Gästbloggen - Gästblogg: Hovslagaren – oumbärlig eller utbytbar?
JUL
04

Gästblogg: Hovslagaren – oumbärlig eller utbytbar?


Foto: Sofie Holmström

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hovslagaren Jan-Erik Nilsson, baserad i Skåne, skrev under söndagen ett mycket uppmärksammat inlägg på sin Facebook-sida. Med Jan-Eriks tillåtelse delar vi med oss av hans ord, som verkar ha fått många hästägare att tänka till. 


"Hovslagare är ett ganska hårt och slitsamt arbete. Alla stall är inte perfekta. Alla hästar står inte som ljus. Det får man acceptera om man valt hovslagaryrket. Fast någon gång händer det att man tvingas tacka nej på grund av undermålig arbetsmiljö eller livsfarliga hästar. Folk tycker då som regel att jag är lat, rädd, klen eller oförskämd. Det kan jag leva med. Jag är ensam i mitt företag och är således mitt eget skyddsombud.
  
I det stora hela trivs jag med mitt jobb och vill gärna fortsätta med det. Några saker kan jag dock uppleva särskilt frustrerande och onödiga:
  
Ohanterade, understimulerade eller bortskämda hästar. Jag tycker det är oerhört respektlöst av hästägaren att tro att det ingår i mina åtaganden att kunna sko eller verka en häst på 3-4 år, eller äldre, som har gått på lösdrift hela livet och knappt blivit hanterad eller tränad. Risken att bli allvarligt skadad är överhängande.
Sådana hästar måste man ge sedering eller, vilket är att föredra, uppfostra. Jag förväntar mig att hästen är tränad inför uppgiften, kan stå uppbunden själv och lyfta benen så pass att jag kan utföra mitt arbete. Detta ska hästen kunna utan att samtidigt äta morötter.

Hästar som är stressade eller oroliga är svåra och ansträngande att jobba med – ibland omöjliga. Hästar blir nästan alltid oroliga om de är ensamma i stallet. Därför måste man ta in en sällskapshäst. De blir också uppspelta när det är dags för mat. När hovslagaren jobbar är det förbjudet att fodra, lägga upp foder eller skramla i fodertunnorna.
En annan sak som gör hästar stressade är spring och stök i eller utanför stallet, speciellt när man passerar in och ut med andra hästar. Fråga först, som du gör när du träder in i ett ridhus.
När hovslagaren kommer bör hästen ha stått i boxen en stund, främst för att kissa. Hästar vill absolut inte kissa på det hårda golvet eftersom det stänker på benen. Därför håller de sig i det längsta och blir då väldigt stingsliga. Ta aldrig in en häst från hagen för att direkt binda upp den på stallgången.
  
I vissa stall känns det som en överraskning varje gång hovslagaren kommer – det saknas lämplig uppbindning och/eller skoplats. Jag tycker det är viktigt att hästarna har utrymme både framåt och bakåt; dels för att de inte ska känna sig trängda, dels för att jag ska få plats att göra mitt jobb. Box eller utomhus är för den sakens skull inga tänkbara arbetsmiljöer.
Att sko i en spolspilta kan bli farligt om hästen får panik, eftersom man då blir trängd inne i spiltan. Fixera aldrig hästens huvud, vilket är lätt hänt om ägaren väljer att hålla hästen i grimman under skoningen.
  
Hästens ben och hovar ska vara torra och rena. Om de är blöta eller gyttjiga blir de hala och kalla på vintern. På sommaren är det plus i kanten om man använder flugtäcke och flugspray.
  
Vissa hästägare, ibland erfarna sådana, är omedvetna eller struntar fullständigt i det ovannämnda. Det är helt okej, men då kan man inte förvänta sig ett fullgott arbete, att jag är intresserad av att hålla god service eller ge rabatterat pris. Fast det spelar kanske ingen roll, det finns ju fler hovslagare och ingen är väl oumbärlig...?
  
Jag vet att det finns många hovslagare som kommer för sent, inte kommer alls, går under jorden, inte ringer upp, gör slarvjobb. Sannerligen en skam för yrkeskåren. Sen finns det faktiskt de som har en oerhört hög arbetsmoral, kommer vid utsatt tid, gör förstklassiga arbeten, jobbar nästan alla årets dagar, alltid ställer upp och i princip alltid är tillgängliga. Ta vara på dem!
  
/Jan-Erik"


Läst 108068 ggr





Fler inlägg

DEC
03

Gästbloggen: "Vänta inte ut hovbölden"

OM DENNA GÄSTBLOGG
På Vaggeryds hästklinik har man sett många hovbölder den senaste månaden. I ett inlägg på Facebook vill kliniken därför informera hästägare om hovbölder och vad de kan innebära. Hippson har fått tillåtelse att dela deras inlägg i Gästbloggen. 

Foto: Adobe Stock och Vaggeryds hästklinik
  
Ena dagen kan
hästen plötsligt vara blockhalt. Hältan kan också komma smygande eller komma och gå. 
En hovböld är en infektion i hovens läderhud. Bakterier kan ha tagits dit via exempelvis trampskador, spiktramp, sömstick, sprickor, röta eller hålväggar.
Hästen kan få ökad puls till hoven och bli varm och svullen. Svullnaden kan gå upp över kotan. Hästen kan även bli hängig.
  
Oftast sitter bölden i väggläderhuden och det gäller att säkerställa diagnosen och hitta var bölden sitter. Det kan även vara andra orsaker till att hästen är kraftigt halt.
Hovslagaren eller veterinären känner noga igenom hoven med en visitertång. Ibland är det svårt att hitta bölden, ofta läggs ett våtvarmt omslag över natten.
  
När bölden lokaliserats gäller det att tömma den nedåt. Detta görs av veterinär eller hovslagare. När bölden väl tömts och spolats ur räcker det oftast med bandagering och vila en kortare tid. Ibland behöver hästen skos med en sula efteråt.
Vid svårare infektioner krävs antibiotika. Stelkrampsskydd kontrolleras.
  
Vänta inte ut hovbölder. Det kan handla om infektioner som kräver antibiotika eller stelkrampsskydd. Bölden kan också sprida sig och bli mycket stor om den inte dräneras i tid.
Framför allt så har hästen mycket ont, när bölden tömts brukar smärtan släppa snabbt.
  
/Vaggeryds hästklinik


Hippsons julkalender

Fram till den 24/12 publicerar vi ett erbjudande per dag. Observera att det kan finnas erbjudanden som enbart gäller "sin" dag.

Läst 13409 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
23

Gästblogg: Interaktiv övning till uteritten

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Kerstin Olsson med sin 13-åriga SWB-valack Archi (e. Camaro M – Icro Marco) rider varierat och ofta ute i naturen. Vid uteritt ville valacken tidigare bara gå först i ledet, men som en lösning på problemet kom Kerstin på en bra övning. Här i Gästbloggen delar hon med sig av övningen – som passar alla som rider i grupp och som vill öka samspelet under uteritten.

Jag kom på denna övning för en tid sedan när min häst – som jag ofta rider ut med själv – tydligt visade att han inte accepterade att gå efter en annan häst när vi ibland hade sällskap på uteritterna. Övningen rids med fördel på grusvägar eller bredare skogsstigar.

Ni behöver vara minst två ekipage och övningen rids enligt följande:

1. Börja med att skritta, på tygeln, i ett led efter varandra.

2. Den som är sist gör en övergång till trav och travar förbi den eller de som är framför. När ekipaget är främst i ledet görs en övergång till skritt. Under tiden ska alltså den eller de hästar som blir omridna fortsätta att skritta på samma sätt som tidigare.

3. Den som nu är sist gör en övergång till trav, travar förbi övriga ekipage och gör en övergång till skritt när ekipaget är främst i ledet.

Det blir alltså en evighetsövning och när grunden fungerar bra kan svårighetsgraden ökas. Bara fantasin sätter gränser för hur övningen kan varieras, men här är några exempel:

– Arbeta i galopp i stället för trav under "omkörningen".

– Flytta hästen sidvärts undan höger skänkel innan "omkörningen", samt undan vänster skänkel när ekipaget är främst i ledet – för att komma i linje med övriga igen.

– Rida öppna och sluta under delar av övningen.

För mig räckte det med ett par "omkörningar" för att min häst skulle acceptera att vänta och fortsätta att skritta fint tills det blev hans tur att "köra om" igen. Samtidigt kan övningen vara bra för att träna övergångar och sidvärtsrörelser på ett annat sätt än på ridbanan, samt när andra hästar finns i den omedelbara närheten. Det vill säga att hästen tränas till att inte bryr sig om vad de andra gör, utan fortsätter att fokusera på ryttaren.

Med vänliga hälsningar
Kerstin Olsson, hobbyryttare


Läst 38061 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
21

Gästblogg: "Ett dåligt kapitel betyder inte bokens slut"

Foto: Tobias Hansson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ryttaren, föreläsaren och inspiratören Johanna Lassnack, som driver Ryttarinspiration, har publicerat ett tänkvärt inlägg på sitt Instagram-konto. En svacka behöver inte betyda något negativt, utan kan i stället vändas till något positivt. Hippson har fått tillåtelse att dela inlägget här i Gästbloggen.

Kan ni också känna ibland hur enkelt det är att tvivla på sig själv? Att man inte är "bra nog". Man har en dålig dag, man gör ett misstag och så är man i gång med att börja kritisera sig själv. Man tänker att man borde ha kommit längre, borde ha gjort mer. Ibland kommer en känsla av hopplöshet av att inte ha "rätt" jobb, "rätt" häst, relationer, livsstil.

Något som har hjälpt mig i dessa tankar är att inse att där jag är just nu är ett nödvändigt steg. Det kanske suger just nu, jag kanske inte ser resultat, jag kanske verkar stå still, men sanningen är att där jag är just nu är precis där jag behöver vara för att förbereda mig på dit jag är på väg. Och något jag i dag vet av erfarenhet är att resultatet kommer att komma, verkligen! Kanske inte omedelbart, men så småningom. Jag brukar påminna mig om att när tiderna är tuffa så är de det av en anledning – för att lära mig något. Smärta är en del av att växa.

Sedan har jag också insett att jag inte kan styra allt som händer mig, jag kan bara kontrollera hur jag svarar på vad som händer, och i mitt svar ligger min makt. Och när jag känner att det står still så påminner jag mig om att det alltid finns något litet jag kan göra. Det räcker inte att stirra på trappan, jag måste kliva upp för trapporna. Och det intressanta är att det ibland har slutat med att det minsta steget jag tog i rätt riktning visade sig vara det största steget i mitt liv.

När jag får bakslag använder jag varje besvikelse som bränsle för att driva på framåt med större beslutsamhet än någonsin tidigare. För jag har insett (och det tog lite tid) att när något dåligt händer kan jag antingen låta det förstöra mig eller låta det stärka mig. Och valet är mitt.

Och med detta sagt vill jag inspirera dig som kanske är i en dipp just nu och påminna dig om att du är starkare än du tror att du är. Du kanske inte är där du vill vara ännu men du är på väg, så ingen ånger, bara lektioner. Inga bekymmer, bara acceptans. Inga förväntningar, bara tacksamhet.

Berättelsen om ditt liv har många kapitel. Och ett dåligt kapitel betyder inte bokens slut. Det är du som skriver och det är du som bestämmer innehållet, så även hur slutet ska bli.

/Johanna Lassnack


Läst 47803 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv