Gästbloggen - Gästblogg: Maria Stigsson om teamet kring ryttaren: "Alla är en viktig pusselbit"


Foto: Privat.

OM DENNA GÄSTBLOGG:
Maria Stigsson jobbar som ridskolechef på Vissmålens ridklubb och brinner för att hjälpa ungdomar inom ridsporten. Under många år har hon följt med sina elever på tävling och har därmed intresserat sig för teamet som byggs upp kring ryttaren. Hon menar att om ungdomsryttaren är medveten om vad teamet gör, får vara med i planeringen och tala om vad just denne behöver för att kunna prestera som bäst, kommer ungdomarna att bli mer medvetna.
– Vi måste se på barn och unga som att de är egna tänkande individer med mycket kunskap och förmågor. Lyssnar vi på barnets behov, eller tror vi vuxna bara att vi vet vad denne behöver? Ett team kan bestå av många olika personer, men det viktigaste är att kommunicera, säger hon.
Läs Marias inlägg i Gästbloggen nedan.

Jag tänker ofta på det där med teamet när vi är ute på tävling med ”Team Baron”. Man blir så imponerad av alla team man ser och träffar. Mammor, pappor, kompisar och syskon som bär, betalar, hejar, kramar, tröstar, matar, vattnar, klär på, klär av, håller koll, packar – ja, ni vet allt det där som händer innan, under och efter tävling.
Huvudrollsinnehavarna i teamet är ryttaren och hästen. Men en hel film skapas inte av två roller. Det är så många andra viktiga roller som spelar in på prestationen. Såväl stora roller som ”statister” – alla är en viktig pusselbit.

På bilden ovan syns förutom en av huvudrollsinnehavarna – Sörvys Baron – vårt teams ”materialare” som jag ibland kallar henne – mamma Linda. Mamma Lindas roll är tung. Hon anmäler, hon tvättar kläder innan, ser till att allt är packat, att hästen är påklädd när ryttaren går banan, håller koll på vaccinationslistor och så mycket mer.
Det är också hon som fodrar, släpper in och ut hästen varje dag och kör till träningar – hon känner alltså hästen innan och utan. När hon inte är med blir det lätt lite förvirrat. Som till exempel att jag missar att vi var uttagna till vaccinationskoll en gång.

Min roll är mer att se till att ryttaren är i rätt ”mood” under framridning och framhoppning. Vi känner varandra så väl, jag och Ebba, så ofta räcker det med korta, enstaka ord för att kommunicera. Mitt jobb är alltså att se till att ryttaren ostört kan komma in i och kunna vara kvar i sin bubbla. Ibland diskuterar vi någon linje på banan innan start, ibland inte. Ryttaren väljer. Jag vet under vilka förutsättningar Ebba rider som bäst och försöker bidra till dem.

Teammedlemmar är inte bara de som är med just under tävlingsdagen. Till teamet hör såväl hovslagare, veterinärer, tandläkare men framförallt kanske tränaren. I vårt team är tränaren Anne Eriksson. Jag förser mig alltid med rapport hur träningarna gått, då jag sällan har möjlighet att vara med. Detta för att veta till kommande tävlingar var ryttare och häst ligger just nu. En tränare som ser ekipagets styrkor och svagheter är en ovärderlig del av teamet. Vi har dessutom förmånen att tränaren känner hästen sedan den var väldigt ung och har sett ryttaren genom åren på många olika hästar. En stor nyckel i allt är Annes noggrannhet i grunderna. Kan man någonsin få för mycket av det?

Har du funderat på din roll i ditt team? Har du frågat ditt barn, eller den du är med, hur den vill att du agerar och vilken roll du har? Vi är ju faktiskt där för att den personen ska kunna prestera så bra den kan för just den dagen. Vi är där för att skapa förutsättningar.
Hur vill din teammedlem att dagen ska se ut? Vad ska du göra på framhoppningen? Behöver den instruktioner eller gör instruktionerna bara ryttaren nervös? Vilka är din ryttares styrkor?Lyft dem på framhoppningen, tjata inte om det negativa! Ryttaren ska serveras självförtroende på vägen in, inte bli påmind om allt som den kanske skulle kunna göra fel.

Om det inte går bra på banan – finns det en plan för det? Vill ryttaren vara för sig själv en stund? Hur hanterar vi i teamet besvikelsen som kan komma? För besviken måste ryttaren få vara när det inte går bra.
Många fantastiska team ser man när man är på tävlingsplatsen. Men också team som kanske, med små förändringar, skulle kunna ge ryttaren större möjligheter att prestera.

Avslutningsvis vill jag
bara säga – teamet måste ha roligt! Vi håller på med den här sporten för att det är roligt, se till att skratta och plocka fram alla godbitar. Vi har kul, ibland går det mindre bra, men då vet vi att det kommer fler möjligheter och fler tävlingar.

Oavsett vilken nivå man är på behövs ett team och det teamet behöver kommunicera INNAN tävling och huvudrollsinnehavarna behöver få vara just det. Vi andra är regissörer, sminkörer, materialare och allt annat som behövs. Låter vi barnen komma till tals? Vet vi vad de behöver eller tror vi bara det? I går gick det bra, vi skötte alla våra uppgifter och ryttaren kunde fokusera och prestera. Då är det galet kul att tillhöra ett team!

/Maria Stigsson


Läst 129132 ggr



Fler inlägg

OM DENNA GÄSTBLOGG
Sommartid är det inte ovanligt att hästar svullnar i benen av olika anledningar. Här försöker Mälaren Hästklinik i ett inlägg på Facebook reda ut vad det kan bero på och vad som är viktigt att känna till. Hippson har fått klinikens tillåtelse att dela inlägget i vår Gästblogg.

Sommartid är det inte ovanligt att hästar svullnar i benen av olika anledningar. Här försöker vi reda ut vad det kan bero på och vad som är viktigt att känna till.

Svullnad i ett enskilt ben
En av de vanligaste orsakerna till svullnad i ett enskilt ben är cellulit. Det är en inflammation i vävnaden under huden som uppstår att av ett trauma eller av att en mikroorganism, såsom en bakterie, har tagit sig in under huden. Svullnaden är oftast mjuk men öm och om du lägger ett tryck med fingret och håller kvar en stund blir det en liten grop efter trycket.

Många hästägare känner till begreppet lymfangit, men det är inte ovanligt att det blandas ihop med cellulit. Lymfangit är en inflammation i hästens lymfsystem och ses oftast på bakbenen. Oftast uppkommer det lokalt, inte sällan genom en sårskada. Såret kan vara så litet att det kan vara svårt att upptäcka. Lymfangit börjar ofta med svullnad högt upp på insidan av låret och sprider sig nedåt. Ofta är hästen öm över svullnaden och påtagligt halt på det affekterade benet. Vid lymfangit och cellulit kan kontrollerad rörelse vara positivt.

Vid akuta senskador kan benet svullna upp allt från lindrigt till kraftigt. Ofta är hästen halt i akutskedet, men hältan kan avta relativt fort trots att skadan kvarstår. Denna svullnad kan vara generell runt benet i akutskedet, men lokaliseras oftast relativt snabbt till det område där den skadade senstrukturen finns, oftast kring böjsenorna. Det är viktigt vid en senskada att hästen inte belastar benet mer än nödvändigt i akutskedet, att skadan kyls och att benet lindas för att skada en kompression av svullnaden.

Vid en plötslig svullnad i ett ben är många oroliga för ormbett. Även om de förekommer så är det väldigt ovanligt. Hästar är av naturen flyktdjur och är generellt bra på att undvika ormar, men ibland är oturen framme. Vid ett ormbett kan ibland två hål ses efter tänderna och hästen kan vara öm i området för bettet. Om hästen har blivit biten av en huggorm som är giftig finns en risk att hästen får en systemisk påverkan. Hästar klarar generellt ormbett bättre än vad hundar gör. Om hästen har blivit huggormsbiten rekommenderas att hästen hålls stilla så att giftet sprider sig så lite som möjligt och att man kontaktar veterinär.

Känner du en förhöjd puls?
Om du känner en förhöjd digitalpuls i benet i samband med svullnad kan det röra sig om en hovböld. De som varit med om hovbölder vet att de kan te sig på många olika sätt. Allt ifrån kraftig akut hälta med hög puls och värme i hoven till smygande hältor som kommer och går utan lika tydliga symtom från hoven förekommer. När symtomen är kraftiga och akuta är det inte ovanligt att hästen svullnar upp i nedre delen av benet, ibland så högt upp som till carpus eller hasen och en del ägare förväxlar det då med en senskada. Svullnaden beror på en kraftig inflammation i hoven som påverkar cirkulationen i benet. När trycket från bölden och inflammationen minskar avtar även svullnaden i benet.

Svullen i flera ben
Granulocytär analpasmos eller anaplasma är en fästingburen sjukdom (tidigare kallad ehrlichias). Det är en bakterie som via fästingen kommer in i blodet och tar sig in i vita blodkroppar hos hästen. Symtomen som uppstår är hög feber och nedsatt allmäntillstånd, ofta i samband med svullna ben, oftast alla fyra. En ökad mängd vätska inuti en led eller en senskida kallas galla. Det är bra att veta var leder och senskidor sitter för att kunna skilja dessa från andra svullnader på benen. Gallor kan hästen få året runt, men ibland ökar de i storlek vid betessläpp. Då är det särskilt kotsenskidorna som påverkas, ofta på bakbenen. En gallig kotsenskida visar sig som en förtjockning på bakre delen av benet just ovanför kotan.

Har du koll på vaccinationen?
Glöm inte att kontrollera så att din häst är stelkrampsvaccinerad! Om hästen får sår är det viktigt att se över stelkrampsskyddet om du som ägare inte är övertygad om att hästen har ett fullgott skydd.

Vad ska du göra?
Om du upptäcker att din häst är svullen i ett eller flera ben så ska du kontrollera tempen och försiktigt undersöka om hästen är halt samt leta noga efter något sår. Kontrollera även om du kan känna förstärkt digitalpuls. Om den är tydligt halt, om den har ett sår nära en led eller ett större sår eller om den har feber så ringer du direkt till veterinären. Om den inte är halt eller har feber och inga sår så kan du kyla benet/benen, linda stödbandage och avvakta lite men låta hästen vila i sjukhage eller på box. Är du osäker så är det alltid bättre att ringa veterinär och rådfråga.

Se inlägget, med bilder, nedan:


Läst 16026 ggr Kommentarer Kommentera


Foto: Adobe Stock och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG (Ursprungligen publicerad 2018-06-05)
Peter ”Peppe” Frosch är utbildad och examinerad på Hovslagarskolan i Skara, han har gesällbrev inom yrket samt har genom årens lopp fortbildat sig återkommande genom hovslagareföreningen. I ett inlägg på Facebook uppmanar han sina kunder att fukta hästarnas hovar så här i torkan. Hovarna blir nämligen betonghårda och hans jobb blir tuffare än vanligt. Vi har fått tillåtelse att låna hans viktiga text. Läs mer om ”Peppe” här

 
”Fukta gärna hovarna innan jag kommer”
  
Nu när det är så här fruktansvärt torrt
 torkar hästhovarna ut, de blir betonghårda och spricker. De går sönder och skorna kommer att sitta löst – klinga och klanga och ramla loss. Går hästarna i riktiga gräshagar brukar det dock inte bli problem.

Är hovarna betonghårda när jag kommer och ska sko så är det nästintill omöjligt för mig att göra ett bra jobb och det sliter otroligt mycket på mina fingrar, handleder, armbågar och axlar.
 Så innan jag kommer, se gärna till att fukta hovarna om de är torra.
  
Låt till exempel hästen stå med hovarna i hinkar med vatten eller linda fuktiga trasor eller liknande runt hovarna en halvtimme innan jag kommer, så kan jag utföra mitt jobb på bästa sätt. 
Ni kan även förebygga torra hovar genom att smörja hovväggarna med vanlig matolja, rapsolja med mera (en studie gjord på Ultuna visar att det funkar bäst). Det ska vara fleromättat fett utan tillsatser.
  
Låt bli alla konstiga hovpreparat som säljs i hästbutiker, de innehåller en massa skumma saker och är mycket dyrare. Är kronranden väldigt torr kan ni smörja den med någon fet salva typ Helosan, Idomin eller Vaselin.

Se även till att det är fuktigt runt vattenhålen/karen/kopparna i hagarna. Ha heller inte för torrt i boxen. 
Låt däremot inte hästen stå i vatten dagligen och spola inte hovarna för ofta, för då riskerar ni att laka ur hästens naturliga skydd och hoven och kronranden blir ännu torrare. Är hovarna elastiska och fina så blir både hovis och häst glada!

/Peppe


Läst 346631 ggr Kommentarer Kommentera

OM DENNA GÄSTBLOGG
Det kom ett meddelande från Sandra Valkama, mamma till Jennifer i berättelsen, om hur två ponnyer skapat vänskapsband för livet mellan såväl två- som fyrbenta. När ponnyn blir för liten och ungdomarna växer ur sina bästa vänner drömmer nog alla om att hitta det perfekta hemmet för ponnyn när det är dags att skiljas åt. För ponnyerna och bästa kompisarna Frippe och Svante blev det just så och de hade också turen att hamna tillsammans. Hippson bad om att få dela med sig av den fina berättelsen om hur två ponnyer och deras familjer skapat vänskapsband som består.

Den här solskenshistorien började med att Corinne tog en isabellfärgad ponny Frippe (eller High Fly som han egentligen heter, en d-ponny född år 2000) på foder vintern 2019. I juni 2019 köpte hon honom och lyckan var total. Under tiden hon ägde honom tävlades han fortsatt i hoppning, reds i halsring, tränades i dressyr och reds ut i alla väder och gångarter oftast ihop med sin bästis C-ponnyn Svante (Dimmans Easy Action). Det var Corinnes kompis ponny som stod uppstallad intill Frippe och tjejerna och deras ponnyer gjorde det mesta ihop.

Det var de bästa första ponnyerna man kunde tänka sig. Full fart men med hjärtan av guld! Efter drygt två år tillsammans kände Corinne att Frippe förtjänade att pensioneras som tävlingsponny men då han fortfarande hade mycket kvar att ge söktes ett "för-alltid-hem" där han skulle fortsätta ridas, tränas och kanske få starta någon enstaka tävling utifrån förmåga och motivation. Han hade fortfarande energi så det räckte och blev över så något stillsamt pensionärsliv som sällskapsponny var inte aktuellt. Annons lades ut för att hitta det där perfekta "för-alltid-hemmet" och inom kort knöts kontakt med familjen Valkama. De uppfyllde alla önskemål för Frippe och efter en lyckad provridning köpte 11-åriga Jennifer honom i mars 2021 och två veckor senare anlände han till Valkamas gård som även beboddes av en quarter, en paint, en shettis och två ponnyer (förutom ett gäng hundar, kaniner, katter och marsvin). Den äldsta ponnyn de hade var 33 år gammal och mådde prima vilket talade för god hästhållning. Kort därefter (april 2021) köpte Corinne den lite större och yngre connemaravallaken Curlea Pakie ("Curre") för att utvecklas tillsammans med.

Familjerna höll kontakt och vid familjen Valkamas besök i Stockholm hade de börjat fundera på att köpa en ponny till lillasyster Josefin. Av en händelse fick hon upp ögonen för c-ponnyn Svante som var Frippes bästis. 14-åriga Lova hade börjat växa ur honom och insett att hon måste börja leta efter ett liknande hem till Svante som det Corinne hittat till Frippe. Att familjen Valkama skulle vara intresserade att köpa ytterligare en ponny från samma stall var en orealistisk tanke då. Svante var liksom Frippe en sån där ponny som det inte finns så många av. Pigg, glad, rolig och genomschysst. Det tog inte lång tid tills Svante också fick flytta hem till familjen Valkama. För Corinne och Lova kändes det fantastiskt att deras älskade ponnyer och läromästare skulle få vara tillsammans igen. Att behöva skiljas från sin bästa vän var givetvis hemskt men glädjen över att de skulle gå komma till samma familj var stor och dessutom ridas och tas omhand av två så underbara tjejer som Jennifer och Josefin. 

Att se dem återförenas på Valkamas gård hösten 2021 var oslagbart. Många glädjetårar fälldes den dagen vill jag lova … Några månader senare förmedlade familjen Valkama kontakt med en D-ponny som nog skulle passa Lova, Woodfield Ted (Ted). Det blev en fullträff och Ted fick flytta till Lova i Stockholm och bli boxgranne med Curre. De tre familjerna har hållit kontakten och många träffar senare åkte Corinne och Lova och hälsade på med sina nya ponnyer. Att rida ihop alla fyra kändes overkligt men såklart jätteroligt och familjerna har svetsats samman genom allt detta. Snabbast på uteritten var fortfarande  22-åriga Frippe. Den aldrig åldrande guldponnyn och hans kritvita lilla kompis Svante har hittat hem …

//Sandra Valkama


Läst 39529 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Här hittar du alla våra husbloggare

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen

Inbjudens senaste



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.