Gästbloggen - Gästblogg: På studentryttartävling i Spanien
APR
11
2018

Gästblogg: På studentryttartävling i Spanien


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
I Student Riding Nations Cup tävlar landslag av universitetsstudenter från hela världen mot varandra. Detta i hoppning och dressyr och på för dem helt okända hästar. Den svenska ryttaren och psykologistudenten Mikaela Larsson har skrivit följande text om sin tävlingshelg i Spanien. Läs mer om laget och vad det innebär med studenttävlingar i faktarutorna nedan.

"Ska man lära sig dressyrprogrammet på en kvart?"
  
Torsdag 03.00 
Klockan ringer. Kort därefter ringer också telefonen – taxin väntar utanför. Bara att ta sig i kragen och kravla sig ur sängen och ner för trappan med alla tusen väskor. Linneas dragkedja jobbar på maxpuls efter att en onepiece med enhörningshuvud har tryckts ner, men så länge man inte rör väskan verkar det ändå fungera helt okej. 
 
Planet lyfter från Kastrup 06.00 och landar i Malaga strax efter 10. För en gångs skull kommer vi inte att vara på tävlingsplatsen mitt i natten! Eller? Alla tåg från Malaga till Madrid de närmaste fyra timmarna är fullbokade och de biljetter som är kvar har ungefär samma kilopris som saffran. Så mycket för vår budgetsmarta plan att flyga till Malaga i stället för Madrid. De fyra timmarna avverkas ganska smärtfritt på en parkbänk i solen med glass i handen. Två tågbyten senare är vi till slut i Segovia, vår slutdestination. Klockan är 22. 
 
Fredag 08.30
Någon tänder taklamporna och det är dags att krypa i ridkläder, kuta till ridhuset och helst plocka med lite frukost från tältet på vägen. Den är inte mycket att hurra för. Bröd doppat i olivolja plus en trött banan, sen är vi redo för action. 
  
Lottdragningen ger oss ett hästpaket bestående av en liten fux, en större svart häst som ser käck ut och en liten söt svart häst med extremt rak pannlugg. Det är första gången Linnea rider avdelningsridning, så hon får välja häst först och tar fuxen som går sist. Rebecka har bäst tajming och rider i mitten, jag är rätt kass på att lära mig dressyrprogram men accepterar mitt öde och rider först i ledet.
  
Den svarta med luggen är tydligen utbytt och jag får i stället en bedårande söt fyraåring (nej, de jobbar inte på samma sätt som vi gör i Sverige). Vi är tredjeryttare på våra hästar och det märks att babyhästens bensin börjar ta slut. Hon sköter sig jättebra trots allt, men högergaloppen blir inte helt rätt. Det är inte lätt när man är liten. 
 
Resultaten ropas upp efter lunch och Linnea går vidare till nästa omgång! Hon blir åtta nyanser vitare i ansiktet och undrar om hon verkligen ska lära sig ett till dressyrprogram på en kvart? Jajamen svarar vi. Linnea lottas mot en norsk tjej och en tysk. Om det skulle skita sig med minnet, så är det på studentryttartävlingar helt okej att ha en person vid sidan som skriker programmet. Linnea levererar ett tjusigt program och vi tar oss tillbaka till boendet för att svida om till temakvällsoutfits. 
  
Iförda emoji-kläder körs vi sedan till centrala Segovia för helgens kulturella aktivitet. Exakt vad den skulle innebära förutom att sitta utanför en bar och äta fläsksvålar är lite oklart, men den avbryts tidigare än planerat. Den irländska tjejen som bröt foten första kvällen behöver tydligen ännu en ambulans efter att ha halkat på det blöta badrumsgolvet med kryckorna. Axeln är ur led. 
  
Lördag 08.00
Vaknar halvt på golvet. Luftmadrassen börjar bli ledsen. Vi greppar samma stadiga frukost som dagen innan och får se våra hästar för dagens hoppning värma upp! Vi lottas på samma häst som Linnea red i dressyrens grundomgång (och alltså inte får rida igen), den lilla svarta med lugg och en större brun som ser ut att ha passerat bäst-före-datum. Jag tar den bruna, men den blir halt och måste bytas ut mot en annan. In kommer i stället Calimero (e. Cornet Obolensky), som ska gå finalen. "Han är livsfarlig. Jag skulle aldrig i mitt liv sitta upp på den hästen." Tack för den. 
  
Ryktet om vildhästen visar sig lyckligtvis inte stämma, åtminstone inte för dagen. Hästen är rätt ljuvlig och det känns lite löjligt att hindren är så små. Vi tar oss i mål utan krusiduller och allt är frid och fröjd. Alla tre gör bra ifrån sig, men ingen tar sig vidare till nästa runda. Det gör däremot Sophie, som rider i ett internationellt mixlag. Hon sätter nollan även i runda två, men blir utslagen. 
  
Kvällen avslutas med en traditionsenlig gala på en restaurang i närheten. Det här är första gången maten levererar. Tapas är inget man hatar direkt. 
  
Söndag 7.30
Vaknar på golvet. Luftmadrassen har gjort sitt. I dag vankas det finaler. Ingen av svenskarna ska rida, men det är så klart ändå kul att se. Det blir tysk seger i hoppningen och belgisk i dressyren. Vi har tråkigt nog bokat tidiga flyg hem och missar både paella-lunchen och prisutdelningen. 
  
Väskorna är packade och vi är redo att rulla hemåt. Eftersom Spanien är ett land där folk inte har bråttom har vi lagt på en dryg halvtimmes marginal för vår chaufför till tåget. Det hjälper inte. Han är sen och bilen han har valt är den minsta Volkswagen jag skådat. Vi får inte plats. En till chaufför får rycka in och trots att vi missar vårt tänkta tåg lyckas vi bli insläppta i bistrovagnen på nästa. Oh well.
  
/Mikaela Larsson

Den svenska truppen i Spanien

Mikaela Larsson studerar psykologi, rider i studentlandslaget och sitter som ordförande i organisationskommittén för SRNC Sweden 2018.
 
Linnea Kolm red sin första studentryttartävling i Spanien. Till vardags läser hon till lantmätare i Karlstad.
 
Rebecka Nyhlén är en sjuksköterskestudent med sex hästar hemma i stallet och en riktig studentryttarveteran. Hon ingick i Sveriges segerlag på WUEC, studentryttar-VM 2016.

 

Vad är en studentryttartävling?

I Student Riding Nations Cup tävlar landslag av universitetsstudenter från hela världen mot varandra. Detta i hoppning och dressyr och på för dem helt okända hästar. Tävlingsformen är ett knock out-system där tre ryttare rider samma häst, endast den med bäst resultat går vidare. Hoppningens final går i 1,30 och dressyren avslutas med kür på St. Georges-nivå.
 
I juli kommer studentryttarnas världscup till Sverige. Lund står värd för årets tredje omgång, där tolv landslag kommer att göra upp om medaljerna. Vill du rida i det svenska laget, hänga med som supporter eller vara funktionär? Släng iväg ett mejl till 
president.srncsweden@gmail.com.


Läst 52487 ggr





Fler inlägg

AUG
04
2020

Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Just nu finns det gott om fästingar i skog och hagmarker. Därför tycker Mälaren hästklinik att det kan vara bra att reda ut begreppen vad gäller hästar och fästingburna sjukdomar. Hippson har fått lov att dela inlägget med våra läsare i Gästbloggen.

Nu är fästingsäsongen här och vi tycker det är bra att reda upp begreppen lite kring fästingsjukdomar. Många hästar får fästingar och de flesta får inga men av detta. Men om man stöter på fästingar i den dagliga visitationen är de bra att plocka bort dem direkt, för de kan bära på sjukdom som kan smitta hästen.

Anaplasma, eller granulocytär anaplasmos, är det som man förr kallade för "ehrlichia". Anaplasma (A. phagocytophilum) är en bakterie som överförs från fästingar till hästar. De flesta hästar som drabbas utvecklar inga symptom, utan det enda som händer är att hästens immunförsvar reagerar och bildar antikroppar mot bakterien. Anledningen till att man vet detta är att man provtagit friska hästar och de visade sig då att många av dem bär på antikroppar, det vill säga de har stött på bakterien men inte varit sjuka eller mått dåligt. Man uppskattar att cirka 17 procent av svenska hästar har stött på bakterien, men långt ifrån alla dessa har varit sjuka.

Om hästen blir sjuk uppvisar den oftast symptom såsom hög feber (ofta 39-40 grader), svullna ben, flåsighet, gula slemhinnor, stelhet och trötthet. För att ställa diagnos kan man ta ett blodprov och påvisa bakterien i hästens blod (man vet då att den har en aktiv pågående infektion). Det är alltså inte samma sak som att se att hästen har antikroppar. Har hästen antikroppar har den någon gång under sitt liv stött på bakterien, men det säger inget om hästens problem för tillfället. Hittar man bakterien i hästens blod har den en pågående infektion. När man kollar på blodprovet för att leta efter aktiv infektion så kan man antingen titta på blodet i mikroskop, då kan man se bakterien som små prickar (inklusionskroppar) i hästens vita blodkroppar. Man kan även göra en analys som heter PCR, då påvisas bakteriens DNA i hästens blod.

Många hästar kan läka ut sin infektion själva, det vill säga ingen behandling behövs. Men ibland krävs behandling med antibiotika, vanligast bara ett par dagar och hästen brukar ofta svara snabbt på behandlingen.

Det har tidigare funnits spekulationer om hästar även kan drabbas av borreliainfektion (infektion med Borrelia burgdorferi). Man har gjort en större studie där man letat efter antikroppar mot anaplasma och borrelia på hästar i Sverige och man kunde då se att det finns många hästar som har antikroppar mot borrelia, det vill säga de har träffat på bakterien. Men man har inte i någon forskning kunnat visa på hästar som faktiskt blivit sjuka av borrelia. Borrelia finns i flera varianter i andra delar av världen och vi vet att människor kan bli sjuka av borrelia. Man har tidigare dragit paralleller och misstänkt samma sjukdom hos häst som hos människa men man måste vara försiktig med det eftersom många infektioner och sjukdomar inte fungerar alls på samma sätt hos olika djurslag.

Man har förr behandlat en del hästar mot borrelia med bredspektrumantibiotika och då upplevt att hästen mått bättre. Med det vi vet i dag så är det troligt att hästen egentligen led av någonting annat och blev bättre av vila, samt att den antibiotika man använder även har viss antiinflammatorisk effekt.

 


Läst 15273 ggr Kommentarer Kommentera

AUG
01
2020


Foto: Frida Wismar och Privat

Johanna Ferlin, 18 år, är sedan åtta år tillbaka tävlingsryttare på ponny och tävlar främst i hoppning på lokal till nationell nivå med olika ponnyer. Förutom detta är hon aktiv på olika sociala medier och nyligen publicerade hon en video på Instagram, där hon tar upp ett problem hon uppmärksammat på tävlingsplatsen. Här i Gästbloggen sammanfattar hon innehållet i videon (som du även kan se nedan) och uppmanar alla att tänka till en extra gång, för barnens skull.

Att vara ryttare innebär oftast en stor press, inte bara från familjen, tränaren, eventuella hästägare utan även från en själv som ryttare. En press man oftast oönskat får, och räknas kunna acceptera och hantera, är pressen från okända utomstående.

Jag har sedan tio års ålder varit aktiv på ponnytävlingar och är i dag arton år gammal. Något jag reflekterat mer över de senaste åren är alla negativa kommentarer som hörs runt om på tävlingsplatsen, inte bara från andra tävlande utan främst från vuxna och speciellt föräldrar. Jag har varit och tävlat på alla olika nivåer och tycker det är likadant överallt. Negativa kommentarer, rent ut sagt taskiga kommentarer slänger folk ur sig överallt och om alla. En sak som jag är medveten om att alla upplevt, men få pratar om.

Framhoppningen sker endast i några få minuter, men så mycket som kan gå fel. Ibland kan man nästan känna nervositeten ligga i luften inför att klassen ska börja och då behöver man kunna fokusera. Mitt i all nervositet och förväntan, sista minuterna innan man lägga allt sitt fokus och prestera inne på banan, då är kommentarerna som värst. Kan vara allt från att "den ryttaren har verkligen inte har kontroll över sin ponny" till att "den ponnyn kommer inte klarar denna höjd, undra hur det kommer gå inne på banan". Kommentarerna kommer från vuxna, föräldrar som ska vara förebilder för sina egna men även andras barn.

Det handlar om barn mellan åldrarna 8 till 20 år gamla som befinner sig där inne. Barn som ofta är inne i en känslig ålder på grund av skolan och kompisar, som vill få en stund att fokusera på annat och känna att man är bra på något. Barn som utövar sin sport som de älskar tillsammans med djuren de älskar. All denna glädje som så lätt påverkas och förstörs, för vad? För att en vuxen människa kände ett behov att prata av sig alla sina negativa tankar till en bekant på framhoppningen. Till vilken nytta kan man undra? Skulle ekipaget de på något sett smutskastar inte ha kontroll, eller inte behandla sin ponny väl, finns det överdomare på plats för att ta hand om detta problem. Att prata elakt om andra ekipage får inte personens egna barn att rida bättre. Det får ingen att rida bättre, må bättre eller få en trevligare upplevelse på tävlingsplatsen.

Att ridning är dyrt, det är det ingen som kan säga emot. Så mycket pengar vi lägger på hästen, träning och tävling, även tiden vi lägger på all förberedelse inför tävlingsdagen som kastas bort på någon sekund för att en vuxen ska uttrycka sig utan att tänka efter. För det är just det de handlar om, att tänka efter. Sätta sig in i den andra personens situation, fundera en gång till på om det man tänkte säga är nödvändigt. Tänk er att ni är barnet som får kommentaren du tänkte säga? Eller att det är ditt barn som får sin tävlingsdag förstörd för att en annan förälder prata illa om hen öppet på tävlingsplatsen. Tror ingen förälder hade uppskattat elaka kommentarer om sitt barn, men kan ändå med att göra det mot någon annans? Skärpning!

Vuxna ska vara förebilder, för sina egna och andras barn. För barn tar efter beteenden, och om du som förälder står och mobbar folk: varför skulle inte barnen få det göra det? Tänk på hur ni beter er, för folk hör mer än ni tror och ni kan vara anledningen till att någons dag eller kanske så illa som framtida karriär blir förstörd.

Mina sista ord till er som läser detta är tänk till. Tänk er in i situationen ni utsätter någon annan för, tänk på hur ni uttrycker er och tänk på att det är barn det handlar om – barn som kanske ser upp till just dig.

Se Johannas Instagramklipp där hon först berörde ämnet:


Läst 30994 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
18
2020


Foto: Privat och Andreas Jonsson

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hippologstudenten Johanna Månsson, 22 år, var nyligen med om en otäck händelse vid stallet i Billdal, när hennes häst Little Ninja skrämdes och blev påkörd av en skåpbil från Postnord. Som tur är klarade sig alla inblandade utan fysiska skador. I ett inlägg på Facebook, som vi återpublicerar här nedan, berättar hon mer med egna ord. Postnord kommenterar händelsen.

"Jag är inte personen som brukar lägga upp den här typen av inlägg men nu räcker det. Kom nyss hem ifrån stallet efter att ha tagit in min häst från hagen. Jag har turen att ha en trafiksäker häst som blivit miljötränad och utsatt för alla möjliga situationer. Men som alla andra flyktdjur reagerar han instinktivt och kan bli rädd.

På väg in till stallet ser jag en skåpbil, Postnord, som är inne och vänder på stallplan. Fint tänker jag då, som redan hunnit gå en bit på vägen. Föraren stannar säkert och låter mig passera. Men icke, bilen vänder och kör ut på vägen. Jag tänker då att föraren säkert sänker hastigheten i höjd med mig och jag håller mig så nära kanten som möjligt. Föraren saktar inte ner farten. Bilen kör inte för snabbt för en vanlig grusväg, men hastigheten är för hög för möte med häst.

Ninja blir skrämd, kastar sig bakåt mot mitten av vägen och blir då påkörd. Varpå jag tappar grimskaftet och han sätter av ut på bilvägen. Tack och lov valde han att stanna hyfsat snabbt och jag kom sedan ifatt honom. Möter sedan föraren på vägen tillbaka som snabbt frågar om det gick bra, innan bilen kör iväg. Ninja mår, av vad jag kunde avläsa, bra. Visar ingen hälta och vi blev nog båda mest chockade.

Men snälla! Håll avstånd, sänk farten eller stanna om nödvändigt vid möte med häst. Jag skiter i om du ska styla för kompisen, testar din nya bil eller är sen/ stressad. Hästar är flyktdjur, de kan blir skrämda och om så är fallet så utsätts alla för fara. Häst, ryttare och du som förare. Det är så enkelt att förebygga olyckor bara genom att visa hänsyn. Det gick bra denna gången men alla har kanske inte samma tur.
/Johanna"

Ber Johanna om ursäkt
Maria Ibsén, pressansvarig på Postnord, skriver i ett mejl till Hippson:
"Det var en tråkig historia. Postnord har tusentals transporter ute varje dag över hela Sverige, och självklart ska alla som kör för oss följa lagar och regler och visa den hänsyn som krävs i trafiken. Vi ber Johanna om ursäkt för den skrämmande upplevelsen och är glada att både hon och Ninja klarade sig oskadda. 
Vi vill gärna veta när och var händelsen inträffade, för att ta det vidare till ansvarig chef som kan säkra att det inte händer igen*." 
*Johanna har kontakt med Postnord.


Little Ninja, kallas för Ninja är en valack född 2011. "Jag har haft honom i lite över tre år. Otroligt charmig och snäll. Nyfiken och med en lite busig karaktär. Vi tävlar främst i hoppning och han är startad upp till 1,15", säger Johanna. Foto: Privat


Läst 59954 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv