Gästbloggen - Gästblogg: "Jag har ingen riktig häst"
APR
27

Gästblogg: "Jag har ingen riktig häst"

OM DENNA GÄSTBLOGG
Linnea Hasselqvist är 20 år och har en ridtravare, hon har tröttnat på att travare som omskolas till ridhästar nedvärderas. I sin blogg skriver hon att ridtravare också är hästar. Vi har fått tillåtelse att publicera inlägget här i Gästbloggen, läs mer i Linneas blogg.


  
Jag har ingen riktig häst

Travhästar. Vamblod. Ridtravare. Kalla dem vad du vill, men kom aldrig och påstå att de inte är riktiga hästar. Jag (och säkerligen andra) som har en ridtravare har fått höra ett flertal gånger;
  
"Ridtravare kan ju inte hoppa?"
"Är det inte jobbigt att ha en travare, de kan ju typ inget?"
"Travare kan väl inte galoppera?"
"Varför har du en travare om du vill träna och typ tävla?"
"Varmblod är ju så klumpiga…"
"Varför köper du inte en riktig häst istället?"
  
Well. Nu ska ni få höra något som antagligen kommer komma som en chock... Varmblodiga ridtravare är också hästar. Förvånad? Tänkte nästan det.
  
Att vissa ridtravare inte "kan" hoppa beror helt och hållet på hur den tränas, och hur musklad den är. Great t.ex. är inte så duktig på att hoppa, för jag har inte som mål att hoppa med henne, men min väns ridtravare kan hoppa 1.10m. Det beror på att Great är inte tränad till att hoppa, men det är min väns häst. Alla hästar kan hoppa, och så är det. Dock har alla olika kapacitet liksom vi människor.
  
Att en ridtravare "inte kan någonting" beror också på hur den tränas. Om den är tränad till att springa på travet, klart som sjutton att den inte kan medelsvår dressyr då? Det är väl logiskt.
  
Ridtravare kan galoppera, det kan hästarna som tränas till travet också göra. Det handlar fortfarande om kapacitet och träning. Vår förra ridtravare Eddie var svår att få galopp på, för han var inte tränad till det. Han rusade gärna in i galoppen och hade lättast för att galoppera ute i "skogen", helst i uppförsbackar. Great kan fatta galopp från skritt.
  
Ja, varför har jag en ridtravare om jag vill träna och tävla? För att de kan lära sig lika mycket som andra hästar, bara att det kanske tar längre tid, eller så kan de inte alls, liksom vissa hästar som är uppfödda till hoppning inte alls vill hoppa. Det är väldigt individuellt.
  
Varmblod är klumpiga? Jag känner minst lika många andra hästar som är klumpiga, så jag förstår inte varför just ridtravare har fått den stämpeln liksom kallblod.
  
Och den sista och vanligaste frågan... Varför köper jag ingen riktigt häst? Jag hade ingen aning om att ridtravare inte var hästar. Vad är de då? En annan ras liknande elefanter? Jag förstår frågan, och jag förstår att det menas att ridtravare inte har någon kapacitet, och inte kan komma någon vart. Men det är helt fel.
  
Självklart har ett halvblod som är avlat till att hoppa 1.30m andra förutsättningar jämfört med en travare som är avlad till att kunna springa fort rakt fram. Man får inte glömma dess härstamning och heller inte dess förutsättningar som att deras benställning är på ett annat sätt än t.ex. ett halvblod. Detta gör att en ridtravare kan behöva dubbelt så mycket träning som det där halvblodet med fin hoppstam. Att hästarna är byggda olika gör inte att hästen är mindre häst bara för att. Likaså med kallblod. De är byggda för att dra vagnar, kunna gå bra i kuperad terräng och gå långa sträckor, och då är det klart att de behöver kanske mer och lite annan träning för att kunna tävla i hoppning eller dressyr. Däremot finns det ridtravare (eller kallblod) som naturligt inte alls ville springa på travet men som ÄLSKAR att hoppa och/eller vara ute i skogen och galoppera.
  
Nu är inte att tävla det viktigaste, men det är det ämne och exempel många ofta tar upp gällande ridning. Och bara för att man inte vill tävla betyder det heller inte att man är mindre värd som ryttare.
  
En sak som många verkar tro är att det är många som vill ha häst och köper ridtravare bara för att de är billiga. Att vissa människor inte har råd med en "fin" häst så då tvingas de att köpa ett "fult gammalt varmblod". I vissa fall handlar det såklart om pengar. Alla har inte råd (eller lust) att köpa en "typisk stjärna med kapacitet" för 250.000kr, eller ens för 30.000kr. Men kärleken till en häst sitter väl ändå inte i dess pengavärde? Vad är det som säger att bara för att en häst kostar 250.000kr så är den värd att älskas mer? Då är den värd att få ett bra hem? Och vad är det som säger att hästen är fin bara för att den är dyr?
  
Jag vet om människor som har köpt dyra och "fina" hästar som ständigt är skadade, har blivit triangelmärkta eller som inte alls vill ut på tävlingsbanan. Ett högt pris garanterar inte alltid den "perfekta" hästen. Och om jag bara vill ut och lulla runt i skogen, varför måste jag då ha den där "riktiga" hästen? 
  
Kan inte jag få älska min häst för att den är min, för att den är min bästa vän, för att vi litar på varandra, och framför allt för att den, till skillnad från många människor, inte dömer en efter ens kapacitet, mål, värderingar eller utseende?
  
Alla hästar har rätt att bli älskade oavsett storlek, ras, färg, kapacitet eller mål. 
  
Du har ingen som helst rätt att kalla mig misslyckad, min häst ful eller säga att jag borde skaffa mig en riktig häst bara för att jag har en ridtravare.
  
"Alla är genier. Men om du dömer en fisk utifrån dess förmåga att klättra i träd, då kommer den att leva hela sitt liv i tron att den är korkad” (Albert Einstein)

taggar


liknande webbartiklar


Läst 64718 ggr





Fler inlägg

AUG
05

Gästblogg: "Hästhållningen skiljer sig åt men kärleken till hästen är densamma"


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Lovisa Berggren bor i Tyskland sedan åtta år och flyttade dit på grund av ett icke-hästrelaterat jobb. I Sverige hade hon egna hästar och tränade och tävlade i främst dressyr upp till Lätt A, hon har även ridit montélopp. I Tyskland rider och tränar hon ett par olika hästar och hoppas kunna börja tävla i dressyr när hon har tagit tysk tävlingslicens.

Böljande frodiga vingårdar. I mitten en ridanläggning som rymmer 50-talet hästar två stora ridhus, två longeringshallar, hoppbana, skrittmaskin... Och två, hör och häpna, löpband för hästar. Detta är bilden som möter mig varje dag när jag åker till stallet i sydvästra Tyskland. I mångt och mycket är det en drömbild av den tyska ridvärlden. Men i mina svenska ögon är det något som saknas: HAGAR!

Sammantaget har anläggningen motsvarande ytan av ett fotbollsfält ”vinterhagar” och kanske två fotbollsfält ”sommarhagar”. För över 50 hästar. Stallhyran på runt 500 euro – cirka 5 000 kronor – inkluderar foder, fodringar, strö, mockning med mera. MEN vill du att hästen ska få komma ut i hage kostar det extra, även om du sköter in- och utsläpp själv. För de hästar som faktiskt kommer ut är det tre timmar i en hage 10x20 meter som gäller. Förutsatt att det inte regnar, är för varmt eller för kallt. Minusgrader betyder per automatik att alla hästar står inne.

Det är flera saker som skiljer hästhållningen i Tyskland mot vad jag är van vid i Sverige. Det mest uppenbara är (bristen på) utevistelse för hästarna. Det som i Sverige ses som ett minimikrav, att hästarna få gå i hage varje dag, ses i Tyskland som en lyx – eller i andra fall som en säkerhetsrisk.

Men man gör så gott man kan. Jag bor i en mycket tätbefolkad del av Tyskland och mark är dyrt. De flesta hästarna har en paddockbox, vilket innebär att boxen har en utedel (ungefär 1,5 gånger så stor som boxen) där hästen fritt kan gå in och ut, dygnet runt. Även om detta på intet sätt motsvarar att springa fritt på gröna ängar så erbjuder det i alla fall lite omväxling tillsammans med 30 minuter i skrittmaskinen eller på löpbandet. Det är så här det ser ut i merparten av stallen i regionen där jag bor, inga hagar men stall med paddockboxar. I norra och östra Tyskland är det annorlunda, där finns det mer mark.

Med svenska mått mätt är detta kanske oacceptabelt. Men vad är alternativet? Att flytta stallet längre från tätorten går inte, för där tar nästa stad vid. Det finns inte mer mark, eller marken som finns är för dyr. Att inte ha hästar är kanske ett alternativ. Men vilka är vi att döma i glesbefolkade Sverige, där mark är förhållandevis lättillgängligt. Vi stänger också in våra hästar i boxar, styr hur länge de kan vara ute och mycket annat som knappast kan ses som optimalt utifrån hästens perspektiv.

Jag lämnar de gröna vinfälten och stallet bakom mig med blandade känslor. Vad är ”måsten” för sund hästhållning? Beror det på omständigheterna? Vem har rätt att döma? Det enda som är säkert är att det finns minst en viktig sak som inte skiljer sig mellan svensk och tysk hästhållning: Kärleken till hästarna och viljan att göra det bästa med de medel man har.


Läst 63019 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
02

Gästblogg: Glöm inte av munnen när du köper häst

OM DENNA GÄSTBLOGG
Nina Lundgren är veterinär och hästodontolog. Hon är verksam i Skåne men även i Stockholmsområdet. Nina har arbetat som veterinär sedan 2001 och driver sedan 2009 Svenska Hästtandvården. Vi har fått Ninas tillåtelse att dela ett inlägg hon gjort på Facebook. Där berättar hon om en häst med stora problem med käken, vilket inte uppmärksammats vid besiktningen. Hon vill råda alla som ska köpa häst att begära en fullständig genomgång av munhålan.

Dagens ledsammaste fall. Nyköpt jättehärlig häst som några veckor efter inköpet från utlandet upptäcks hålla underkäken snett när han inte äter.
Jag anlitas, och hittar flera småfel redan utanpå huvudet såsom ojämna tuggmuskler, skillnad på tjocklek vänster och höger underkäksgren samt att kindbenet ser olika ut på höger och vänster sida. Underkäken är helt låst åt ena hållet och överdriven åt det andra.
  
Öppnar munnen och konstaterar att det här är inte alls bra. Hästen kan inte centrera käken på grund av en gammal tandfraktur i höger underkäke, som orsakat kraftiga smärtor. Så kraftiga smärtor att han inte alls har använt höger halva av munnen under mycket lång tid, med kraftigt saxbett, trappbett och inaktivitetsfärgning som följd. Ruttet foder och var i frakturhålan. Tanden är död och måste dras ut, och saxbettet successivt korrigeras (vilket tar flera år när det är av den här graden) om inte hästen ska avlivas.
  
Otroligt tapper häst som käkat på, låtit sig ridas och lyckats maskera smärtan för alla i omgivningen. En något matt hårrem, lite dålig andedräkt och en ”ovana” att blöta höet i vattenkoppen – det var allt han visade för ett otränat öga. Och den sneda käkpositionen som man kunde se om man särade på läpparna, då.
 
Framtiden är oviss för denna unga häst. Åtgärderna blir kostsamma och långdragna och hästen har även andra problem i kroppen. Det är oklart hur käkleder och andra vävnader i tuggapparaten påverkats och hur – eller om – de kommer läka. Hur den här hästen kunde gå igenom en veterinärbesiktning är en gåta. Sånt här gör mig riktigt ledsen. Jag hoppas han tar sig igenom pärsen han har framför sig. Men han verkar vara en fighter. Det finns visst hopp.
  
Kontentan av detta. Lär dig lyfta på läpparna och undersöka andedräkt och åtminstone framtänderna på din häst, och andras. När du ska köpa häst, kräv en fullständig genomgång av munhålan med sederad häst, urspolad munhåla, spegel och sond och en bra ljuskälla.
Dåliga munnar blir dyrt och långdraget. Och besiktningar kan man inte alltid lita på. Framför allt inte utomlands där det inte alltid är så noga, i synnerhet inte i den lägre prisklassen, där sälj är viktigare än nöjd kund och frisk häst.
  
/Nina Lundgren, veterinär och hästodontolog


Läst 86073 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
26

Gästblogg: "Hästar är dumma och elaka"



Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hanna Nordin, i Hälsingland, beskriver sig själv som en hästmänniska, inte en människa som har häst. Hon är nivå II-instruktör i Centrerad ridning och driver bloggen Ridning i centrum tillsammans med sina tre kollegor från olika delar av Sverige; Elettra Sonedotter, Hedvig Ahlsten och Madelene Libonius.

Nu tänker jag ta ett steg in i ett område som känns lite läskigt. Dock är detta något som jag känner så starkt och min träning bygger ju också till stor del på det. Här kommer det.
Uttalanden såsom att en häst är dum eller att en häst gör något för att vara elak är något som jag har svårt för att höra. Ska jag vara helt ärlig från hjärtat så tycker jag också att uttryck som dessa är korkade.

Innan jag gör någon upprörd så vill jag bryta ned mina åsikter kring detta lite. Jag tänker ta en häst som stått mig nära som exempel. En individ som varit med om saker som präglade honom att bli skeptisk mot vår sort, människan. Hans syn på världen blev att attackera innan han utforskade. Jag och de runt mig har många gånger fått höra hur elak han är, hur dum han är och så vidare.

Men vi hade en annan syn på individen än de som kom med dessa uttalande. Innan man känner en individ som har dessa reaktioner i olika situationer så behöver vi börja leta och förstå vad som gör att ett beteende finns. Sedan har vi något att jobba utifrån. Vi lär oss hur vi ska presentera olika nya miljöer, nya moment och framför allt hur vi trots individens svårigheter, får ett samspel som gör oss till en enhet istället för två stridande.

Jag menar inte att det alltid är lätt, för jag vet att det finns så många välmenande människor som gör allt för våra fyrbenta älsklingar som är av det slag som tar längre tid att förstå. Några har skador som vi behöver anpassa oss runt. Några har ett sinne som vi behöver hantera.
Några behöver befästa träning på ett vis och andra på ett annat vis.
Alla behöver en god vägledare som är tydlig och trevlig.

Här spelar allt runtomkring roll. Maten som vi väljer att ge till vår häst, genre som vi väljer att presentera för vår häst. Skoning eller verkning som vi människor väljer. Omgivning i hagar och stall som vi människor väljer. Allt spelar in och vi har ansvar för allt. Vi är också priviligerade att ha förmågan till dessa val. Vi har så många möjligheter att lära oss om varje del.
I förhållande till detta breda spektra om hur vi kan utveckla oss till goda ryttare och ägare till en häst så tycker jag att ge en kommentar om att en häst är elak eller dum känns så korkat och platt utan substans.

Hästar är individer och vi behöver ta vårt ansvar att se olika individer. Ingen häst är dum eller elak. Om du gör något som inte ger det resultat som du vill så är det dags för oss alla att byta ut meningar som har med hästen att göra till: Hur ska jag göra detta annorlunda.
Vi kan välja mellan att vara en person som har häst eller en hästmänniska.
Om vi är en hästmänniska som älskar hästen så ska vi inte heller rida som om vi var en människa som ogillar hästar.

/Hanna Nordin


Läst 109824 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv