Gästbloggen - Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"
AUG
05
2019

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 90233 ggr





Fler inlägg

AUG
31
2020

Jockey on her horse leaping over a hurdle, jumping over hurdle o
Foto: Privat och Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Kelly Schild Berglind arbetar som hästutbildare, tävlingsryttare och instruktör på Vellinge Ridcenter hos Jonas Holmberg och Charlotte Andersson. Hon rider allt ifrån unghästar till svårklasshästar i hoppning och bland eleverna finns såväl nybörjare som de som startat SM. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook lyfter hon faktumet att många i dag har alldeles för bråttom upp i klasserna, Hippson har fått tillåtelse att dela hennes tankar här i Gästbloggen.

Jag började på Sundby Ridskola hos Mats Mellberg när jag var 7 år gammal. Där red jag i många år, och tävlade på ridskoleponnyer. Men fick alltid rida många starter i den lägsta klassen med bra resultat innan man fick gå vidare uppåt, det blev många rosetter på den tiden. När jag väl fick egen ponny och sedan hästar så fortsatte jag träna för Cathrine Persson och Helena Persson. De var väldigt noga med att man inte skulle rida högre än den klass som var lämplig. Många stabila rundor innan man kunde gå vidare. När man startat en högre klass oavsett resultat var de även noga med att man kunde gå ner en klass för att både häst och ryttare skulle hållas med gott självförtroende hela tiden. Mycket har jag med mig än idag från både ridskolan, Cathrine och Helena.

Nu till det jag tycker man ser alldeles för mycket av idag. Ponnyer och hästar som med sina ryttare hoppar två till tre klasser högre än vad de är lämpade. Föräldrar och barn som är så nervösa för den där starten, förmodligen hade de inte behövt vara lika nervösa om de varit en lägre klass som de känt sig tryggare med. Det måste väl vara roligare att hoppa felfritt och bli placerad än att komma till hinder nummer 4? Man vill gärna hoppa samma klasser som sina kompisar gör. Ibland blir man nog gladare att kunna lägga ut ett bra resultat på Instagram än för resultatet i sig (och det gäller nog även mig). Sociala medier är en farlig värld, man jämför sig gärna med andra och försöker bräcka andra genom finare bilder eller flottare texter. Man tror att mängder av schabrak och fina benskydd kan hjälpa till. Pengar man kunde lagt på bra träning istället. Självklart kan det gå fel hur förberedd man än är. Men är man klok nog backar man bandet om man får problem.

Man stöter på elever som är blir tjuriga eller ledsna för att de inte känner att de får till de, men ändå vill de hoppa högre. Jag har aldrig vågat säga till en tränare att de ska höja hindren, medans det nu för tiden är en vanlig önskan som kan komma både från elever och föräldrar. Förmodligen för att många tränare då faktiskt höjer hinden för att tillfredsställa ryttaren eller föräldrar. Jag är säkert inget undantag och har säkert tidigare gjort liknande tidigare. Bara för att man köper en fin häst eller ponny finns det ingen garanti att man kommer kunna hoppa en viss klass med den. Lätt A/120 är en relativ svår klass, och det är ingen självklarhet att alla ska klara av att rida det. Och samma gäller det här med kval. Bara för att man är kvalad till en viss klass betyder ju inte alltid att man är redo för att rida den.

//Kelly Schild Berglind


Läst 36688 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
25
2020

Foto: Adobe Stock, Annika Grundberg (porträtt)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Richardsson är hästföretagare och driver Stall Adam i Göteborg. På anläggningen har hon ridskoleverksamhet och uppfödning av svenska varmblod. I hennes verksamhet är miljötänket alltid närvarande och hon har tidigare varit engagerad i ett projekt att göra biogas av hästgödsel bland annat. Hon sitter i styrelsen för LRF i Västra Götaland och det är i den rollen som hon debatterar den statliga utredning om åtgärder för att minska övergödningen som just nu är ute på remiss. I den framförs flera förslag som, om de blir verklighet, påverkar hästnäringen i Sverige negativt.

Jag är imponerad av de politiker som håller huvudet kallt och inte rycks med av plötsliga nycker, utan tar sin utgångspunkt i fakta innan de agerar. Men just när det gäller miljömål förefaller det som att många får skygglappar för fakta och vågar inte annat än att springa på varje boll. Endast effektiva åtgärder bör sjösättas, som ger verklig nytta. Det skapar inte trovärdighet att skapa lagar kring sånt som kan lösas på frivillig basis, inte heller att sila mygg och svälja kameler.

Flera projekt är redan igång för hantering av hästgödselfrågan i samverkan med andra aktörer; till exempel genom att öka kunskap om och accelerera genomförandet av åtgärder som kan minska näringsläckage: Greppa näringen (LRF och Jordbruksverket), Varje Skit Räknas (Race For The Baltic) och Skitsmart (HNS). Nu finns också den digitala plattformen Jordmån, där företag inom de gröna näringarna gratis kan registrera sig och mötas i något vi kallar affärslabb.

Här skapar vi enkla, snabba kontaktvägar där hästägare kan få kontakt med närliggande jordbruk i lokala cirkulära bioekonomier, som kan sprida gödseln på egna marker eller köpa tjänsten avhämtning. Som grädde på moset möjliggörs även andra lokala klimatsmarta affärssamarbeten.

Vi behöver värna hästens välgörande inslag i samhället som en brygga mellan stad och land.

//Helena Richardsson, ledamot i regionstyrelsen LRF Västra Götaland.

 


Läst 48477 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
22
2020

OM DENNA GÄSTBLOGG
Johanna Habbe bor i Åseda och arbetar som veterinär. Hon bor på en gård med sin familj inklusive katt, häst och hönor. För fyra år sedan startade hon Facebook-sidan Veterinär Johanna Habbe för att ge människor tips och information om stort och smått som rör djur. Så här i sensommartid har hon skrivit ett inlägg, med glimten i ögat, om styngflugan och dess gula ägg på hästens ben.
Vill bara mitt i semestern berätta
Att det blivit dags att hästbenen "tvätta"
Här har styngflugan nu börjat jobba
Och jag vill härmed för ryktstenen lobba
Ur vart och ett av dessa ägg
Kryper en larv ut på ben och hovskägg
Det kliar och irriterar så hästen blir störd
Och det var styngflugehonans innebörd
Att när hästen med tänderna kliar som så
Rakt ner i hästmagen kommer de små
Sen kan de tugga och mumsa och växa
Och i värsta fall ge hästägaren en läxa
I buken och tungan bildas puppor och larver
Bara för att ägaren var en slarver.
Nej ta nu ditt ansvar och skrubba och gno
Så hästen får jobba i lugn och i ro!

Läst 62235 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv