Gästbloggen - Gästblogg: Den sista dagen i hästens liv
JAN
11

Gästblogg: Den sista dagen i hästens liv


Fjordfölet Rone finns inte mer. Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Kättström arbetar som djurhälsoveterinär på Växa Sverige. Hon har varit veterinär i snart 25 år och har förutom kliniskt arbete även jobbat på Jordbruksverket.
Helenas privata blogg, som inlägget nedan kommer från, utgår från familjens uppfödning av fjordhästar. Stuteriet drivs i liten skala, fokus är kvalitet snarare än kvantitet.
Hela bloggen hittar du här: http://stuterikry.blogg.se

  
Att behöva fatta beslut om att ens häst ska avlivas är inte lätt. 
Men som jag skrev i går blir det oftast bäst om man har tänkt igenom sådant i god tid. Och eftersom man inte vet när något tråkigt sker är det bra om alla som tar ansvar för ett djur också tänker en stund på att en dag kommer det inte längre kunna leva.
  
När det gäller hästar handlar det inte bara om att besluta att hästen behöver avlivas. Ofta har man också att ta ställning till hur. Det kan kännas brutalt, tekniskt och hemskt, och tycker du det så ska du kanske inte läsa hela inlägget och titta på bilden i slutet. Den är hemsk, eller bara helt enkelt sann. Men oftast blir det lättare om man har kunskap. Ofta är fantasierna värre än verkligheten, så skaffa gärna kunskap.
  
De vanligaste metoderna är att skjuta hästen i pannan med bultpistol eller att ge den en överdos direkt i blodet. Den senare metoden får bara veterinär göra, medan den andra kan göras även av andra personer med kunskap om detta.
  
Att använda bultpistol hindrar inte att man kan ge lugnande före, om man vill. Ibland är det bra, särskilt om hästen är rädd om huvudet eller väldigt stor. Ibland är den mer rädd för sticket eller så behövs det helt enkelt inte något lugnande. Många gånger går det bra bara med en hink godis. Själva skottet går väldigt fort, och hästen blir direkt medvetslös och faller handlöst till marken. Det är dramatiskt för den som är med – ett skott och sedan flera hundra kilo häst som rasar till marken. Och därefter ska den avblodas, vilket betyder att man sticker i nedre delen av halsen och en massa blod rinner ut. Det är en hel del blod, men oftast sjunker det undan fint. Och för hästens skull behöver du inte stanna och se det om du inte vill.
  
Klart att det inte känns så trevligt. Men för hästen är det en skonsam och bra metod. Den hinner inte uppleva obehag, för det går så oerhört fort. En gång avlivade jag en liggande häst, som brutit benet i hagen. Den slog upp med huvudet i samma sekund som jag tryckte av. Då kom bulten för långt ner, och kom i bihålorna. Otrevligt, men genom att ladda om fort och skjuta rätt så var skadan ändå minimal. Jag har alltid med extra skott, även ut i hagen. Något värre än så har aldrig hänt mig med denna metod, som är den jag också väljer för mina hästar.
  
Många vill hellre ha sin häst "sprutad", det vill säga att den ska få en överdos och dö av det. Så gör man ofta med hundar och katter, och de djuren lägger sig ner och blir trötta och lugna. Hästar gör inte riktigt så, de står så länge de kan. Sedan faller de fort och handlöst. Så man slipper inte det hemska fallet ändå. Men man slipper blod, i alla fall blir det bara några droppar när man sätter kanylen.
  
Om hästen inte är stickrädd kan detta vara ett alternativ. Jag väljer det dock inte för mina hästar. Jag har varit med om hästar som har stått obehagligt länge efter att allt sprutats in, innan de till slut faller. Jag kunde inte låta bli att tänka hur de kände och tänkte då... Och det finns ett antal fall där hästen, trots rätt dos, inte dog utan veterinären måste använda annan metod för att avsluta det hela. För det mesta går det dock bra, men jag tänker att det kan vara bra att veta att det inte handlar om att de stilla lägger sig. Och jag är inte helt förtjust i att det blir starka, giftiga mediciner kvar i kroppen som kanske sedan begravs.
  
Fundera gärna igenom detta, du kan förstås prata med din veterinär också. Med kunskap är du redo att ta det bästa beslutet när den dagen kommer och du måste. Det kommer inte vara lätt ändå, men då har du gjort vad du kan. Fundera också gärna på om du kan och vill vara med, eller om någon annan kan hjälpa dig. Ofta är det bra att i varje fall se sitt döda djur efteråt, om man orkar. Man slipper mycket tvivel och konstiga tankar, och för mig har vissheten på något sätt varit viktig. Jag visar längst ner en bild på Rone strax efter att han dog, inte för att chockera utan för att visa att så här är det. Inte värre, inte bättre. Sorgligt, tråkigt och ledsamt, men inte våldsamt eller ett stort blodbad. Han är avlivad med bultpistol och avblodning, och så här såg det ut efteråt.
  
Så här långt är dina val viktiga för hästen. Vad som sedan ska hända med kroppen är nästa stora fråga, så den får bli nästa inlägg.
  
/Helena Kättström
  
Läs det sorgliga inlägget om Rones tarmvred
  

Lilla Rone blev bara sex månader gammal.


Läst 89039 ggr





Fler inlägg

JUN
27

Gästblogg: ”SVT – ta era sportredaktörer i örat och få slut på ensidigheten”

Arkivfoto: Anki Yngve och Tomas Holcbecher.

OM DENNA GÄSTBLOGG:
Under midsommarhelgen rönte de svenska ryttarna stora framgångar internationellt, inte minst i Rotterdam där bland annat det svenska hopplaget segrade i nationshoppningen. Anders Högberg, Strömsholms RSF:s lagledare, såg fram emot att höra mer om segertåget i SVT:s Sportspegeln på söndagen. Besvikelsen blev därför stor när detta uteblev. Inlägget nedan publicerades först på Anders sida på Facebook.

"Vi satte oss på söndagskvällen förväntansfulla framför tv:n. Vi såg fram emot en intressant presentation av åtminstone en del av alla svensk hoppsports internationella topplaceringar under midsommarhelgen. Förutom att Sverige i fredags segrade i nationshoppningen och tog ledningen i den prestigefyllda ligan hade svenska ryttare flera fina placeringar bland annat i anrika Rotterdam Horse Show. 

Där tog Henrik von Eckermann andraplatsen i en 1,50-tidshoppning med Hermes de Mariposa, Rolf-Göran Bengtsson blev tredjeplacerad i en 1,55-hoppning med sin nya häst Spring Dark, Peder Fredricson testade också en ny häst, Hasard, i en 1,45-hoppning med en andraplats som resultat och Malin Baryard segrade i söndagens ackumulatorhoppning med Second Chance.

Lägg därtill att i Rotterdam Grand Prix möttes åtta av världens bästa hoppryttare i en rafflande omhoppning. Peder Fredricson och All In drog det längsta strået och förutom en tjusig silverpokal kammade de hem i det närmaste en halv miljon kronor.

SVT:s sportredaktion använde som vanligt den ganska rikligt tilltagna sändningstiden till massor av fotbolls- och ishockeyreferat inklusive information om dopingmisstänkta ryska fotbollsspelare. Golf, tennis och formel 1 nämndes i förbifarten. Dessutom presenterades ett reportage i repris om en hockeylegend och hans mål på 60-talet samt en mycket ingående (långrandigt) presentation av en utländsk, för oss okänd, ledare i ishockey och en ny vild fritidsaktivitet som kanske kan bli ett bra sätt att få folk att motionera mer. Sedan var det hela slut.

Vi var inte bara snopna, besvikna utan också ordentligt förbannade! Vi är upp mot en miljon svenskar som är intresserade av att kunna följa svensk ridsport varav en stor del betalar tv-licens. Många av oss tycker att det är dags för SVT att ta sina sportredaktörer ordentligt i örat så att det blir slut på ensidigheten i sportrapporteringen.

Kanske är en könskvotering av sportredaktionernas anställda enda sättet att minska den våldsamma fixeringen på fotboll och hockey till förmån för andra grenar som till exempel ridsporten där kvinnor och män faktiskt tävlar på lika villkor."

/Anders Högberg

Hippson söker SVT för en kommentar.


Läst 15186 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: Postnords paket med hingstsperma försvann – insemination uteblev

Ida-Maria och stoets storebror. Till höger hingsten Van Vivaldi och Caroline Darcourt. Foto: Privat samt Annelie Eriksson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ida-Maria Källqvist Alm bor i Helsingborg. Hon är en dressyrryttare som sysslar med avel på hobbynivå. I år försöker hon avla på ett treårigt sto. Förra veckan skulle vara det första försöket för insemination, men Postnords paket med spermaleverans från hingsten Van Vivaldi kom aldrig fram. Texten nedan publicerades först som ett inlägg till Postnord på Facebook.

"Hej Postnord,

Att betäcka ett sto
är en lång och dyr historia. Framför allt handlar det om timing, att inseminera stoet när ägget är på väg att släppa. I en månad har jag nu hållit på med att arbeta för att få mitt sto i rätt läge. I måndags den 19:e juni stod hon med ägg som skulle släppa inom ett dygn, det var oerhört viktigt att hingstens sperma som skickades skulle komma i tid. Men tisdagens expresspaket uteblev. Ingen visste vart det fanns. Ingen kunde hjälpa.

Fem gånger ringde jag för att spåra mitt paket och få hjälp. Men ingen kunde svara på vart det var. I dag onsdag är det för sent, om det skulle dyka upp så finns det inte längre någon chans att det ska bli ett föl. Förvånande är även att den agent som sattes på att spåra just mitt paket inte ens varit i kontakt med mig.

Märkligt är att det inte går att få tag på någon chef eller ansvarig som kan lyssna på mig. I stället får kundservicepersonal lyssna till min ilska och besvikelse, de som egentligen inte har något med detta att göra. Efter att ett flertal gånger bett om att få tala med någon ansvarig valde kundservicepersonal att lägga på luren. Jag bad inte om en lösning – jag bad om att någon skulle lyssna till mig, min situation och visa mig respekt.

Ert svar är – reklamation. Vid kontakt med stuteri meddelar de att det har varit katastrof i år med flera uteblivna expresspaket. Vid gjord reklamation har den högsta utbetalningen varit 50 kronor. Detta kompenserar knappast för de tusentals kronor som i går brände inne. Jag förväntar mig givetvis en kompensation för det som skett, men jag förväntar mig också att ni ska ta mig och min historia på allvar samt se över rutiner.

Oerhört tråkigt att min insemination i går uteblev. Men framför allt oerhört tråkigt att ett så stort företag som Postnord inte värdesätter sina kunder mer än vad de gör.

Med vänlig hälsning,
Ida-Maria Källqvist Alm"

Läs Postnords svar: ”Vill be både mottagare och avsändare om ursäkt”


Läst 32674 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
14

Gästblogg: ”Tips till alla som inte är nöjda med tävlingsritten”

Amanda och Caspian. Bilderna är tagna vid ett annat tillfälle. Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Amanda Fog är 35 år, bor i Stockholm och rider Msv C med sin häst Caspian (f. 2007, e. Don Primero – Trofé). Hon har även ett föl och läser till dressyrdomare. För ett tag sedan var hon med om en tråkig händelse på en tävlingsplats. I efterhand har hon funderat kring vad det var som hände och vad man kan göra för att tävlingsupplevelsen ska bli bättre för alla.

”Jag hade inte tänkt skriva om det här men om det kan hjälpa en enda häst eller framridande person så är det värt det. Jag var och tävlade dressyr, en vanlig Msv C-klass som så många gånger förr. Det var första gången jag och Caspian åkte själva, och efter förra årets bus var jag ganska nervös.

Så pass nervös att jag glömde säkerhetsvästen som jag brukar ha på framridningen och jag var ganska förvirrad redan innan detta hände. Precis när vi skulle börja trava fram kommer en tjej in på framridningen. Hon kom från tävlingsbanan och var arg som ett bi. Galopperade ilsket och slet och drog i sin stackars häst. Han förstod ingenting (såg det ut som) och de andra hästarna blev mer och mer stressade över situationen.

När hon ridit några varv och jag inte såg någon överdomare i antåg skrittade jag fram till henne och sa (typ): Snälla, kan du lösa dina problem hemma i stället? Du förstör för oss andra när du rider så här. Då vände hon sin häst och red rakt in i sidan på Caspian. I det ögonblicket dök överdomaren upp och sa till tjejen att bara trava av sin häst, och att hon inte fick rida så som hon gjorde. Tjejen travade ett varv och red sen ut från framridningsbanan.

Kanske sa överdomaren till henne och gav henne en varning, det vet jag inte. Inte heller vet jag om överdomaren uppmärksammade att jag sa till tjejen att hon inte kunde hålla på och rida in i folk. Det hade kunnat sluta där. Men för mig förstörde det min dag. Inte nog med att jag var ledsen och upprörd för hennes fina hästs skull. Jag tappade helt koncentrationen och den är svårfångad som många av er vet. Jag tappade planen för min framridning och inne på banan var det som att Caspian var helt förvirrad av allt jag försökte få honom att göra och vi saknade helt kommunikationen.

Min lydiga häst var som förbytt. Resultatet blev därefter. Klappade så klart Caspian, det var ju inte hans fel att resultatet inte blev som önskat. Sedan travade vi av och så fick han beta till det att han inte längre var svettig. För mig kostade den här starten ungefär 800 kronor, och Caspian fick åka dryga tre timmar i trailern helt i onödan. Och ni som känner honom vet att det är jobbigt med de knasiga bakbenen.

Totalt la jag en massa timmar och förberedelse på något som hade kunnat bli såååå kul, för det har verkligen gått framåt på sistone. Jag älskar dressyr och jag älskar att tävla. Men den här gången slutade dagen i pannkaka.

Tips till alla som inte är nöjda med ritten:
1. Bli inte arga på hästen, det skapar inte ett bättre utgångsläge.
2. Lös era problem hemma.
3. Kom i vilket fall inte in på framridningen och förstör för oss andra, nervösa stackare som vill ha så bra förutsättningar som möjligt att prestera på tävlingen.
4. Det är en klyscha men ni åker hem med samma häst som ni kom med (om den inte är uppskrämd och har haft en dålig upplevelse. Då åker ni hem med en som ogillar tävling ännu mer, och vem vill det?).

Till sist ett tips till klubbarna: Ta fram en policy om hur man beter sig som tävlande för er klubb, att de kan ridhusregler och att alla ber om ursäkt om olyckan är framme. Se till att alla vet om detta, både ryttare och medföljande. Mamman till tjejen som red på mig stod bara tyst."

/Amanda Fog


Läst 56708 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Charlies

Husbloggare

Gästblogg: ”SVT – ta era sportredaktörer i örat och få slut på ensidigheten”

Gästbloggen

Midsommar!

Therese

Gothenburg Summer Tour Dag 5

Saras vardag

Till Husbloggarna