Gästbloggen - Franzipan travade inte upp helt hundra
SEP
10

Franzipan travade inte upp helt hundra

OM DENNA GÄSTBLOGG
Landslagsryttaren Ludwig Svennerstål befinner sig just nu på fälttävlans-EM i Blair Castle, Skottland. Ryttarnas främsta uppgift är att säkra en plats till OS i Rio 2016, men även att försvara EM-silvret från 2013.

Hej igen!

Tisdagen flöt på bra, red lite på morgonen, visade en häst och klippte mig innan min flight gick kl 13.00 upp till de nordligare breddgraderna i Storbritannien – nämligen  Skottland., grrr kallt. Resan gick bra och jag var på plats strax innan 17, medan hästarna anlände en timme tidigare. När jag anlände så delade jag med mig generöst med mig av min sköna resa med mina lagkamrater som verkligen uppskattade det efter deras 9 timmars resa på Skotska småvägar… ;-)
Vi travade upp hästarna och joggade dem så att det inte skulle vara så stela efter resan.  Franzipan travade inte så bra efter resan, men travade bättre efter några minuters gång.


Ute på tur på tävlingsområdet.

 På onsdags morgonen så travade vi upp hästarna och Franzipan travade bra på gräset, men på asfalten så var hon fortfarande inte helt hundra. Känslan av besvikelse är obeskrivlig då en start känns väldigt långt bort men hon värmde ut det bra på samma sätt som tidigare. Jag joggade henne och hon kändes jättefin. På eftermiddagen så var det dags för besiktning, Franzipan travade bra utanför, där på gräset men inne på asfalten så travade hon inte helt hundra igen. Hon gick till holding box där veterinären inte kunde hitta något och tyckte hon var ok. Hon ombesiktades och travade lite bättre men om man ska vara krass så var det fortfarande inte hundra. Jag red henne efteråt och då var hon fin och travade bra igen så vi bestämde oss för att låta henne vara och undersöka henne under morgondagen för att se om det skulle vara någon skillnad.

För att skingra tankarna lite efter en ganska emotionell besiktningen så bestämde jag mig för att gå terrängbanan, halvt uppgiven. Hursomhelst så träffade jag en delegat som jag känner rätt väl från min tid här upp i norra England hos Chris Bartle. Efter att övertalat (läs mutat med en pint öl) honom så skakade vi hand och han körde mig runt terrängbanan som jag ska lägga upp bilder på i nästa blogg.

Terrängbanan är väldigt vacker och välbyggd i ett helt magiskt landskap. Jag hade dock väntat mig en större bana, men samtidigt kan underlaget här i Skottland ofta bli för mjukt och lerigt vilket ofta gör att den blir 10-15 cm större och betydligt jobbigare. Hur som helst, så verkar detta inte fallet (än så länge!) då underlaget är så bra som det kan bli, kanske till och med lite hårt... Vad är det som händer i Skottland – hårt underlag?!

Det är flera väldigt intressanta komplex med hinder där banbyggaren Ian Stark har gett ryttarna väldigt mycket tid till B delen av komplexet, och ofta i nedförsbacke, vilket ska bli väldigt intressant hur det rids. Ians filosofi är banor som hästarna uppfattar bra men med fler ”rider frighterners” för att ryttarna ska ta sin tid och rida väl.

Att stå utan för EM-laget är förstås inte kul och var verkligen inte som planerat, vilket oturs mästerskap det har blivit, först med Bob och nu Franzipan. Men för att vara med så måste hästen vara 110% fit for fight, framför allt då vårt OS kval står på spel, så det var såklart rätt beslut utav Staffan (förbundskaptenen). 

Nu har jag precis kollat på Johan som red ett helt ok test, lite små grejer, men generellt bra. Nu håller vi tummarna för nästa ryttare i laget Anna Nilsson och sen ska vi ta beslutet om jag ska rida individuellt eller om det inte blir något EM för mig och Franzipan.

Ses snart,

Ludwig

Läs Ludwigs inlägg från tidigare i veckan här

taggar


liknande webbartiklar


Läst 31009 ggr





Fler inlägg

OKT
19

Gästblogg: Charlotte vill se nationellt hästägarregister


Till höger Charlotte med sin hingst Fast Key (född 2016 e. For Pleasure – Nabab de Reve). Foto: Adobe Stock och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG:
I aktuellt nummer av papperstidningen Hippson, nr 5, finns en insändare skriven av Charlotte Drammica på Icon Horse AB. Hon är intresserad av vad ni nätläsare anser om hennes förslag om hästägarregister – och har därför låtit oss publicera texten här på webben. Tyck till!

”Vi har bättre koll på döda ting som bilar än på levande varelser som hästar”
  
Jag finner det underligt att det inte finns ett hästägarregister, precis som det finns ett bilägarregister. Det skulle gynna hästar, köpare, säljare, uppfödare och göra branschen mer seriös. Självklart borde det gälla alla hästar oavsett om det är en trav-, galopp-, rid-, avels- eller någon annan typ av häst.
  
Detta skulle räta ut en del frågetecken runt hästköp och försäljning. Då kan man se hur många ägare hästen har haft, när uppfödaren sålde den, om den som säljer faktiskt äger hästen, när den importerades och hur många hästar en ägare har haft (man kanske inte vill sälja en häst som ska pensioneras till någon som handlar med hästar). Dessutom skulle man kunna se tidigare ägare och få möjlighet att ta kontakt med dessa.
  
Jag tycker att det är underligt att vi har bättre koll på döda ting som bilar än på levande varelser som hästar. Å andra sidan finns det inga serietillverkningsnummer på hästarna – men borde det ändå inte vara av intresse för såväl djurens väl som för köpare, säljare och uppfödare? 
Jag tror faktiskt att vi skulle undvika en och annan juridisk tvist med ett sådant register!
  
/Charlotte Drammica


Läst 27446 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
11

Gästblogg: Ridläraren Carolinas långa väg tillbaka

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG:
Carolina Lundin arbetade tidigare som ridlärare på Gömmagårdens ridskola under många år. Men förra året försvann hon. Hennes häst gick omkull när de tränade på ridbanan och Carolina fick den över sig. Hon skadades allvarligt och låg i koma i tio dagar. Det var tveksamt om hon skulle överleva. I ett gemensamt inlägg på ridklubbens hemsida berättar Carolina om olyckan – och ridskolan tänker till kring säkerhet.

Visst har man läst och hört om allvarliga ridolyckor, men det är svårt att tro att det ska hända på Gömmargården. I januari 2018 var ändå olyckan framme, en av våra instruktörer skadade sig mycket allvarligt och allt stannade upp. Som instruktör och duktig dressyrryttare hade Carolina alltid säkerheten i fokus, men ibland hjälper inte det. Nu berättar hon själv om olyckan och om sin väg tillbaka. Och om kärleken till hästarna.

"Hej! Jag heter Carolina Lundin och har jobbat som ridinstruktör på söndagar, på Gömmargårdens ridskola i många år. Några av er ridelever träffade kanske mig då? Jag har inte arbetat den senaste tiden, för 2018 slutade jag ofrivilligt. Jag vill gärna berätta varför jag slutat och vad som hände mig.
  
Den 4 januari 2018 var jag med om en allvarlig ridolycka när jag tränade dressyr med min häst på utebanan. Hästen snubblade och gick omkull på mig. I fallet slog jag huvudet väldigt hårt i marken och fick 500 kilo häst över mig. Min armbåge och käke gick ur led, och mitt knä fick en rejäl skada. När ambulansen kom andades jag inte och jag blev intuberad. Jag hamnade i koma, för att min kropp var så skadad, och jag förblev i koma i tio dagar. Det var väldigt osäkert om jag skulle överleva.

Många frågar om jag hade hjälm och om jag red vilt. Ja, jag hade hjälm. Nej, jag red inte vilt. Det var helt under kontroll, men olyckan var framme. Jag har ridit sedan jag var sex år gammal, har blivit kursetta på ridledarkursen på Strömsholms ridskola 2012 och har tävlat framgångsrikt med min häst. Jag var en duktig ryttare.
 
Min rehabiliteringsprocess är en lång historia. Jag vistades på Danderyds sjukhus större delen av 2018, för jag blev halvsidesförlamad och såg väldigt dåligt efter olyckan. Tack och lov har jag återfått all rörlighet och synen är återställd. Balansen är fortfarande nedsatt och min röst är lite svag. Hur som helst är jag tacksam för att nästan allt har återgått till det vanliga.

Trots det som hänt mig är hästar fortfarande det bästa jag vet! Och för några månader sedan fick min häst ett litet föl! Ta hand om er, njut av hästarnas sällskap. Det är helande. Vi ses kanske i stallet!
  
/Carolina Lundin

När Carolinas olycka inträffade blev vi på Gömmargården påtagligt medvetna om hur snabbt livet kan ändras, när oturen är där och olyckan är ett faktum. Det är stora djur vi har att göra med och det går aldrig att skydda sig helt. Som tur var hade Carolina sett till att hon inte var ensam när hon red. Det fanns personer i närheten som snabbt kunde ingripa när hon och hennes häst gick omkull, och ambulans var snabbt på plats.

I Sverige kommer nästan en miljon människor i kontakt med hästar, 500 000 utövar sporten varje vecka. Cirka 10 000 uppsöker akuten under ett år, där det mesta handlar om att man har blivit biten, har fått hjärnskakning, har fått en fraktur eller har stukat/vrickat sig. Det är ändå sällan en sådan allvarlig olycka som Carolinas inträffar, med tanke på hur många vi är som träffar hästarna varje vecka.

Det man kan se är att olycksstatistiken är högre om man har färre än fem års ridvana, samtidigt som det är färre olyckor på ridskola än om man har en egen häst. Det tar tid innan man lär sig om hur hästen fungerar, reagerar och hur man själv ska tänka när det gäller säkerhet i stallmiljön, på hästryggen och när man hanterar hästarna. Därför är det så bra att man börjar rida på ridskola! Där man får lära sig från början, får skynda långsamt och kan vara med hästarna tillsammans med kunnig personal.
 
Vi ses i stallet!
  
Fotnot: Carolinas skador: En DAI III-skada och en subaraknoidalblödning i hjärnan. Samt en luxation i käken, en subluxation i armbågen och en lateral meniskskada.


Läst 48883 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
03

En fotografs arbete är inte över när tävlingen är det

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Christer Kristiansson är fotograf och känns igen från många tävlingsplatser i Sverige. Han är ute nästan varje helg och säljer både till media och till privatpersoner. Han får ofta kommentarer om att hans bilder är dyra och därför gjorde han nyligen ett längre inlägg på sin Facebooksida. Där förklarar han fotografernas arbetssituation och hur många timmar de lägger ner på bilderna innan de presenteras för kund. 

Emellanåt får jag höra att mina bilder är på tok för dyra och det är helt orimligt att ta ut sådana summor när det är gratis att fota – "det är ju digitalt så det kostar inget att framkalla".

Jag tänkte därför försöka förklara lite hur vi seriösa fotografer jobbar, vilka kostnader vi har och vilken tid vi faktiskt lägger ner för att kunna leverera dessa bilder till er ryttare tävling efter tävling.
1. Med reservation för diverse försovningar och andra oförutsedda förhinder så är vi oftast bland de första på plats och de sista som lämnar. I fredags blev jag till exempel nästan utslängd, för sista man ville låsa och komma hem.
2. Vi jobbar oftast ensamma vilket innebär att när tävlingen pågår så står man på banan, ibland fyra timmar men som i lördags blev det över tolv timmar.
3. Redigering av bilderna. En vanlig missuppfattning är att när vi fotat klart så är vårt jobb avslutat och vi kan åka hem, slappa lite och ta ett glas vin.

Nedanför är tre exempel på bilder före och efter redigering.
I den bästa av världar hinner man göra klart varje klass i pausen innan nästa drar i gång. Men att fota i ett ridhus där man hela tiden måste justera exponering och vitbalans blir det lite av en kompromiss, man får hitta ett mellanläge där allt går att rädda i redigeringen efteråt. Står man på banan och fotar så hinner man helt enkelt inte ställa om kameran mellan varje hinder.
Totalt med restid fram och tillbaka till tävlingsplatsen, redigering och så klart själva fotograferingen lade jag ner drygt 35 timmar på helgens tävling.
Det är nästan en hel arbetsvecka på tre dagar!

Utrustning! För att ens kunna fotografera och leverera bilder av kvalitet inomhus krävs en relativt bra kamera, men även ett bra objektiv och med bra stiger priset avsevärt mot de många sämre och billigare alternativen som finns att tillgå. Till det kommer dator för redigering och programvara för bildbehandling.

Nu varierar det väldigt mycket mellan hur mycket det olika fotograferna säljer.
Men jag ska försöka förklara hur det ser ut för mig. En bra tävling säljer jag en bild till runt 10–12 procent av antalet starter. Helgens tävling hade 686 starter vilket betyder att jag räknar med att få sålt cirka 68 bilder 68 x 200 = 13 600 kronor.
Drar man sedan bort moms och skatt så kan jag som mest plocka ut 9 500 kronor i faktiska pengar. Men jag skulle lika gärna kunna gå därifrån utan att få sålt en enda pixel.

Uppskattar ni bilder med bra kvalitet så köp gärna nån bild emellanåt. För säljer jag inga bilder så kommer jag till slut tvingas sluta åka ut och fota. Ansvaret för att få sin kanske livs ritt förevigad hänger då till slut enbart på mamma, pappa, någon nära vän eller alla de glada amatörer som står vid sidan om banan och levererar felexponerade oskarpa bilder, som sedan läggs ut på Facebook för gratis nedladdning.

Tack för mig!

UNGHÄSTVECKA PÅ HIPPSON!
Hitta din nästa hoppstjärna på Hippson Market

Ovan visas de tio senaste annonserna inom kategorin:
"Hästar | Hoppning | < 7 år".
Samtliga unghästar hittar du HÄR

Har du en egen häst att sälja?
Det jätteenkelt att lägga upp annonser på Hippson Market, oavsett om du använder en mobil eller en dator. Som säljare bestämmer du själv när du vill lämna ut dina kontaktuppgifter och många av användarna är verifierade med BankID, vilket ger extra trygghet.
 
Publicerar du en annons under kategorin "Hästar | Hoppning" och hästen är sju år eller yngre visas den just nu även på Hippson.se. Vill du ha hjälp med att komma med kan du kontakta: info@hippsonmarket.se

Läst 62666 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv