra flesta fölningar bra. Många gånger hinner man knappt ta sig ur tältsängen i stallet eller ha gnuggat gruset ur ögonen för att tydligare se bilden från övervakningskameran innan den lilla fölisen blinkar yrvaket och säger "Hej världen, här är jag!" till sin mammas och matte eller husses betagna blickar.
 
Ibland går det inte så bra. Ibland händer det hemskaste. Det ingen vill vara med om. Stoet börjar föla men fölet sitter fast. Det händer ingenting, det sticker ut ett ben, en svans, navelsträngen kommer ut eller bara en sammetslen liten mule som förtvivlat kippar efter luft. Den mest naturliga känslan för dig som står där är så klart att få panikkänslor med ett kraftigt adrenalinpåslag! Det händer även om man har varit med förut.
  
Tyvärr har man inte riktigt råd med det. Efter att vattnet har gått på stoet har man i sämsta fall mindre än en timme på sig att få ut fölungen innan den dör. Det är tyvärr ibland vad det tar för en veterinär att komma på plats. Den som står där har sällan känt sig så maktlös som under denna tid. Det är inte ovanligt att veterinären i bilen blir uppringd var fjärde till femte minut bara för att få tala om hur långt det är kvar innan han eller hon kommer fram. Det är inte ovanligt att den oroliga hästägaren som står i den här situationen inte förstår enkla instruktioner som "Kan du hämta två hinkar varmvatten?!".
  
Förlossningsproblem hos sto är ett av de mest akuta fallen för veterinärer. Veterinären kommer sannolikt att prioritera ditt sto som fölar före allting annat. Veterinären kommer sannolikt att köra alldeles för fort för att komma fram till er då varje minut räknas. Veterinären kommer att försöka hjälpa ditt sto trots att hon sparkar, trots att hon inte står still och trots att risken för skador för alla som hjälper till är överhängande.
Om fölet lever kommer veterinären koncentrera sig på att rädda både föl och sto, vilket kräver mycket snabbt och effektivt arbete som ofta är tungt och kan se brutalt ut. Många gånger hinner han eller hon inte förklara vad hon/han gör utan kommer ofta bara med korta svar och ibland skarpa instruktioner. Detta är inte för att vara otrevlig eller för att veterinären är trött eller stressad, utan för att det inte finns tid. Och att till exempel dra i fölungen eller något av dess ben vid fel tillfälle kan ibland orsaka stora skador i livmodern på stoet.
  
Förlossningsproblem kan vara mycket komplicerat och även de mest erfarna veterinärer kan gå bet ibland. Många frågar när de ringer akut vad de kan göra för stoet förutom att hålla henne så lugn som möjligt. Vissa enkla problem kan man ibland fixa själv efter telefoninstruktion från veterinären. Annars är A och O att spara tid och göra arbetet så lätt som möjligt i ett akutläge.
  
Följande saker underlättar enormt för snabbast möjliga hjälp till stoet från veterinären:
– Ett föl kan komma två till tre veckor före/efter beräknat datum och det räknas som normalt. Du behöver vara beredd eller ha backup under hela den tiden. Det är också bra om du har läst på innan så du kan ge rätt information till veterinären om till exempel när vattnet gick.
– Ströa boxen stoet ska föla i ordentligt, 10 centimeter strö är alldeles för lite, det vispas ihop till vallar som snubblas på och golvet blir halt samt hygienen för dålig vid förlossningen. Det händer också att stona råkar trampa på fölet och orsakar skador då fölet kläms mellan hoven och golvet. Du kommer INTE att hinna ströa extra om det blir problem vid förlossningen!
– Ha viktiga telefonnummer och en vägbeskrivning på en färdig lista, gärna på boxdörren. Krånglar det tar det tid att få tag på alla nummer och du kommer inte ihåg om det var andra eller tredje avfartsvägen till höger. Utöver telefonnummer till veterinären är det bra att ha minst två-tre vänner som är beredda att hjälpa till OMEDELBART vid en förlossningskomplikation, då detta underlättar hantering av stoet och att få ut fölet. En person utöver veterinären räcker sällan. Lika stor hjälp som några extra händer är, lika stort hinder är det med åskådare som mest står i vägen eller tar upp just den dyrbara tiden med frågor. Frågor som inte kommer direkt från assisterande personer får vänta!
– Ha en plan för att få fram varmvatten, cirka 30 till 40 liter i rena hinkar. Varmvattenkokare tar oftast alldeles för lång tid. Vattnet ska användas till tvätt, men också för blandning av glidslem som ska pumpas in i livmodern. Tyvärr är kallvatten med foderrester ibland det enda som finns att tillgå vilket så klart är undermåligt.
– Ha gärna möjlighet till extra belysning samt, om möjligt, boxen placerad så att den är lättåtkomlig från parkerad bil för att underlätta snabb åtkomst av utrustning.
– Undvik att ha lösa hundar eller små barn i stallet. Hästar som står i närheten och som kan komma åt stoet genom till exempel galler eller som inte håller sig lugna bör flyttas på.
  
När allt elände är över har det ibland gått bra och ibland har det gått så illa det bara kan. Tyvärr är det vanligaste att fölet dör vid fellägen på grund av den enorma tidsbrist som föreligger. Ofta kommer många frågor i efterhand, tveka inte att ställa dem när det har lugnat ner sig! Både du som varit med och även ibland veterinären kommer att fråga sig många gånger: 'Tänk om vi hade gjort si eller så, tänk om vi hade...' 
Det är helt normalt att tänka så. Det man har att utgå ifrån är de förutsättningar som finns där och då och det enda man kan göra är att vara så förberedd som möjligt och göra så gott man kan. Vi hoppas att alla ston fölar utan problem i sommar. Men om något krånglar lovar vi att hjälpa er så gott vi bara kan!"


Läst 58849 ggr





Fler inlägg

AUG
05

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 49151 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
02

Gästblogg: Glöm inte av munnen när du köper häst

OM DENNA GÄSTBLOGG
Nina Lundgren är veterinär och hästodontolog. Hon är verksam i Skåne men även i Stockholmsområdet. Nina har arbetat som veterinär sedan 2001 och driver sedan 2009 Svenska Hästtandvården. Vi har fått Ninas tillåtelse att dela ett inlägg hon gjort på Facebook. Där berättar hon om en häst med stora problem med käken, vilket inte uppmärksammats vid besiktningen. Hon vill råda alla som ska köpa häst att begära en fullständig genomgång av munhålan.

Dagens ledsammaste fall. Nyköpt jättehärlig häst som några veckor efter inköpet från utlandet upptäcks hålla underkäken snett när han inte äter.
Jag anlitas, och hittar flera småfel redan utanpå huvudet såsom ojämna tuggmuskler, skillnad på tjocklek vänster och höger underkäksgren samt att kindbenet ser olika ut på höger och vänster sida. Underkäken är helt låst åt ena hållet och överdriven åt det andra.
  
Öppnar munnen och konstaterar att det här är inte alls bra. Hästen kan inte centrera käken på grund av en gammal tandfraktur i höger underkäke, som orsakat kraftiga smärtor. Så kraftiga smärtor att han inte alls har använt höger halva av munnen under mycket lång tid, med kraftigt saxbett, trappbett och inaktivitetsfärgning som följd. Ruttet foder och var i frakturhålan. Tanden är död och måste dras ut, och saxbettet successivt korrigeras (vilket tar flera år när det är av den här graden) om inte hästen ska avlivas.
  
Otroligt tapper häst som käkat på, låtit sig ridas och lyckats maskera smärtan för alla i omgivningen. En något matt hårrem, lite dålig andedräkt och en ”ovana” att blöta höet i vattenkoppen – det var allt han visade för ett otränat öga. Och den sneda käkpositionen som man kunde se om man särade på läpparna, då.
 
Framtiden är oviss för denna unga häst. Åtgärderna blir kostsamma och långdragna och hästen har även andra problem i kroppen. Det är oklart hur käkleder och andra vävnader i tuggapparaten påverkats och hur – eller om – de kommer läka. Hur den här hästen kunde gå igenom en veterinärbesiktning är en gåta. Sånt här gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas han tar sig igenom pärsen han har framför sig. Men han verkar vara en fighter. Det finns visst hopp.
  
Kontentan av detta. Lär dig lyfta på läpparna och undersöka andedräkt och åtminstone framtänderna på din häst, och andras. När du ska köpa häst, kräv en fullständig genomgång av munhålan med sederad häst, urspolad munhåla, spegel och sond och en bra ljuskälla.
Dåliga munnar blir dyrt och långdraget. Och besiktningar kan man inte alltid lita på. Framför allt inte utomlands där det inte alltid är så noga, i synnerhet inte i den lägre prisklassen, där sälj är viktigare än nöjd kund och frisk häst.
  
/Nina Lundgren, veterinär och hästodontolog


Läst 72172 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: "Hästar är dumma och elaka"



Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Nordin, i Hälsingland, beskriver sig själv som en hästmänniska, inte en människa som har häst. Hon är nivå II-instruktör i Centrerad ridning och driver bloggen Ridning i centrum tillsammans med sina tre kollegor från olika delar av Sverige; Elettra Sonedotter, Hedvig Ahlsten och Madelene Libonius.

Nu tänker jag ta ett steg in i ett område som känns lite läskigt. Dock är detta något som jag känner så starkt och min träning bygger ju också till stor del på det. Här kommer det.
Uttalanden såsom att en häst är dum eller att en häst gör något för att vara elak är något som jag har svårt för att höra. Ska jag vara helt ärlig från hjärtat så tycker jag också att uttryck som dessa är korkade.

Innan jag gör någon upprörd så vill jag bryta ned mina åsikter kring detta lite. Jag tänker ta en häst som stått mig nära som exempel. En individ som varit med om saker som präglade honom att bli skeptisk mot vår sort, människan. Hans syn på världen blev att attackera innan han utforskade. Jag och de runt mig har många gånger fått höra hur elak han är, hur dum han är och så vidare.

Men vi hade en annan syn på individen än de som kom med dessa uttalande. Innan man känner en individ som har dessa reaktioner i olika situationer så behöver vi börja leta och förstå vad som gör att ett beteende finns. Sedan har vi något att jobba utifrån. Vi lär oss hur vi ska presentera olika nya miljöer, nya moment och framför allt hur vi trots individens svårigheter, får ett samspel som gör oss till en enhet istället för två stridande.

Jag menar inte att det alltid är lätt, för jag vet att det finns så många välmenande människor som gör allt för våra fyrbenta älsklingar som är av det slag som tar längre tid att förstå. Några har skador som vi behöver anpassa oss runt. Några har ett sinne som vi behöver hantera.
Några behöver befästa träning på ett vis och andra på ett annat vis.
Alla behöver en god vägledare som är tydlig och trevlig.

Här spelar allt runtomkring roll. Maten som vi väljer att ge till vår häst, genre som vi väljer att presentera för vår häst. Skoning eller verkning som vi människor väljer. Omgivning i hagar och stall som vi människor väljer. Allt spelar in och vi har ansvar för allt. Vi är också priviligerade att ha förmågan till dessa val. Vi har så många möjligheter att lära oss om varje del.
I förhållande till detta breda spektra om hur vi kan utveckla oss till goda ryttare och ägare till en häst så tycker jag att ge en kommentar om att en häst är elak eller dum känns så korkat och platt utan substans.

Hästar är individer och vi behöver ta vårt ansvar att se olika individer. Ingen häst är dum eller elak. Om du gör något som inte ger det resultat som du vill så är det dags för oss alla att byta ut meningar som har med hästen att göra till: Hur ska jag göra detta annorlunda.
Vi kan välja mellan att vara en person som har häst eller en hästmänniska.
Om vi är en hästmänniska som älskar hästen så ska vi inte heller rida som om vi var en människa som ogillar hästar.

/Hanna Nordin


Läst 95975 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv