Gästbloggen - Gästblogg: Höbristen får katastrofala följder
AUG
19

Gästblogg: Höbristen får katastrofala följder

OM DENNA GÄSTBLOGG
Caroline Betts Kjäll är en ponnymamma som vill göra allt för att hjälpa till så att ridskolorna runt om i landet får extra stöd, detta efter torkan och den foderbrist som råder. I en text formulerar hon problemet, och vädjar till fler att försöka påverka.

 
Foto: Privat och Adobe Stock

"Höbristen får katastrofala följder – hög tid att försöka påverka 

Snart är hösten här och över 9 500 ridskolehästar står snart i sina boxar och behöver hö på 895 ridklubbar runt om i landet, från norr till söder. Där framför allt barn och ungdomar kommer att rida fem miljoner timmar under kommande år. Ridsporten är den näst största ungdomssporten efter fotboll och nästan hälften av alla ridskolor erbjuder verksamhet för ryttare med funktionsnedsättning (statistik från Svenska ridsportförbundet 2015).
  
Det här är en fråga som berör oberoende av politisk ställning och Lotta Finstorp (M) har skickat ett brev till socialministern. Hon ska få svar den 24 augusti. Vad händer om svaret blir nej?
Jag kan förstå att många ansvariga på ridskolorna och i ridklubbarna runt om i Sverige ligger sömnlösa, med vetskapen om höbristen och de höga priserna på hö efter sommarens torka. Detta kommer att få katastrofala följder som berör så många, framför allt barn och ungdomar, antingen via höjda avgifter eller nedläggningar av ridskolor.
  
Jag tror också att vetskapen och förståelsen för situationen är begränsad, höpriserna är upp till 40 procent högre än vanligt om man ens får tag i tillräckligt med hö. Korta versionen för dyrt hö: Ridskola utan hö = inga hästar = ingen verksamhet.
  
Jag önskar att alla ridsportmänniskor – du som gillar ridsport, har barn som rider knatteridning eller du som tävlar på elitnivå – samordnar sig, hjälps åt, höjer sina röster och trycker på så att det händer något. Vi behöver öka förståelsen bland politikerna för det krävs snabba beslut nu direkt, om ersättning som stöttar ridskolorna så att verksamheterna kan fortsätta i höst.
Det handlar om dagar innan ridskolorna sätter i gång igen och många ridskolor har inte foder ännu. Det har varit ett extremt svårt år och för många ridskolor kommer det att bli avgörande om de får ekonomiskt bidrag för att fortsätta sin verksamhet.
  
Tack till alla ridskolor runt om i Sverige som skapar en plattform för barn och unga att lära sig hästkunskap, att ta ansvar, ordning och reda, respekt och tillit och ovillkorlig kärlek till hästarna. Ridskolan är en plats för många att ha möjlighet att rida och att komma nära djur. All forskning visar att ridning är bra på så många sätt – både för hjärta, kropp och knopp!
Vill du vara med och påverka, skicka ett kort mejl till idrotts- och socialminister Annika Strandhäll (S) på socialdepartementet.registrator@regeringskansliet.se. Skriv gärna att regeringen måste hjälpa ridskolorna, som behöver ekonomiskt stöd i år efter den svåra torkan.
  
Tack och hej från ponnymamman
Caroline Betts Kjäll"

taggar


liknande webbartiklar


Läst 64337 ggr





Fler inlägg

NOV
21

Gästblogg: "Ett dåligt kapitel betyder inte bokens slut"

Foto: Tobias Hansson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ryttaren, föreläsaren och inspiratören Johanna Lassnack, som driver Ryttarinspiration, har publicerat ett tänkvärt inlägg på sitt Instagram-konto. En svacka behöver inte betyda något negativt, utan kan i stället vändas till något positivt. Hippson har fått tillåtelse att dela inlägget här i Gästbloggen.

Kan ni också känna ibland hur enkelt det är att tvivla på sig själv? Att man inte är "bra nog". Man har en dålig dag, man gör ett misstag och så är man i gång med att börja kritisera sig själv. Man tänker att man borde ha kommit längre, borde ha gjort mer. Ibland kommer en känsla av hopplöshet av att inte ha "rätt" jobb, "rätt" häst, relationer, livsstil.

Något som har hjälpt mig i dessa tankar är att inse att där jag är just nu är ett nödvändigt steg. Det kanske suger just nu, jag kanske inte ser resultat, jag kanske verkar stå still, men sanningen är att där jag är just nu är precis där jag behöver vara för att förbereda mig på dit jag är på väg. Och något jag i dag vet av erfarenhet är att resultatet kommer att komma, verkligen! Kanske inte omedelbart, men så småningom. Jag brukar påminna mig om att när tiderna är tuffa så är de det av en anledning – för att lära mig något. Smärta är en del av att växa.

Sedan har jag också insett att jag inte kan styra allt som händer mig, jag kan bara kontrollera hur jag svarar på vad som händer, och i mitt svar ligger min makt. Och när jag känner att det står still så påminner jag mig om att det alltid finns något litet jag kan göra. Det räcker inte att stirra på trappan, jag måste kliva upp för trapporna. Och det intressanta är att det ibland har slutat med att det minsta steget jag tog i rätt riktning visade sig vara det största steget i mitt liv.

När jag får bakslag använder jag varje besvikelse som bränsle för att driva på framåt med större beslutsamhet än någonsin tidigare. För jag har insett (och det tog lite tid) att när något dåligt händer kan jag antingen låta det förstöra mig eller låta det stärka mig. Och valet är mitt.

Och med detta sagt vill jag inspirera dig som kanske är i en dipp just nu och påminna dig om att du är starkare än du tror att du är. Du kanske inte är där du vill vara ännu men du är på väg, så ingen ånger, bara lektioner. Inga bekymmer, bara acceptans. Inga förväntningar, bara tacksamhet.

Berättelsen om ditt liv har många kapitel. Och ett dåligt kapitel betyder inte bokens slut. Det är du som skriver och det är du som bestämmer innehållet, så även hur slutet ska bli.

/Johanna Lassnack


Läst 6982 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
20

Gästblogg: "Boxvila – hästens eller hästägarens fiende?"


Foto: Maria Oscarius och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Annelie Eriksson driver Stall Steninge By i Gottröra i Stockholm, där de bland annat tar emot hästar för rehabilitering. Annelie, som tidigare har arbetat på Hippson, skrev nyligen detta inlägg på stallets Facebooksida. Hon har nämligen funderat på varför många hästägare nästan känner skam över att ha sin häst på boxvila. Läs hennes tankar nedan.

"Under åren på gården och med verksamheten har vi löpande tagit emot hästar som är ordinerade boxvila. Ofta kommer de till oss i brist på sällskap i det egna stallet. Något som ofta slår mig är att det finns en lättare skam över att ha sin häst på boxvila. För mig handlar det ofta om att leva – eller inte leva.

Beroende på typ av skada kan boxvilans längd variera, från några få dagar till månader. Årstiden i vårt härliga land spelar också in i kalkylen. En häst med gips eller bandagerade sårskador ska inte komma ut i regn och vätan som uppstår. Som hästägare har man kanske aldrig behövt ställa sin häst på boxvila och det känns väldigt jobbigt, stort och betungande. För oss som stött på en stor mängd hästar i detta tillstånd vill jag ändå, om än kanske ut i tomma intet, skriva några rader om det.

Det första jag vill skriva, och som jag till fullo står för är: En häst med boxvila lider sällan!
Vi har inte haft någon häst här som har mått psykiskt dåligt över att hållas inne på box under en begränsad tid. Med det sagt finns det självklart förebyggande åtgärder man kan genomföra för att lätta upp tiden för hästen.

1. Lyssna på veterinären
Den första punkten är utan tvekan att lyssna på veterinären. Som hästägare har du åkt till denna yrkesperson för att få den sakliga, kunniga och objektiva bedömningen av skadan hästen har råkat ut för. Att åka därifrån och inte följa de ordinerade åtgärderna är inte ett alternativ. Om man inte känner sig bekväm är det bara att styra bilen mot en annan veterinärklinik för en second opinion - INTE lyssna på vad övriga säger hemma i stallet.

2. Miljöombyte
En av fienderna mot hästens läkande kan faktiskt vara de invanda rutinerna hemma i stallet. För en skadad häst kan det vara otroligt viktigt att vila verkligen betyder vila. Men hur blir det då för hästen när morgonen kommer och kompisarna leds ut till hagen? Flera hästar som kommer till oss är ranghöga och måste byta miljö för att landa och vila i lugn och ro. Våra uteboxar är mina älskade boxar, där blir det lite ute men ändå inne.

3. Sällskap
Kan det kanske finnas ett alternativ i hemmastallet, att hästkompisen stannar inne om dagarna för att hålla sällskap? Eller kanske i alla fall delar på uppgiften med någon annan hästkompis? Här finns det egentligen ingen självklarhet att hästägare ställer upp med sina hästar. Det är inte alla som vill låta sin fullt friska häst stå inne en solig dag i juli för att hålla en annan häst sällskap.

4. Håll igång magen
Ingen av våra kundhästar har någonsin fått problem med magen under boxvila. Dock ska man hysa väldigt stor respekt för att en häst i god kondition plötsligt ska stå still 24 timmar om dygnet. Det är ofta smärtstillande och inflammationshämmande medicin inblandat i detta, så rådfråga veterinären vad man kan göra för att förebygga eventuell kolik.

5. Rykta
”En skadad häst ska få mer omvårdnad än en tävlingshäst”, det sa en veterinär till mig för många år sedan. Boxvila får inte betyda bortglömd. Den vill vara med, synas och vårdas på samma sätt, om än inom ett begränsat utrymme. Personligen är jag för att hästens päls får växa ut, hellre en varm päls och tunnare täcke än klippt häst och tunga täcken under viloperioden är min filosofi.

6. Håll planen
Hästen ser glad ut, den känns lugn och det har ju faktiskt gått några veckor. Vad kan en kort promenad göra eller bara att ta ut den för att beta en stund? Så kan tankarna gå, men här finns det en röd lampa. Det kan faktiskt förstöra mycket. Ett enda bocksprång eller en snabb sväng för att den blir rädd, glad eller bara är taggad kan flytta tillbaka rehabiliteringen till ruta ett. Håll planen! Kliar det i fingrarna så ring veterinären och stäm av, det kan vara ok, men även vara i den fas där skadan är som mest skör.

Med ovan tips nedskrivna vill jag även lägga till – gnistan kommer tillbaka! Ni som sett det vet vad jag menar, och jag blir fortfarande lika varm i magen och hjärtat tar en dubbelstuds i bröstet när det sker. När man har jobbat med hästarna i flera månader, följt ordinationerna med boxvila, liten liten sjukruta till en större sjukruta till en större hage. Plötsligt kommer det – vändningen. Hästen känner det själv, kanske för att det inte längre finns någon smärta där skadan satt eller i samband med att vårgräset kommer efter en mörk vinter. Då höjs nacken sju centimeter och gnistan i ögonen är tillbaka. För mig handlar det ofta om att där kommer hästen åter, en häst som jag aldrig sett tidigare eftersom de kommer hit skadade. Då vet jag att vi har kommit en lång väg och snart är klara med vår del i arbetet.

Fotnot: Jag är inte veterinär, det här är ingen handbok eller svar på alla frågor. Jag kände bara ett behov att få skriva och kanske avdramatisera ordet ”boxvila” lite. Ett behov jag under några år faktiskt haft, men inte kommit mig för att skriva ner.

Mvh Annelie"


Läst 20542 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
16

Gästblogg: Uppskatta vad varje ridskolehäst har att lära dig


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Dina Aarnes är utbildad hippolog och beridare, i dag arbetar hon som ridlärare hos Vellinge ridcenter. I ett uppmärksammat inlägg på Facebook skriver hon om den negativa inställning som ibland kan märkas i samband med hästutdelning vid ridskolor, något hon i stället vill vända till något positivt. Hippson har fått Dinas tillåtelse att dela hennes inlägg i Gästbloggen.

Ett litet stick i hjärtat är vad man känner när man hänger upp dagens ridlista och man ser ryttare som suckar tungt, sjunker i axlarna eller båda delarna när de läser vilken häst de är tilldelade för dagens lektion. Ett litet stick i hjärtat för den hästen som i en timme ska bära runt på en ryttare som redan bestämt sig för att den inte tycker om sin häst. Ett litet stick i hjärtat för hästen som inte själv valt sin ryttare men som ändå ställer upp lektion efter lektion.

Att rida är ett privilegium och något man själv har valt att göra. Om man valt att rida på ridskola förmodar din instruktör att du faktiskt vill lära dig rida. Instruktörens högsta önskan är att du ska bli bra på det.
Oftast finns det en plan och en tanke om varför du är tilldelad just den hästen. Innan du sitter upp nästa gång, fråga dig själv ”vad kan denna hästen lära mig i dag?”. Alla hästar har något att ge, en känsla eller ett nytt verktyg i lådan.

Konsten ligger ju faktiskt i att kunna få en lat häst i bjudning, att få en osäker häst att ta för sig, en busig häst att fokusera eller en spänd häst att bli lösgjord. Det kräver träning. Om man tycker en häst är tråkig är det allra oftast så för att man inte får till att rida hästen så bra som man själv önskar. Det är inte lätt att bli konfronterad med sina egna tillkortakommanden, men det är i just den situationen man får chans att verkligen växa som ryttare.

Ursäkten om att ”det är inte min typ av häst” är egentligen en riktigt dålig sådan. En bra ryttare kan rida alla typer av hästar. En bra ryttare har tränat många timmar på olika typer av hästar för att bli en bra ryttare. En bra ryttare kan hitta och förvalta guldkornen i varje häst.

Om vi absolut vill rida är det vår uppgift att eftersträva att göra det så bra som det överhuvudtaget är möjligt, även om vi bara rider för skojs skull. Det är vi skyldiga varje häst som bär upp oss.

Peace out och rid fint,
Dina


Läst 35638 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv