OM DEN HÄR GÄSTBLOGGEN
Annika Strömberg har två egna hästar och tävlar dressyr för Vingåkers ryttarförening. På bloggen "Dressyrtanterna" skriver hon främst om träning och tävling men också om vardagslivet tillsammans med hästarna. Vi har fått Annikas tillåtelse att publicera hennes inlägg om vad det kostar att arrangera dressyrtävling kontra storleken på startavgiften. Här hittar du Annikas blogg.
Ja det är alltid en massa diskussioner om hur dyra anmälningsavgifterna får vara, varför olika klubbar har olika avgifter. Det gnälls på hederspriser som är dåliga och så vidare och så vidare. Men har ni någonsin tänkt på hur mycket det egentligen kostar för en klubb att arrangera en tävling? Ja, förutom alla flera hundratals ideella timmar som läggs ner för att kunna genomföra tävlingen?
Ungefär så här ser det ut vid en vanlig lokal dressyrtävlingsdag på lokal nivå. Ponera en tävlingsdag med 40 starter som startar klockan 09.00 på morgonen och tar sju ekipage i timmen, plus paus med 30 minuter. Sekretariatet öppnar klockan 08. Anmälningsavgiften är 200 kronor per klass. Domare och överdomare (de som är avlönade) har "arbetstid" från det att de åker hemifrån det vill säga klockan 07 med en timmes restid (åtta mil enkel resa) tills när sekretariatet öppnar en timme före start klockan 08. Vi i säger alltså att de åker sju från sin bostad. Det vill säga arbetstid tills cirka 17.00 när de är hemma igen inklusive en timmes restid och lunchtid samt prisutdelning och närvaro tills sekretariatet stänger.
Start 09
Paus 15 min
Lunch 30 min
Paus 15 min
Klassen klar med prisutdelning 15.45.
Sekretariatet stänger 16.
Hemfärd 1 tim/domare.
10 timmar x 2 personer = 20 timmar x 200 kronor per timme = 4 000 kronor
Reseersättning 2 personer x 16 mil tur o retur 32 mil x 25 kr/mil = 800 kronor
Total domarkostnad 4800 kronor
Rosetter 10 placerade x 30kronor = 300 kronor
Plaketter 10 placerade x 30 kronor = 300 kronor
Anmälningsavgiften tillbaka till 10 stycken placerade 10 x 200kronor = 2000 kronor
Totala kostnader: 7 400kr
Anmälningsavgifter 40 st x 200 kronor = 8 000 kronor
Totala intäkter 8 000 kronor
Resultat 8000-7400 = 600 kronor
Resultatet är alltså 600 kronor plus för klubben på en tävlingsdag.
Och då är INTE inräknat:
Bränsle till fordonet som sladdar banan
Dressyrprotokoll
Fika/mat till funktionärerna
Kostnad för Equipe
Förlust då anläggningen säkert är stängd för övriga aktiviteter under tävlingsdagen
Plus alla hundratals timmar ideellt arbete som görs med att:
Planera dagen
Göra ansökning, proposition, klasser, startlistor
Fixa med priserna
Leta funktionärer inklusive domare/överdomare såsom parkeringsvakt
Cafeteriapersonal
Sekretariatspersonal
Sätta upp banan och allt som ska förberedas inför dagen.
Och plocka undan allt efter tävling förstås.
Och så vidare och så vidare...
Men det är ideellt oavlönat arbete och ingen direkt kostnad. Det man kan få in lite pengar på är cafeterian. Men visst är det väl konstigt om det ska vara cafeterian en klubb ska få in pengarna på under en tävlingsdag? Under en dressyrtävling är det dessutom färre starter under dagen jämfört med en hopptävling så det blir mindre ruljans i cafeterian. Mindre publik. Många har med sig ätbart själva. Ja, kort sagt så blir det inga jättepengar där heller under en dag.
Och då gnäller ändå folk på att det är dåliga priser på tävling.
Lokal tävling får enligt TR inte ge ut premier men KAN ge anmälningsavgiften åter.
Rosett ska ges till alla placerade. Det står inget om plaketter. Hederspris ska delas ut men det står inget om värde eller kostnad. (Folk gnäller om att ett schabrak är tråkigt få i hederspris. Eller att hårvårdsprodukterna inte passar alla. Har någon tänkt på vad dessa kostar att köpa in? Alla arrangörer kanske inte ha möjlighet att jaga sponsorer utan behöver köpa in priser).
Då är avgiften per klass 200 kronor! Och klubben får detta resultatet; 600 kronor plus i kassan efter en dag där man ger tillbaka anmälningsavgiften till alla placerade, rosett och plakett och inga hederspris. Så kanske är det på sin plats att det är okej att höja avgiften lite grann?
Vad tror ni?
/Annika
Läst 14254 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Foto: Adobe Stock och Privat (porträtt på Jenny till höger)
Visst har vi sett dem, delat stall med dem, varit i samma träningsgrupp som dem, varit dem själva...
Inte helt sällan ser jag ekipage där jag undrar om ryttaren verkligen gillar sin häst. Ryttarna är arga och frustrerade. Ibland är de inåtvända och visar inte några känslor alls, ibland är de utåtagerande med arga ord, ben och händer. Och det är ett tydligt mönster. Det är inte en dålig dag eller någon tillfällighet, de här två individerna har helt enkelt ingen god kemi sinsemellan.
Att ha en häst är som att ha ett förhållande. I alla förhållanden kommer det förr eller senare tuffa perioder. Då finns det ett par olika vägar att välja:
– Du kan lunka på, på precis samma sätt. Låta de dåliga sakerna bli till gruskorn i maskineriet som skaver, river sönder och skapar mer ilska, obehag och negativa känslor. På sikt brukar det skapa så mycket negativt att det innebär att relationen är otroligt svår eller till och med helt omöjlig att reparera.
– Du kan aktivt försöka finna lösningar, strategier och samtidigt behandla din partner med kärlek, respekt och en förlåtande attityd trots att det är lite besvärligt mellan er just nu. Det kräver arbete, engagemang och en stor vilja för att lyckas (och den viljan bygger ofta på äkta kärlek). Det är ingen spikrak väg men målet, vad arbetet ska leda till, är tydligt; en starkare, mer tight relation.
– Du kan själv känna att "visst, det här var en trevlig tid, men nu känner jag att mina känslor inte är tillräckligt starka för att jag ska kavla upp ärmarna och göra det verkliga jobbet. Så därför väljer jag att avsluta relationen".
Just det där sista är ofta hästmänniskor lite rädda för, upplever jag. Visst, jag skriver under alla dagar i veckan på att man inte ska ge upp vid minsta lilla motgång, för livet med hästar består av många sådana... Även av större art! Men kärleken, den äkta kärleken till just den här individen, måste finnas där tycker jag. Vilken häst ska behöva leva sitt liv utan att få känna äkta kärlek? Ha inte kvar en häst som du inte tycker om på riktigt bara för att den har kapacitet, är vacker, för att din tränare tycker att du borde ha den och så vidare.
Det är ditt ansvar att jobba för att din häst ska vara glad och trivas med sitt liv. Hästen är en levande individ som inte har någon som helst plikt att uppfylla dina drömmar, den har ju inte valt sitt liv och ditt mål. Men samtidigt är hästar fantastiska på så sätt, de presterar ofta på toppen av och inte helt sällan lite över sin förmåga om de har en riktigt bra, kärleksfull relation till sin ryttare.
För mig är inte kärlek godis och exklusiva inköp till hästen. Det är respekt, det är en extra klapp, en eftergift, en förlåtande attityd, att jag med mitt röstläge låter den få trygghet och beröm, att jag arbetar med den systematiskt och lyhört, att jag är konsekvent och att jag utstrålar kärlek.
När man träffar ett ekipage (eller ett mänskligt par för den delen) där det finns äkta kärlek så ser man det nästan omgående. Det liksom bara ligger i luften. Allt går inte perfekt, men det som går snett förlåts och görs om tills det sitter, utan ilska och hårda ord. Tydlighet, visst, men med respekt och omedelbart beröm när minsta lilla bit faller på plats.
Jag har själv fått in hästar i träning som jag känt att om jag skulle ha den här hästen år efter år så hade jag inte älska den på riktigt. Det betyder inte att det är en dålig häst, det är bara inte min hästpartner över lång tid. Men eftersom mina uppdrag oftast är tidsbegränsade så är det inget problem, vi hinner sällan längre än till förälskelsefasen.
Så min uppmaning till dig är: Älskar du inte din häst – sälj den till någon som gör det! Både ditt och hästens liv är för kort för kärlekslösa relationer.
/Jenny Karlsson
Läst 41701 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Tänkte skicka ut en liten varning till er, mina hästvänner.
Vi har haft två incidenter med täckeshängare som sitter på boxdörrarna.
Den ena gick bra, vi lyckades bryta loss hängaren när hästen fastnade med underkäken i den.
Den andra gick mindre bra, då hästen som fastnade slet ut en tand samt fick en fraktur i underkäken, den satt helt lös.
Enligt jourhavande veterinär var det dessutom en så pass vanlig skada så att hästägaren inte ens hann förklara vad som hänt, innan veterinären ifråga fyllde i skadans art och möjliga omfattning.
Så lyd ett gott råd, antingen ta bort stången eller håll luckan till boxen stängd.
/Tobbe Segebladh
Läst 59741 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hippson nr 1
Special: Bli bäst på helheten. I årets första nummer djupdyker vi i Pether Marknes vinnande system. Tidningen innehåller även unika planeringsmallar för häståret.
Läs mer om innehållet
Dessutom:
JUST NU – bok på köpet!
Tecknar du en prenumeration får du just nu inte bara vårt specialnummer skickat till dig direkt, utan även succéboken "Träna hästen från marken" utan extra kostnad. Starta året med en riktig inspirationsboost!
Redan prenumerant? Köp Träna hästen från marken för halva priset.