Gästbloggen - Gästblogg: Hästarna har lärt mig att ta ansvar
JAN
09

Gästblogg: Hästarna har lärt mig att ta ansvar


Foto: Marlene Jarl 

 OM DENNA GÄSTBLOGG
Andrea Blixt är young rider och tävlar hoppning för Karlstads ridklubb. I sin blogg har hon skrivit ett insiktsfullt inlägg om de viktiga erfarenheter en uppväxt med hästar ger, som vi även har nytta av i övriga livet. Vi har fått lov att publicera det nedan, hela Andreas blogg hittar du här: http://nouw.com/andreablixt/


"Jag hoppas att alla som har häst skriver det i era cv:n när ni söker jobb? Om inte, gör det!"
  
Det är ofta människor som inte är insatta i ridsport, eller vet vad det ens innebär att ha häst, ser ut att få en chock när jag berätta hur många timmar jag lägger på mina hästar. Att jag trots tio minusgrader åker till ett kallt ridhus 20.00 en tisdagskväll för hoppträning. Att jag går upp 05.00 för att åka på träning verkar vara helt obegripligt och att jag dessutom gör det FRIVILLIGT. "Herregud vad duktig du är", "Tröttnar du aldrig", "Är det inte jobbigt?" och så vidare. Och svaret blir alltid detsamma – nej.
  
Jag förstår inte varför människor hela tiden ska haka upp sig på att "stallet måste vara jobbigt". Vet ni vad som är jobbigt? Det som har varit jobbigt för mig är att ha behövt beta av 08.00–16.00 i skolan innan stallet, eller att behöva jobba sent på kvällen eller ibland dubbelpass 08.00–22:00. Stallet är inte jobbigt, det är inte mitt måste.
  
Stallet för mig är min vardag, precis som det är vardag att umgås med familj och vänner. Och om jag ska tacka någon för vem jag har blivit i dag är det just mina hästar, och mina föräldrar såklart. För det som har varit mitt fritidsintresse har gett mig så mycket gratis på andra plan här i livet.
Jag har sedan tolv års ålder fått ta hand om en egen häst, har fått ta mig ut till stallet på egen hand efter skolan med buss eller cykel (moped vid 15 år), mockat, fixat mat, ridit och så vidare. Sju dagar i veckan.
Jag har haft ekonomisk support av mina föräldrar och de har även skjutsat och hämtat samt kört till träning och tävling, men i lagom dos. Jag har fått bra förutsättningar till att bedriva den hobby jag vill, men har inte fått allt serverat på ett silverfat. Och har på så sätt lärt mig pengarnas innebörd, samt vad det kräver av mig för att få detta av mina föräldrar.
  
Att hästarna aldrig har varit "jobbigt" för mig (för när jag tänker efter kanske det låter väldigt osunt att gå upp 05.00, lasta hästen och åka till en tävling i tio minus) bygger först och främst på det genuina intresse jag bara har. Men sedan också på att jag är en person som hela tiden vill bevisa motsatsen.
Det var inte självklart att jag skulle få en egen häst, trots att min mamma var kunnig och hade haft flera tävlingsponnyer när hon var liten. Utan det var först ridskolan, sen tjat, sen fick jag ha x antal medryttarponnyer, sen tjat, sen sommarhäst, ännu mer tjat och till sist köpte vi en ponny jag hade på foder. Sedan dess var jag fast. Och allt detta tjat präglades faktiskt mycket av att jag red tillsammans på ridskola med en kompis, när jag berättade för henne att jag ville ha en egen ponny sa hon "det kommer du aldrig att få". Hon slutade rida och jag fortsatte tjata, haha.
  
Ju mer åren har gått, desto mer har jag även fått förståelse för vad hästarna ger mig för byggstenar i livet. Jag kan verkligen förstå innebörden i rubrikerna "hästtjejer blir chefer", som det har skrivits mycket om. Jag känner själv att om jag någon gång skulle utsättas för en situation där mitt ledarskap spelar roll, då skulle jag inte ha några bekymmer med att ta den rollen. Jag gillar att leda och jag är både van vid och bra på det. Och det har jag hästarna att tacka för.
Det är även många gånger i livet jag har behövt ta ansvar i situationer jag inte har varit beredd på, vilket jag har känt är helt okej och inte alls läskigt eller konstigt. Jag har jämfört mig med vänner i dessa situationer, som inte har behövt ta ansvar någon gång utan på något sätt bara har glidit med. Då har jag verkligen tyckt "men är det inte JOBBIGT att hela tiden behöva luta sig mot någon och aldrig kunna stå på egna ben?".
  
Jag vet varför jag dras så mycket till hästarna och varför de betyder så mycket för mig. Jag tror att vi hästmänniskor får så mycket gratis erfarenhet och verktyg, som vi kan använda i andra delar av livet. Jag har känt av det, jag hoppas att alla som har häst där ute skriver det i sina personlig brev när ni söker jobb? Om inte, gör det! Alla arbetsgivare jag har varit hos har alltid reagerat på det, det har snabbt blivit ett samtalsämne under intervjun och alltid får man höra "men om du har häst måste du vara väldigt ansvarstagande och driftig". Jajamän!
  
Jag älskar mina hästar, att rida, att träna, att tävla. Jag vet varför jag gör det och jag vet vad min mening med det hela är. Om jag inte hade vetat det, eller känt så, då hade det varit jobbigt. Och då hade jag antagligen inte haft häst i dag.
  
/Andrea Blixt


Läst 119059 ggr





Fler inlägg

JUN
28

Gästblogg: "Det vi vill vinna är hästens förtroende och lust att samarbeta”

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Kättström arbetar som produktspecialist hos MSD Animal Health. Hon har varit veterinär i drygt 25 år och har större delen av arbetslivet arbetat med kliniskt arbete och förebyggande djurhälsa. Helenas privata blogg, som inlägget nedan kommer från, utgår från familjens uppfödning av fjordhästar. Stuteriet drivs i liten skala, fokus är kvalitet snarare än kvantitet.

"Ge dig inte!" eller "Låt inte hästen vinna!"
Hur många gånger har inte ryttare och hästmänniskor fått höra detta? I alla möjliga sammanhang har jag hört det. Alltifrån hästar som inte vill låta sig fångas i hagen till helt andra saker som det kan vara svårt att få hästen att göra. Gå över vatten, hoppa ett hinder, göra en bra galoppfattning eller ja, nästan vad som helst.
   
Nästan lika många gånger har jag fått veta att fjordhästar är envisa. Eller i värsta fall dumma. Envisa eller dumma för att de gör som de själva har valt, eller i vart fall inte det som människan tänkt. Människan som förlorade kampen.
  
Jo, jag har också träffat felhanterade fjordhästar, och felhanterade hästar av andra raser. Sällan är problemet att hästen vann. Oftare är problemet att den förlorade förtroendet eller motivationen, ibland båda. Ibland (oftare än människan tror) har den helt enkelt inte förstått. Vi är inte alltid så tydliga.
  
Och även jag har ibland tänkt fel. Tänkt att hästen måste gå in i transporten om man påbörjar lastning. I stället för att tänka att man kan ta det i etapper, som jag ser det nu. En fot på lämmen kan vara bra nog. Viktigare är att se till att avsluta bra. Och att vara noga med att belöna eller förstärka rätt beteenden. Inte så lätt, men det är det som gör skillnad. Jag tror inte att de i allmänhet är bråkiga, men att vi kan plocka fram fel saker. 
  
Jag tänker att det man vill vinna är hästens förtroende och lust att samarbeta. Det blir helt uppenbart när det kommer till att fånga en häst i hagen. Det går inte att trötta ut den, eller inte låta den vinna. Jag kan i varje fall inte springa fortare och längre än en häst. Men jag kan oftast få den att vilja komma. Väcka dess nyfikenhet, belöna och uppmuntra steg i rätt riktning och försöka få den trygg. Om man menar på det viset så kanske jag vann, eller vi båda. Jag uppnådde det jag ville. Hästen fick belöning och kände sig trygg.
  
Det går inte att få någon större framgång med tvång annars heller. Vår styrka är varken snabbhet eller andra fysiska företräden. Men vi kan oftast vara smartare än hästen. Till och med smartare än en klok fjordhäst (det är nog det som förväxlas med envishet ibland). Och vi kan jobba med att få hästen att vilja göra rätt – då har vi verkligen vunnit något. Kanske till och med en vän, efter ett tag.
   
Självklart menar jag inte att hästen ska få göra vad som helst. Jag har en massa regler, som att de inte får gå ur boxen innan det ges klarsignal att gå, eller att även ute stå stilla tills jag säger att de får gå. De ska efter ålder och utbildning kunna allt möjligt – det är så mycket att jag inte ens tänker försöka rada upp det, och jag tror inte att det behövs. Och det är viktigt med konsekvens, att få den respons man vill ha. Om jag inte får det får jag fundera på hur jag ska ändra mig för att lyckas.
   
Jag vill se det som en konst att träna och utbilda hästen. Att vinna dess förtroende och vilja att samarbeta. Det är segern för mig, och det fina är att ingen är förloraren.
  
/Helena Kättström"

Läst 7959 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
27

Gästblogg: ”SVT – ta era sportredaktörer i örat och få slut på ensidigheten”

Arkivfoto: Anki Yngve och Tomas Holcbecher

OM DENNA GÄSTBLOGG
Under midsommarhelgen rönte de svenska ryttarna stora framgångar internationellt, inte minst i Rotterdam där bland annat det svenska hopplaget segrade i nationshoppningen. Anders Högberg, Strömsholms RSF:s lagledare, såg fram emot att höra mer om segertåget i SVT:s Sportspegeln på söndagen. Besvikelsen blev därför stor när detta uteblev. Inlägget nedan publicerades först på Anders sida på Facebook.

"Vi satte oss på söndagskvällen förväntansfulla framför tv:n. Vi såg fram emot en intressant presentation av åtminstone en del av alla svensk hoppsports internationella topplaceringar under midsommarhelgen. Förutom att Sverige i fredags segrade i nationshoppningen och tog ledningen i den prestigefyllda ligan hade svenska ryttare flera fina placeringar bland annat i anrika Rotterdam Horse Show. 
 
Där tog Henrik von Eckermann andraplatsen i en 1,50-tidshoppning med Hermes de Mariposa, Rolf-Göran Bengtsson blev tredjeplacerad i en 1,55-hoppning med sin nya häst Spring Dark, Peder Fredricson testade också en ny häst – Hasard – i en 1,45-hoppning med en andraplats som resultat och Malin Baryard segrade i söndagens ackumulatorhoppning med Second Chance.
 
Lägg därtill att i Rotterdam Grand Prix möttes åtta av världens bästa hoppryttare i en rafflande omhoppning. Peder Fredricson och All In drog det längsta strået och förutom en tjusig silverpokal kammade han hem i det närmaste en halv miljon kronor.
  
SVT:s sportredaktion använde som vanligt den ganska rikligt tilltagna sändningstiden till massor av fotbolls- och ishockeyreferat inklusive information om dopingmisstänkta ryska fotbollsspelare. Golf, tennis och formel 1 nämndes i förbifarten. Dessutom presenterades ett reportage i repris om en hockeylegend och hans mål på 60-talet samt en mycket ingående (långrandig) presentation av en utländsk, för oss okänd, ledare i ishockey och en ny vild fritidsaktivitet som kanske kan bli ett bra sätt att få folk att motionera mer. Sedan var det hela slut.
  
Vi var inte bara snopna och besvikna utan också ordentligt förbannade! Vi är upp emot en miljon svenskar som är intresserade av att kunna följa svensk ridsport varav en stor del betalar tv-licens. Många av oss tycker att det är dags för SVT att ta sina sportredaktörer ordentligt i örat så att det blir slut på ensidigheten i sportrapporteringen.
  
Kanske är en könskvotering av sportredaktionernas anställda enda sättet att minska den våldsamma fixeringen vid fotboll och hockey, till förmån för andra grenar som till exempel ridsporten där kvinnor och män faktiskt tävlar på lika villkor.
  
/Anders Högberg"

Hippson söker SVT för en kommentar.


Läst 31736 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: Postnords paket med hingstsperma försvann – insemination uteblev

Ida-Maria och stoets storebror. Till höger hingsten Van Vivaldi och Caroline Darcourt. Foto: Privat samt Annelie Eriksson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ida-Maria Källqvist Alm bor i Helsingborg. Hon är en dressyrryttare som sysslar med avel på hobbynivå. I år försöker hon avla på ett treårigt sto. Förra veckan skulle vara det första försöket för insemination, men Postnords paket med spermaleverans från hingsten Van Vivaldi kom aldrig fram. Texten nedan publicerades först som ett inlägg till Postnord på Facebook.

"Hej Postnord,

Att betäcka ett sto
är en lång och dyr historia. Framför allt handlar det om timing, att inseminera stoet när ägget är på väg att släppa. I en månad har jag nu hållit på med att arbeta för att få mitt sto i rätt läge. I måndags den 19:e juni stod hon med ägg som skulle släppa inom ett dygn, det var oerhört viktigt att hingstens sperma som skickades skulle komma i tid. Men tisdagens expresspaket uteblev. Ingen visste vart det fanns. Ingen kunde hjälpa.

Fem gånger ringde jag för att spåra mitt paket och få hjälp. Men ingen kunde svara på vart det var. I dag onsdag är det för sent, om det skulle dyka upp så finns det inte längre någon chans att det ska bli ett föl. Förvånande är även att den agent som sattes på att spåra just mitt paket inte ens varit i kontakt med mig.

Märkligt är att det inte går att få tag på någon chef eller ansvarig som kan lyssna på mig. I stället får kundservicepersonal lyssna till min ilska och besvikelse, de som egentligen inte har något med detta att göra. Efter att ett flertal gånger bett om att få tala med någon ansvarig valde kundservicepersonal att lägga på luren. Jag bad inte om en lösning – jag bad om att någon skulle lyssna till mig, min situation och visa mig respekt.

Ert svar är – reklamation. Vid kontakt med stuteri meddelar de att det har varit katastrof i år med flera uteblivna expresspaket. Vid gjord reklamation har den högsta utbetalningen varit 50 kronor. Detta kompenserar knappast för de tusentals kronor som i går brände inne. Jag förväntar mig givetvis en kompensation för det som skett, men jag förväntar mig också att ni ska ta mig och min historia på allvar samt se över rutiner.

Oerhört tråkigt att min insemination i går uteblev. Men framför allt oerhört tråkigt att ett så stort företag som Postnord inte värdesätter sina kunder mer än vad de gör.

Med vänlig hälsning,
Ida-Maria Källqvist Alm"

Läs Postnords svar: ”Vill be både mottagare och avsändare om ursäkt”


Läst 49223 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Galleriet på Hippson Market

Populärt hos Charlies

Husbloggare

Gästblogg: "Det vi vill vinna är hästens förtroende och lust att samarbeta”

Gästbloggen

Midsommar!

Therese

Gothenburg Summer Tour Dag 5

Saras vardag

Till Husbloggarna